Nästan

Det gick ju nästan för AG igår. Det såg länge ut att bli en finalplats. Man hade kontroll på matchen ända fram till mitten av andra halvlek. Men sen tappade man lite av fokus och drog på sig några snabba utvisningar och straffar till Atletico och så var spanjorerna ikapp och förbi. Men det var jämnt in i det sista. Domarna dömde bort två raka mål för AG under slutminuterna och det avgjorde slutgiltigt matchen.

Matchen visade att AG troligen är i europatoppen för att stanna. Men matchen visade också att vana vid den här typen av matcher är avgörande. Det är ingen slump att Kiel och Atletico är i final i år igen. När det drar ihop sig så är man lite kallare och lite smartare. Men man har också en del flyt med domsluten. Det märktes i båda matcherna. Och framförallt i matchen mellan Kiel och Füchse Berlin. Det norska domarparet gjorde en riktigt usel domarinsats som upprörde båda lagen, men nog var Kiel det lag som drabbades minst.

Nu känns det som ett guld igen till Kiel som såg starkast ut igår. Omeyer och Jicha var återigen ruggigt bra. Matchen om tredje pris tror jag AG tar hem.

Några snabba

Några snabba ord inför herrarnas Final Four. Jag är mest spänd på hur det ska gå för AG Köpenhamn. Trist att svensk tv inte visar deras semifinal mot Atletico Madrid. Men som tur är så går matchen naturligtvis att se på danska tv2 kl 18.00 Den andra semifinalen mellan Füchse Berlin och Kiel visas i alla fall på TV10 kl 15.00. I morgon kan man i alla fall se båda matcherna på TV10. All heder åt TV10.

Hur går det då? Kan AG slå ut Barcelona så kan man nog slå ut Atletico också. Kiel tror jag i kraft av sin rutin slår ut Berlin. Och varför inte också AG i final. Det är en otrolig resa man gjort. Vinst i andra divisionen, året efter danskt elitguld och nu det tredje året kanske en CL-final. Det kommer aldrig inträffa ett svenskt lag och det svider trots en del.


Uppvisning

Det blev en riktig uppvisning från Sävehofs sida under SM-finalerna. Sävehof demonstrerade uttryckligen vilken förening som är bäst i Sverige. Det var imponerande att se. I Sydsvenskan skrev en journalist något i stil med att handboll är en enkel sport där 14 spelare springer omkring och slåss om en boll i 60 minuter och där Sävehof vinner. Och så känns det faktiskt. 

Man kan undra vad Sävehof gör som inte andra föreningar gör? Varför man lyckas när andra misslyckas? En del beror säkert på rutin och på att framgångar föder framgångar. Men det beror säkert också på att man internt jobbar på ett annat sätt än många andra föreningar.

Jag hade ju tippat en enkel seger för Sävehof i damfinalen men efter en halvlek så började jag tvivla på mitt tips. Men sen blev det ju som förväntat i andra halvlek. Den utskåpningen var inte att leka med. Det hjälper inte att Lugi har ett ett bra försvarsspel när man under hela säsongen har varit så otroligt dåliga framåt. Allt har hängt på Nathalie Hagman och Maria Adler individuella prestationer. Och när Hagman var skadad och Adler var riktigt dållig under finalen så föll Lugis anfallsspel sönder och samman helt och hållet i andra halvlek. Det var nästan pinsamt att se. Maria Adler är ett mysterium. Hon är så otroligt ojämn och jag undrar varför? Beror det bara på det mentala eller är hon dåligt tränad fysiskt? Det ser nästan så ut. Kan det vara så att hon inte tränar tillräckligt bra utan tror att hon bara kan klara sig på sin storlek? Hoppas det inte är så för då kommer hon aldrig att sista steget och bli den stjärna hon har förutsättningarna att bli.   

Herrfinalen blev som sagt också en uppvisning från Sävehofs sida. Jag hade förväntat mig ett större motstånd från Kristianstads sida men man var tydligt tagna av stundens allvar. Det fanns inte samma kämparglöd som i matcherna mot Guif. Men det kanske inte var att vänta. Så som Kristianstad jublade efter att ha gått till final så kändes det som om man mentalt redan hade nått målet. Det gick nog inte att ställa om till finalen.

Finaldagens behållning var annars Kristianstadpubliken. Det var häftigt att se allt det orangea. Det var en härlig fest långt innan finalmatchen: på tågen, på krogar och utanför arenan. Och jag fick rysningar under de 10-15 minuterna före inspringet. Det är så sällan man i handbollen får uppleva en publik som börjar heja på det viset långt före match. Vi får hoppas att Kristianstad alltid går till final så att det blir tryck under finalerna. Kan inte låta bli att nämna att Lugi hade ca 1000 åskådare på plats men det märktes knappt. Allt snack om Lund som handbollsstad och Lugi som Lunds stolthet är bara tomma ord. När det kommer till kritan så är det inte många i Lund som bryr sig om handboll.

Hela arrangemanget har också förbättrats under åren. Inspringet var riktigt häftigt med all pyroteknik. Som det kändes i lördags så hoppas jag att man väljer att fortsätta med en SM-finaldag och inte en matchserie. 

Final

Trodde inte riktigt mina öron när jag på min resa utomlands fick beskedet att Kristianstad slagit ut Guif med uddamålet. Det första jag gjorde när jag kom hem var att se matchen i efterhand. Och jag är imponerad över Kristianstads mentala styrka. Guif dominerade större delen av matchen men Kristianstad kom hela tiden tillbaka. Starkt gjort! Och det blev inte mindre imponerande av att matchen gick borta i Guifs hemmahall och med de hemmavänliga domarna Maths Nilsson och Patrick Håkansson på plan. Men även om det var starkt gjort så borde Guif ha spelat hem vinsten. Det var värst vad Guif slarvade på slutet samtidigt som Kristianstad blev hjälpt av några överraskande utvisningar på Guif i slutet. Överraskande i betydelsen att domarparet helt plötsligt blev objektiva inte för att utvisningarna var felaktiga. 

Jag tycker det är märkligt att domarparet fick döma ännu en avgörande match. Hur resonerar man i förbundet? Domarparet hade redan varit omdiskuterade i två slutspelsmatcher och dömde definitivt till hemmalagets fördel i en den avgörande matchen mellan Ystad och Lugi. Hur kunde de få förtroendet igen?

Nu är det efter en lång säsong äntligen dags för SM-finalerna. Magnus Grahn har som bekant lyft frågan om man skulle återgå till en matchserie istället för en avgörande SM-final. Rent ekonomiskt så hade det antagligen blivit bra för finallagen. Och det blir säkert ett större publiktryck under matcherna, men för handbollen i Sverige så tror jag att en SM-final är det bästa. Förutom att det blir en koncentrerad dramatik under en enda dag så innebär finalerna att det blir en gemensam händelse, en gemenskap, för hela handbolls-Sverige. Jag tror att SM-finaler innebär mer uppmärksamhet i media. Men man borde utveckla finalerna mer och ha en hel del kringarrangemang. Och så skulle det inte skada om något av Sävehof-lagen någon gång missar en final. Sävehofdominansen ökar inte precis intresset i Sverige.

I morgon är det Sävehof mot Skåne. I damfinalen tror jag inte att Lugi har någon chans mot Sävehof. Det bör bli en relativt enkel seger för Partillegänget. Men i herrfinalen kan Kristianstad mycket väl skrälla. Men för att det ska kunna hända måste Thomas Forsberg ha en mindre bra dag. Men visst hade det svidit om Sävehof skulle ta två guld i år också.

En annan final närmar sig också. Och det är finalen för den här bloggen. Jag tycker att den har varit rätt avslagen sista året så då är det dags att lägga ner. För något år sedan så blommade det upp flera handbollsbloggar men sen har bloggarna lagt ner en efter en. Jag hoppas att trenden vänder så att det åter igen blir en aktiv handbollsdebatt i olika bloggar. Men det lär bli åtminstone ytterligare ett inlägg. Något måste jag skriva om morgondagens finaler.


Veckan som varit

Har tyvärr inte haft tid att skriva i veckan. Och knappt nu heller. Åker utomlands om några timmar.

Härligt att Lugis damer äntligen och för första gången når en SM-final. Men det satt lika hårt inne i den avgörande matchen som i de andra matcherna. Lugi ledde bara vid två tillfällen och segermålet kom när det var tre sekunder kvar. Och visst var det Sabina Jacobsen som avgjorde. Men bäste Lugispelare var äntligen Maria Adler. Hoppas det inte var en tillfällighet. Men inte kan det väl bli guld? Även om jag är vinröd så är Sävehof favoriterna. Och någonstans känner jag att det gäller för Lugi att ta chansen. Det kan dröja länge innan man är i final igen.

Och vilken härlig match Kristianstad bjöd på igår mot Guif. Och vilken fantastisk publik. Alla Lugifans borde åka dit för att se hur man gör för att stötta sitt lag. Här skäms man inte för att måla sitt ansikte. Men det kändes konstigt att se alla glädjescener från Kristianstadspelarna. Det var nästan som om man vunnit SM-guld men dit är det fortfarande långt. Det krävs ytterligare två vinster. Och Guif lär tyvärr avgöra hemma i den femte matchen. Det kändes länge som om Guif skulle vinna relativt lätt igår men vad hände i andra halvlek? Och ska Kristianstad överhuvudtaget ha någon chans så måste Jesper Larsson storspela i målet samtidigt som Lars Möller Madsen storspelar framåt.

Och var vad med Roger Blomquist igår? Han var ju helt uppjagad och överförtjust i Lars Möller Madsen och Jesper Larsson. Vart tog objektiviteten vägen? Det var närmast pinsamt ett tag.

Domarparet fick beröm igår. Och det var nog första gången som jag tyckte de skötte sig. Men det var också första gången de inte fick för sig att visa ut spelare för protester.

Och nu åkte H43 ur elitserien. Trist! Men Kos kommer ju tillbaka nu. Blir han räddaren? Det var han som fick upp H43 förra gången. Förhoppningsvis lyckas han igen. För jag kommer att sakna derbyna nästa säsong.

RSS 2.0