sturmerfoul

Bloggarkollegan Stockholmshandbollen har verkligen rivstartat. Många läsare och en aldrig sinande ström av inlägg. Och många som inte handlar om Stockholm, bloggnamnet till trots.

Idag ställer de en fråga som även jag varit inne på tidigare: "VI ställer oss frågan om USM är ett problem?". Tesen är att de olika ungdoms-SM spelen hämmar utvecklingen spelarna. Och att handbollen på det viset missar framtida stjärnor.

Frågan är berättigad. Jag är övertygad om att handbollens fokus på SM-spelen innebär en sämre individuell utveckling av många ungdomar och att man på det viset missar framtida stjärnor.

Jag har haft insyn i både H43 och Lugi. Från dessa klubbar vet jag att tränarna är otroligt fixerade vid att gå långt i SM. På ett sätt kan jag förstå dem. Det är ofta deras enda belöning och drivkraft. Och man vill inte höra alla gliringar. Nåde den Lugiledare som inte lyckas gå till steg-5 med sitt lag.

Men satsningarna på SM innebär att man i första hand fokuserar på laget istället för spelarna. Hellre en samtrimmad enhet än individuellt duktiga spelare. Man är ofta också alldeles för feg för att låta alla få chansen att visa upp sig, utan spelar gärna så mycket som möjligt med de säkra korten, dvs de som i tidiga år är duktiga. Men eftersom vi vet att barn utvecklas olika fort, så missar man på det viset alla dem som utvecklas sent i karriären. De får inte samma chanser att utvecklas. Det är t ex bevisat att de ungdomar som är födda tidigt på året får många fler chanser till spel eftersom de faktiskt är tidigare utvecklade än de som föds sent på året.

Jag tror därför att handbollen mår bra av att se över SM-spelet för barn/ungdomar. Och jag vet i alla fall att detta har diskuterats inom Skånehandbollen, så jag är inte ensam om tankarna.

Förra gången jag tog upp det här ämnet så blev jag idiotförklarad av många. Nuvarande ordning är verkligen hårt rotad bland handbollsfolk.