Lundaspelen
Igår invigdes Lundaspelen i handboll. Det är väl 45:e upplagan så 50-års jubileet närmar sig. Vid sidan av Partille Cup är det Sveriges största handbollsturnering. Och det är alltid lika härligt att se alla dessa unga handbollsspelare från olika delar av världen. Och jag blir alltid lika imponerad av arrangemanget. Tänk alla dessa ideella eldsjälar som jobbar i princip gratis nästan dygnet runt. Det finns fortfarande ett föreningssverige.
För mig är det en del av julfirandet att sätta mig i någon av hallarna och se vilka kommande stjärnor som dyker upp. Det brukar alltid finnas flera som utmärker sig och listan över landslagsspelare som passerat revy är lång.
Som vanligt lär det bli så att de danska lagen nästan tar hem rubbet. Vilken stormakt Danmark har blivit i handboll!
Och så något om Lugi. Ser att herrarna lånat in en spelare från OV. Förr var det alltid tvärtom. Och förr så mötte damer och herrar Sävehof samtidigt som det var Lundaspelen. Nu möter damerna OV och herrarna Vinslöv. Det är verkligen andra tider nu.
Final
Det blev ingen dansk vinst igår, trots allt. Lite besviken blev jag men det är väl inget mot vad de blev i Danmark. Men jag kan inget annat än att bli imponerad av Norge. Vilken maskin de är år efter år. Nästan alltid i final och ofta kommer de hem med guld. Men man kan undra hur det ska gå för norskorna nu när den mångårige tränaren Thorir Hergeirsson slutar. Thorir och Montpelliers fd tränare, vad han nu heter, är båda unika i sitt ledarskap. I en värld där tränarna konstant byts ut så har de varit kvar år efter år. Det finns helt klart mycket som är positivt med att vara kvar som tränare under en lång tid. Kanske ska inte klubbarna alltid vara så snabba med att byta ut tränare.
Finalen igår var jämn i första halvlek. Danmark började bäst och kunde ha ryckt åt sig en större ledning. Och då vet man inte vad som hade hänt. Kanske hade Norge börjat skaka på manchetten. Men så som det ofta blir så kom Norge i kapp och förbi. Mycket tack vare Silje Solberg i mål. Hon vann målvaktskampen klart mot min nya favorit Anna Kristensen.
Jag trodde att matchen skulle vara jämn även i andra halvlek med Danmark föll ihop helt. Tränaren Jesper Jensen menade att det stor del berodde på bristande rutin. Och det kan kanske stämma. Norge vinner ofta eftersom de vet att de kommer att vinna. De blir sällan oroliga eller nervösa. Jesper Jensen fick frågan efteråt varför han inte bytte målvakt när Anna Kristensen slutade rädda de norska avsluten. Något som jag också tyckte var riktigt konstigt. Jag är av övertygelsen att om en målvakt inte räddar sju-åtta skott i rad så ska man byta målvakt. Jensen svarade att han tyckte försvaret var dåligt och inte målvakten och eftersom försvaret läckte så hade det inte hjälpt att byta. Och när han till sist tänkte att han skulle byta så var matchen redan körd så då fick Kristensen stå kvar. Men det går inte riktigt att förstå. Om nu matchen var körd kunde han lika gärna ha bytt.
Att Jensen gjort ett bra jobb med landslaget kan dock inte diskuteras. Han har tagit medalj i varje mästerskap sen han tog över. Och skillnaden i kvalitet mellan Danmark och Sverige har ökat.
Apropå Sverige så har det tydligen enligt förbundet varit en hatstorm mot det svenska landslaget. Det är möjligt att det är så men jag tror också att mycket av det som betraktas som hat enbart är berättigad kritik. Jag undrar om det jag skrivit om laget också klassificeras som hat av förbundet? Och det kan inte komma som en överraskning att laget blir kritiserat när de underpresterar. Inte heller kan det komma som en överraskning att supportrar blir besvikna och reagerar när de haft stora förväntningar på laget som sedan inte uppfyllts.
En sak gladde mig dock igår och det var att Ungern tog bronsmedaljerna. Det var ungerskorna värda. De är helt klart på uppgång och varje gång det kommer ett nytt lag som kan utmana om medaljerna så blir jag glad. Det gynnar inte handbollen om toppen är alldeles för smal. Och sen mår jag alltid lika gott när ett stöddigt franskt landslag får en knäpp på näsan.
Ikväll tänkte jag se matchen OV-Malmö på plats. Jojo-laget OV har i år lyckats ta hem ett antal poäng i jämna matcher, till skillnad från tidigare säsonger. Nu är man på väg mot nytt poängrekord och det vore väl fan om man inte för en gångs skull skulle kunna hänga kvar i elitserien till nästa år.
Minsann en vinst
Så Sverige avslutade med en vinst trots allt. Det kom lite oväntat men det gör väl att tjejerna åker hem med en lite bättre känsla. Det var en jämn match som saknade ett vettigt försvarsspel från båda lagen. Men Sverige visade lite större vilja i anfallsmässigt än Nederländerna i andra halvlek och det räckte till vinst. Igår visade Jamina Roberts äntligen lite vilja och var bra framåt. Hon och Emma Lindqvist var bäst igår..
Men om man ser till hela EM så har tjejerna varit förvånansvärt bleka. Emma Lindqvist har varit bäst och jämnast. Men det är alldeles för många som underpresterat. Jag hade förväntat mig mycket mer av Jamina Roberts, Jenny Carlson, Linn Blohm och Johanna Bundsen. Natalie Hagman har som vanligt öst in mål men jag tycker att hon vek ner sig i matcherna mot Ungern och Frankrike. Tyra Axnér visade att hon fortfarande har en bra bit kvar till toppen. Hon är fortfarande alldeles för valpig och spelar utan att ha huvudet påslaget. Kristin Thorleifsdottir tillför inte mycket framåt. Elin Hansson har sett sina bästa dagar. Övriga har gjort vad de kunnat.
Axnér har en hel del jobb framför sig. Med tanke på att motståndarna numera verkar ha lärt sig Sveriges spel så måste det uppfinnas något nytt. Generationsväxlingen måste börja starta. Laget behöver hitta en riktig mittnia. Och gärna ännu en bra offensiv mittsexa. Sen måste de bästa spelarna få mer avlastning. Axnér envisas med att matcha några få spelare hårt. Jag förstår att dessa är bäst men de orkar inte dra lasset i en hel turnering.
Finallagen blev de väntade. Jag blev imponerad av hur Danmark manövrerade ut Frankrike. Jag är inte så förtjust i fransk handboll, varken herrarna eller damerna. Jag tycker Frankrike spelar en lite väl försvarsinriktad handboll och så stör jag mig på deras kaxiga attityd. Så det var skönt att de fick sig en liten knäpp på näsan. Och så måste jag säga att jag är förtjust i Danmarks målvakt Anna Kristensen. Vilken målvakt! Hon ser lite skranglig ut men verkar otroligt smart och gör oftast helt rätt val. Jag tror Danmark mycket väl kan det guld de väntat länge på. Det lär, om möjligt, i så fall öka handbollsintresset ännu mer i Danmark.
Det ska bli en intressant final. Och så hoppas jag att Ungern tar brons. Det kan det unga och talangfulla laget vara värt.
Nu börjar det
Nu börjar EM på riktigt. Det är dags för de sex bästa lagen att spela. Det är skönt att slippa alla dessa ojämna matcher som det är alldeles för många av.
Hur går det idag då? Ja, jag är rätt säker på att Nederländerna slår Sverige. Det skulle förvåna mig om Sverige helt plötsligt skulle börja prestera.
Och Norge slår Ungern. Men sen är det mer osäkert hur det går mellan Danmark och Frankrike. Men jag har ju från början trott att Danmark skulle utmana Norge om guldet så jag får tippa att Danmark vinner. Framförallt om den nya målvakten Anna Kristensen fortsätter att stortspela. Hon har varit överjävlig hittills. Hon tar det mesta som går lågt vilket gör att jag förvånas över varför man inte skjuter högt på henne.
Sen i matchen om tredje pris så bör Frankrike slå Ungern, om de fortfarande är motiverade. Annars så har Ungern en chans. I finalen överraskar Danmark med att slå Norge. Ett tips mer gjort med hjärtat än hjärnan.
Apropå Norge. Hur länge ska Katrine Lunde spela i landslaget? Finns det någon annan idrott där målvakterna fortsätter så länge?
Och så vilken jäkla otur att Oscar Bergendahl blev skadad i veckan. Så tråkigt för honom, landslaget och inte minst Magdeburg. Som redan tidigare fått Omar Ingi Magnusson skadad.
I Aftonbladet finns en artikel om att svenska herrligan är ovanligt jämn. Ett slags tyska ligan i miniatyr. Jo, den är ovanligt jämn. Och det är ju roligt på ett sätt. Men det säger tyvärr också att kvaliteten blivit sämre. I artikeln menar man att toppen har blivit sämre samtidigt som botten höjt sig. Jag tror snarare att alla lag blivit sämre men att de bästa tappat mest. Jag är fortsatt orolig för svensk handbolls framtid. Mediaexponeringen är för dålig, det är alldeles för lite pengar i svensk handboll och publiken för gammal. Det är lätt att börja deppa men det är mer konstruktivt att börja jobba på att vända trenden.
Något som jag tycker Lugi börjat göra. Även om seniorlagen, främst herrarna, går knackigt så finns det mycket annat som går åt rätt håll. Det börjar minsanna skapas en framtidstro. Bra jobbat av Emme Adebo med flera.
Fortsatt spel
Matchen mot Frankrike var ett fall framåt. Det såg inte lika illa ut som tidigare. Och med domare som inte hade gynnat Frankrike så hade det kunnat bli ännu jämnare. Men Frankrike var det klart bästa laget och det kändes som om de hela tiden hade kontroll. Men om matchen mot Frankrike tände ett visst hopp så slocknade det igår igen.
Visserlige vann Sverige mot Montenegro men det satt hårt inne. Hade inte Bundsen för en gångs skull visat hur bra hon kan vara och gjort flera räddningar i slutet och hade inte Sverige haft lite flyt så hade Montenegro vunnit. Sveriges vinst hängde verkligen i en skör tråd de sista minuterna.
Återigen så var Sverige stundtals otroligt bleka. Vad är det som inte stämmer? En sak som jag reagerat på är att det svenska laget verkar le hela tiden. Under förberedelserna före matchen ler man i stället för att se fokuserade ut. Och när det är jämnt i matchen eller spelet inte fungerar så sitter flera och skrattar på bänken. Det känns som glöden och laddningen försvunnit. Det känns mer som om de är ute på en utflykt och har skoj. Och hur är det med motivationen? Det verkar som de rutinerade rävarna inte känns så sugna på att spela EM.
Men om man bortser från det mentala. Så tror jag att det även finns andra problem.
Helt klart har motståndarna lärt sig Sveriges spel. Bundsens kast till Hagman fångas numera av motståndarna, Sveriges breda passningar bryts ofta av tvåorna i försvaret, inspelen till mittsex stoppas och det står klart för alla att Sverige har svårt för offensiva försvar.
Jag tror också att Sverige hade behövt en riktig mittnia. Tänk om vi hade haft en sådan som Petra Vamos i laget? Gulldén är saknad.
Sen funkar det fortfarande inte när Thorleifsdotter går med i anfallet. Det är en taktik som inte fungerar. Det blir bara stirrigt och ger ingenting.
Axnér har en del att fundera på och jobba med. För visst ska han vara kvar. Enligt andra så finns det många som kräver hans avgång. Det får mig att fundera på hur dumma människor kan vara. Vem skulle göra ett bättre jobb än Axnér? Självklart ska han vara kvar. Men om han inte tar lärdom av detta mästerskap och fortsätter i samma hjulspår. Då är det dags att ersätta honom men först då.
Och så är det verkligen hög tid att börja tänka på framtiden. Generationsskiftet kommer allt närmare.
Men först blir det spel om femte plats i Wien. Troligen mot Nederländerna. Det blir en intressant kamp mellan de svenska tränarna.
För övrig måste jag säga att jag är både trött och oroad för att det blir allt vanligare att spelare tar fler än tre steg. Domarna måste bli bättre på att se dessa stegfel. I matchen mellan Füchse Berlin och Magdeburg i helgen var det en spelare som gjorde mål efter att ha tagit åtta steg. Helt otroligt!
Och så något om Johanna Ahlm. Jag var inte så förtjust i henne som expert till en början. Jag tyckte att hennes röst var jobbig att lyssna på och att hon var lite väl beskäftig. Men jag har kommit att ändra mig. Jag tycker väl fortfarande att hon har en jobb röst men jag har börjat gilla att hon är kritisk mot både tränare och spelare. Och att hon faktiskt ofta har klart för sig vad som inte fungerar i spelet. Hon får gärna vara kvar som expert.
För någon dag sedan fick Lugi en sportchef och nu ska herrarna få Ola Månsson som tränare. Det låter intressant. Nu får de i alla fall en som är en dokumenterat bra. Antar att det blir mera fysträning och kanske ett offensivare försvarsspel. Jag är dock förvånad att han tog på sig uppdraget. Det blir inte enkelt att ta tillbaka laget till elitserien. Och så trodde jag att han inte var så förtjust i Lugi. Blå som han varit.
Mörker
Jag var tveksam till Sveriges kommande insatser i EM före mästerskapet. Tyckte det fanns oroande tecken i träningsmatcherna. Men inte kunde jag förutse en sådan usel prestation som Sverige gjorde igår mot Rumänien. De inledande 20 minuterna var bland det värsta jag sett. Hade Rumänien spelat bra så hade tjejerna blivit utklassade. Och just det att Rumänien inte inledde bra gör det helt obegripligt att Sverige kunde vara så usla.
Men Sverige har inlett dåligt i alla matcher i EM och det är dessutom något som även hänt i tidigare mästerskap. Det är något som Axnér får ta på sig. Varför är tjejerna inte mentalt på plats när matcherna inleds? Om man då även lägger till att de brukar vika ner sig i jämna matcher på slutet när det ska avgöras så inser man att laget behöver jobba det mentala. Tänk om de kunde vara lika starka mentalt som det norska landslaget!
Förutom att börja inleda matcherna tamt så är laget förvånande ineffektivt. Det missas alldeles för mycket framåt. Och laget är trots allt också slarvigt och gör många tekniska fel. Igår var det väl 19 stycken. Helt otroligt!
Sen undrar jag inte om det inte är så att motståndarna lärt sig Sveriges spel och då är det tyvärr så att laget inte har ett alternativt sätt att spela. Och då sprider osäkerheten sig i laget. Det verkar räcka med att motståndarna spelar 5-1 eller går upp med sina tvåor för att bryta passningar så att Sverige inte kan spela brett för att allt ska haverera.
Jag tycker att flera spelare inte varit på topp. Jag hade förväntat mig mer av Jamina Roberts, Johanna Bundsen, Natalie Hagman, Jenny Carlsson och Linn Blohm. Ingen av dessa har varit på topp. Hagman har visserligen gjort en hel del mål men både hon och Jamina var fega och slarviga i matcherna mot Ungern och Rumänien.
Dessutom tror jag att vi börjat se slutet på en generation. Tongivande spelare som Roberts, Hagman, Blohm och Hansson har haft sin topp. Det gör mig rätt orolig för framtiden eftersom det inte verkar finnas några som kan ta över. Som ni vet så tror jag inte på Tyra Axnér trots hennes fina skott. Men det är fler som jag inte tror kommer kunna ta ytterligare ett steg. Detsamma gäller Koppang och Dano. Frågan är om det inte är dags att bygga nytt.
Men en som jag gillar och som jag tycker aldrig gör bort sig är Emma Lindqvist. Vilken lagspelare! Når kanske aldrig de högsta topparna men gör aldrig bort sig utan gör alltid sitt jobb. Hatten av!
Kan inte hjälpa det. Med matchen mellan Norge och Danmark på näthinnan så är det bara att inse att Sverige ligger långt efter. Visserligen förlorade Danmark men jag tycker att de tagit ytterligare steg framåt. Ett Danmark med en hel del nytt kommer att utmana Norge framöver. Det är jag säker på.
Nu väntar Frankrike och Montenegro för svenskorna. Chansen till semifinal finns konstigt nog kvar om laget vinner båda matcherna men det är nog snarare så att risken för fler förnedringar är stor.
Hoppas verkligen att man kan samla ihop sig och avsluta snyggt.
Och så har Lugi anställt en ny sportchef, Robert Månsson. Han får verkligen en utmaning i knäet. Jag önskar honom lycka till! Men det finns trots allt mycket som verkar gå åt rätt håll i Lugi så det kanske kan bli hur bra som helst.
Käftsmäll
Vilken snyting Sverige åkte på igår mot Ungern. Förlusten var väl inte överraskande i sig men sättet som tjejerna fick stryk förvånar. För Sverige var helt chanslösa. Ungern var bättre på allt i alla faser. Målvakterna var bättre samt försvaret och anfallsspelet betydligt bättre än det svenska. Och Ungern var dessutom betydligt mer laddade. Ja, det var en förlust som sved.
Bäst i Sverige var Jenny Carlsson och Emma Lindqvist. Det var bara de som vågade sticka in näsan och gå framåt. Däremot var Johanna Bundsen, Jamina Roberts och Natalie Hagman otroligt bleka. Bundsen hade behövt att spika igen för att Sverige skulle ha en chans men hon var ett såll. Och Roberts och Hagman var förvånansvärt fega. Hagman vågade inte ta kantlägen och Roberts vågade inte göra genombrott. Hur många gånger vände hon inte ryggen till motståndarna i hopp att få frikast istället för att försöka komma till avslut?
Hur kunde det bli så här? Det kändes som om svenskorna blev överraskade av ungerska spelarnas motstånd. Eller rättare sagt chockade. Sverige vek ner sig tidigt och kom aldrig tillbaka. Men det ska också sägas att Ungern antagligen har gått förbi Sverige och är bättre. Deras talangfulla ungdomar har antagligen tagit ytterligare ett steg och närmat sig världseliten. Jag blir inte förvånad om de kan utmana fler lag i EM.
Jag trodde inte på några svenska medaljer före EM. Det är väl bara att konstatera att chanserna nu är ännu mindre. Tråkigt!
Frågan är också om det inte är dags för ett generationsskifte i Sverige? Men vad finns att sätta in?