Ungdomsverksamhet
I gårdagens inlägg apropå SKD: s förslag om att slå samman elitklubbar skrev jag att ungdomsverksamhet är en motor för sponsor- och publikintäkter. Ungdomsverksamhet bidrar alltså inte bara med "billiga" spelare till elitlagen. Klubbar som inte anser sig att ha råd med ungdomar kommer förr eller senare att få ekonomiska problem. Det är bara att titta sig omkring och se hur det ekonomiska läget är för föreningar som inte har någon större ungdomsverksamhet.
Men hur ska man då driva ungdomsverksamheten?
För det första finns det ju diskussioner ute i landet om man ska lägga den i en sidoförening, som jag t ex tror att IFK Kristianstad gjort. Det kan ha vissa ekonomiska fördelar, men jag tror att det som gör ungdomsverksamhet till en ekonomisk motor är identifikation. Man måste få en känsla för hela klubben och dess seniorlag. Det är drömmarna om gemensamma framgångar som är nyckeln. Ungdomsverksamheten måste alltså vara en del av samma förening som seniorverksamheten.
För det andra så finns det vissa principer som måste vara gällande i själva ungdomsverksamheten. Och det är dessa jag ska försöka ta upp här.
Man måste ha ett mål- och styrdokument framtaget. Dokumentet måste underhållas löpande. Och detta dokument måste dessutom vara förankrat i föreningen, så att alla står bakom det. Annars kommer det aldrig att följas ute i verksamheten, vilket är ett krav. Det finns alldeles för många ledare ute i landet som gör vad de själva vill. Och klubbarna låter dem ofta hållas eftersom det är ont om ledare. Men det är egentligen både skadligt för föreningen och ett resursslöseri. Det är skadligt för föreningen eftersom det finns ledare som tillåts bryta mot föreningens värderingar och mål. De skapar badwill för föreningarna. Det är ett resursslöser eftersom det finns ledare som inte är tillräckligt kompetenta. Det finns föreningar som alltså medvetet kasserar årskullar eftersom man låter dåliga ledare år och efter år fortsätta som ledare.
I mål- och styrdokumentet är det fyra huvudprinciper eller mål som måste finnas:
1. Utvecklingsmål
2. Etiska mål
3. Sociala mål
4. Upplevelsemål
De två sistnämnda tror jag inte att alla inser vikten av.
Principerna går in i varandra, många områden tangerar flera principer.
Utvecklingsmål:
Här anger man hur man ska få fram så bra handbollspelare som möjligt. Det handlar om vilka övningar man gör i
vilka åldrar, om man ska spela offensivt eller defensivt försvar, vilka cuper och turneringar man ska delta i, när och om man ska toppa lagen, det handlar också om hur man ska få fram intelligenta och självständiga spelare, hur man ska äta och ha en hälsosam livstil, vad föräldrar ska göra, hur man har föräldramöten, mm.
Etiska mål:
Här kan man ta upp dopning och droger, regler för värvningar, klubbens värderingar, mm.
Sociala mål:
Här anger man hur man ska fungera i grupp, hur man ska trivas i en grupp, hur man hanterar mobbning, fördomar och rasism, även här kommer frågan om toppning in - målsättningen måste vara att alla ska få delta, hur man ska växa som människa intellektuellt och emotionellt, mm.
Upplevelsemål:
Det här handlar om vad man egentligen tar med sig från sin tid som ungdomsspelar ut i livet. Vad är det man minns? Målet med ungdomsverksamhet är ju inte bara att få fram elitspelare, utan ett nästan viktigare mål är att få fram ambassadörer för klubben. Människor som minns tiden som ungdomsspelare med glädje och är beredd att stötta klubben framöver. Stöttning kan ske som åskådare på matcher, som sponsor, genom att jobba i föreningen som ledare, funktionär, ledamot i kommittéer eller styrelser. Upplevelsemål är kopplat till framförallt de etiska och sociala målen. Bedriver man inte en etiskt eller socialt vettig verksamhet lär man inte få fram några ambassadörer, även om ev lyckas få fram några bra spelare. Men det finns också saker som enbart handlar om upplevelser. Det är viktigt med avslutningsresor, och att man inte bara spelar handboll om man är borta på en cup, utan också passar på att titta på sevärdheter eller att gå på nöjesfält.
När jag tittar på hur ungdomsverksamhet bedrivs ute i landet så kan jag lätt konstatera att det inte är många klubbar som har med alla dessa parametrar.
Och då kan man börja inse att hur mycket mer det är att utveckla och få ut av ungdomsverksamheten i handbollsverige!
