sturmerfoul

Jag känner mig inte lika tom inombords idag. Visserligen är jag besviken men jag känner ändå någon form av lättnad gränsande till glädje. Även om det fanns tendenser bland de svenska spelarna att vika ner sig så samlade man trots allt ihop sig och krigade sig tillbaka i matchen mot Serbien. Det känns gott i hjärtat. För det är den här viljan som jag saknat mot Tyskland och Polen. 

Även om en match återstår för Sverige så är EM slut nu för svenskarna. Det är väl för tidigt att dra några djupare slutsatser men det har verkligen inte gått på räls för Sverige. Formen var inte riktigt där och sjukdomarna har säkert stört laget. Men det som har varit tydligt är att vi har en alldeles för smal trupp. Det finns för få internationellt gångbara spelare i laget.

Andreas Nilsson är inte tillräckligt bra internationellt. Han behöver mer rutin och antagligen också bättre fysik. Han vägde väldigt lätt på linjen. Och som Axnér sa idag: varför fick Barud inte spela förrän idag? Vi saknar fortfarande en bra mitt 6:a. Kim Andersson inledde EM lysande men föll tillbaka i gamla synder och slutade skjuta. Och Stenbäckens självförtroende verkar inte vara det bästa. Dalibor Doder kom aldrig i form. Han borde inte ha varit med i truppen. Larholm var inte lika bra som i VM. Jag undrar om det snart inte är dags att få fram en ny mitt 9:a i laget. De som däremot varit riktigt bra är kantspelarna Lundström och Ekberg. Och försvaret och målvakterna har gjort en bra insats, toppat med Sjöstrands insats ikväll. Och naturligtvis även Kim Ekdahl du Rietz. Han har tagit stora steg framåt i sin utveckling.

Men frågan är om inte ledarna Ola och Staffan varit sämst i laget. De har visat sig passiva när det har behövts snabba smarta beslut. Och de har varit väldigt fega genom att inte våga använda sig av hela truppen. Man har kört alldeles för hårt för med för få spelare. Och man har framförallt varit usla på att tillföra självförtroende och energi till laget. Det finns en hel del att gå hem och fundera på och det finns en hel del att lära från Ulrik Wilbek. Man ska veta att Danmark vunnit sex matcher de senaste fem turneringarna med uddamålet i slutsekunderna. Det gör man bara om man har självförtroende och vet vad man ska göra.

Men även om jag färre EM spådde att det skulle gå dåligt för EM så tycker jag ändå att det finns positiva tecken. Sverige är i sina bästa stunder riktigt bra så det finns utan tvekan potential i laget. 
 
Nu gäller det att samla ihop sig till det kommande OS-kvalet. Det hade varit roligt med svenskarna i OS. Det kan inte gå sämre där. Men först Danmark på onsdag. Kan inte hjälpa det med det hade inte känts helt fel att spela bort Danmark från medaljerna.

Till sist. Är det inte lite väl mycket inbördes beundran mellan Jihde och Axnér?