sturmerfoul

Så var handbollssäsongen slut, åtminstone för seniorer. Det har varit långt och intensivt. Och för det mesta roligt. 

 

I går blev Magdeburg ännu en gång Champions League-vinnare. Det såg jag inte riktigt komma. Det var nära att det inte blev en final eftersom Barcelona var det bättre laget i semifinalen men två röda kort i slutminuterna till spanjorerna blev avgörande. Ett märkligt slut på matchen där Magdeburg kunde göra vinstmålet i slutsekunden. Sen i finalen vann de oväntat lätt mot Berlin. De danska stjärnorna Emil Nielsen och Mathias Gidsel var sig inte riktigt lika i Köln. Hade de varit i normal form så hade det nog inte blivit en titel till Magdeburg.Men de är så värda vinsten. Vilken jobbig säsong de haft. Med skador på flera nyckelspelare och till det flera veckor utan spel pga ett terroristdåd i hemstaden. Men trots ett intensivt matchspel i slutet av säsongen så verkade de bara bli bättre och bättre och var ju även nära att bli tyska mästare. Otroligt starkt gjort! Kul också för de fem svenskarna i Magdeburg att vara med om finalvinsten. För Isak Persson lär det vara första, sista och enda gången. 

 

För två veckor sedan blev Györi Champions League-mästare för andra gången i rad. Då lär Per Johansson få behålla jobbet. I semifinalen mot Esbjerg så var det rätt så jämnt. Hade Esbjerg satt sina straffar så hade kanske Esbjerg kunnat hota ungerskorna. Men på det stora hela så var ungerskorna i en klass för sig både i semifinal och final. Och hur gick det nu till när det andra finallaget Odense fick spela i Champions League och inte Ikast? Något verkar ruttet i dansk handboll. 

 

 

Och så har Lugis ytterst kompetente och sympatiske klubbchef Emme Adebo fått medalj av landhövdingen. Det är han verkligen värd! Han är precis som en klubbchef ska vara.

 

Sen återstår det att se om han lyckas få ordning på seniorverksamheten igen. Lugi bör kunna ha två lag i högsta serien. Men mycket verkar äntligen gå åt rätt håll i Lugi så den sportsliga framgången kommer säkert. 

 

Nu blir det några veckor välförtjänt ledighet för alla aktiva. Och för oss andra så gäller det bara att se fram emot en ny spännande säsong med bland annat handbolls-EM för herrar på hemmaplan. 

Det är ju imponerande vilken fajt som Hammarby ger Ystad. Två uddamålsförluster borta mot Ystad svider antagligen men egentligen borde de vara stolta eftersom Ystad var skyhöga favoriter före finalspelet. Nu tror jag att Ystad tar hem guldet trots allt. Har svårt att tänka mig att Hammarby kan vinna två raka matcher. Men hade man lyckats vinna en av de första bortamatcherna mot Ystad så hade situationen varit en helt annan. Och hur hade det gått om Vasco Costa funnits med i truppen? Ystad ska vara glada att portugisen försvunnit hem med en eventuell skada. Och Ystad ska också vara mycket glada att Hvenfelt varit bra i mål. I båda hemmavinsterna har han gjort matchavgörande räddningar i slutet av matchen.

 

Jag tycker det är imponerande hur mycket Fahlgren får ut av sitt lag. Han har helt klart vunnit tränarkampen. Samtidigt tycker jag att Ystad varit lite blekare än väntat. Hade förväntat mig mer av vissa nyckelspelare. 

 

Med tanke på hur bra Hammarby är just nu så borde OV vara  nöjda över sina semifinaler mot Bajen. 

 

Men det mest anmärkningsvärda i finalspelet är väl Ekbergs frisyr? Förstår inte varför han se ut som en ung och överbetald fotbollsspelare? 

 

De tre första finalmatcherna har varit roliga att se. Intensiva och jämna matcher. Och jag tycker domarna på det stora hela skött sig och tillåtit ett lite hårdare spel än normalt. Och sen har det varit ett ovanligt bra publiktryck. När handboll är så här så finns det få sporter som kan konkurrera.

 

 

Grattis Skara till första SM-guldet! Det blev jämnt i fjärde matchen men i förlängningen så krossade de Sävehof. En helt otrolig säsong av Skara. Tänk att de kunde hålla hela vägen med en sådan smal trupp. Och jag kan inte hjälpa det men det känns alltid roligt när Sävehof för en gångs skull missar en SM-titel. Och jag måste ge Skaras supportrar beröm. Vilken stöd de gav sitt lag från läktaren. Och så jäkla coolt det var när de efter vinsten ropade "En gris, en ko, en Skarabo". Verkligen ett snyggt sätt att ge tillbaka från semifinalförlusten förra året när Sävehofsupportrarna använde samma ramsa för att håna Skara. Svinhugg går igen. 

 

I herrarnas finalserie så har verkligen Hammarby överraskat. De hade Ystad på gaffeln borta i första matchen och det var verkligen inte långt ifrån förlängning. Hade inte Hammarby missat sista avslutet i slutsekunderna så hade det blivit förlängning och väl där så hade allt kunnat hända. Hemma så hade Ystad greppen i större delen av matchen och såg ut att gå mot en säker seger när Hammarby helt plötsligt kom ikapp och gick förbi till vinst. Vilken vändning! Så nu känns helt plötsligt finalspelet öppet. Ystad känns både skakade och vilsna. Tror inte att de räknat med detta motstånd. Jag är imponerad av Patrik Fahlgren som verkligen får ut mycket av sitt lag. Och vilken härlig lagmoral som han verkar ha skapat. Jag tycker det är både är roligt och bra för handbollen att det går bra för ett Stockholmslag. 

 

Sajten SvenskaFans tog häromdagen upp samma ämne som jag brukar ta upp, att handbollen sakta håller på att dö. Något som de ansvariga i klubbar och förbund inte verkar förstå. Man fattar kortsiktiga beslut som på längre sikt hotar handbollen. Det är självmord att ha en finalserie i bäst av fem istället för en avgörande final. Det är självmord att inte lyckas se till att matcherna visas på någon av de större kanalerna eller streamingtjänsterna. SvenskaFanst skrev: "Gör om. Gör rätt. Ge oss en SM-final. Ge oss ett jävla crescendo, en apokalyps," en jävla fest. Låt oss suga in en hel säsong i en kväll. Låt oss få känna att det här betyder något." . Bra skrivet! Och helt rätt! När ska poletten trilla ner hos de klubbansvariga?

 

 

Handbollsfinalerna är nu igång. Det är lätt att tro att det inte är så eftersom handbollen effektivt lyckats gömma undan finalspelet. Jag förstår fortfarande inte varför man fortsätter envisas med att döda intresset för seriehandbollen. Först tog man bort finaldagen där allt avgjordes i en enda match. Något som jag tycker var betydligt häftigare än en matchserie om bäst av fem. Och något som jag är säker på också skapade ett större intresse för handbollen som helhet. Och sedan har man lyckats se till att finalerna inte visas på någon av de större tv-kanalerna eller streamingtjänsterna. Det är så man jobbar för att ta död på handbollen på sikt. 

 

Igår trodde jag att Skara skulle ta sitt första mästerskap hemma mot Sävehof. Men som jag sagt förr så har Sävehof en vinnarkultur. Inte fasen ville de ge upp så där enkelt och lyckades kämpa till sig en vinst på bortaplan mot ett Skara som nog var påverkat av stunden. Och även om Skara leder med 2-1 i matcher så känns ändå genast finalen öppen. Om Sävehof även vinner hemma så tror jag de tar hem guldet i år också. 

 

Och äntligen efter en nästan orimligt lång väntan så är det dags för herrarnas final. Det ska bli intressant att se om Hammarby har något att säga till om mot ett Ystad som i år har stått i en klass för sig. Ystad bör vinna relativt enkelt. Det är möjligt att Hammarby på hemmaplan kan skrälla och ta en vinst. 

 

Herrlandslaget spelade två landskamper i förra veckan och gjorde det bra. Först en uddaförlust mot Frankrike och sedan en överraskande vinst mot Danmark. Frankrike vann rättvist. Deras försvar var effektivt och lyckades bl a sätta stopp för Felix Claar. Är Frankrike bättre nu än på länge? Kanske. Jag tyckte att de kändes starka. Det är väl inte omöjligt att de kan utmana Danmark. Något som jag inte tror Sverige kan göra även om de vann i söndags. Hade Emil Nielsen stått i mål hela matchen så hade Danmark vunnit och framförallt så hade de vunnit om Mathias Gidsel spelat. Och så någon gång i framtiden så kan de även slänga in Simon Pytlick. Och bakom dessa så har Danmark numera en otroligt bredd. De kommer att dominera världshandbollen i många, många år till. Men Sverige känns också bättre nu än på länge. Det som oroar är målvakterna. Bakom Palicka har vi ingen i direkta världstoppen. Jag trodde att Thulin skulle ta steget men han har ju av någon anledning varit sämre denna säsong. Och Norsten som visserligen blir bättre och bättre har också en bit kvar. Ska man slå Danmark så måste man ha en målvakt som spelar jämnt med Emil Nielsen. Ja, det känns oroande. Mren Sverig brukar kunna få fram bra målvakter så vi ska väl inte ge upp hoppet.

 

 

 

 

Säsongen närmar sig så sakta slutet. Nu är det klart med finalparen i Sverige.

 

När det gäller herrarna så gick Ystad som väntat till final även om jag tycker att Sävehof överraskade och gav ett bra motstånd. Det var inte långt från fem matcher. Det är ofta så med Partillegänget att när det är dags för slutspel så lyfter både herrarna och damerna sig. Det sitter trots allt en vinnarkultur i väggarna. Motståndarna till Ystad blev Hammarby. Före första matchen så hade jag OV som favorit men det visade sig att krafterna hade gått ur Helsingborgarna. Kanske knäcktes de redan i första matchen hemma. Förlusten där blev dyr. Hade lyckats vinna så hade det kanske sett annorlunda ut i de andra matcherna. Som det nu blev så var Hammarby bäst rakt igenom. De var egentligen det bästa laget även i den match som OV vann. Tränarmatchen vann också helt klart av Fahlgren. Han coachade betydligt smartare och verkar ha förberett laget på ett bättre sätt. Men OV är säkert mycket nöjda med sin säsong och det vore fan om inte framgångarna borde leda till större publiksiffror nästa säsong. .

 

Daernas final spelas mellan Sävehof och Skara.  Detta Sävehof som alltid verkar gå till final. Skara slog ut Skuru i tre raka i tre jämna matcher. Kanske lite överraskande men Skara var nära att gå till final förra året och jag tror att de har stor chans mot Sävehof om inte nerverna skulle spöka. Deras hemmaplansfördel kan mycket väl avgöra. 

 

Och Lugi förlorade än en gång i cupen mot H43. Det kan bli tuffa derbyn nästa år. Med den förlusten så är väl Lugi på åttondeplats av de skånska herrlagen. Vem hade trott det för några år sedan? Det blir en verklig utmaning för Ola och Robert Månsson att lyfta laget. Som gammal Lugifan så hoppas jag att de lyckas. Och jag hoppas att klubben kunnat samlat ihop tillräckligt med ekonomiska muskler för det krävs. Det går inte enbart att förlita sig på egna talanger även om Lugi är skickliga på att ta fram bra spelare. Men om man ser bort från det sportsliga så finns det mycket annat i Lugi som går åt rätt håll. Det var länge sedan klubben kändes så levande och vital.

 

Internationellt så är damlagen för final-four klara. Györi möter Axnérs Esbjerg och Metz med dotter Axnér möter Odense i semifinalerna. Starkt av Danmark att ha två lag i finalspelet. Men jag tror att finalen blir mellan Györi och Metz. 

 

Herrarnas finallag är inte klara men visst blir det Barcelona, Vezprem, Sporting Lissabon och Füchse Berlin. Det skulle vara kul med två nya lag i Köln. Och kul med ett portugisiskt lag. Har det skett någon gång innan? Handbollen i Portugal vinner hela tiden ny mark. Det är bara att se på Hammarbys portugis för att förstå hur bra handboll det spelas i landet. 

Det blev en beydligt längre paus från bloggandet än vad jag hade trott. Det är bara att konstatera att jag har svårt att få loss tummarna.

 

Men nu blir det i alla fall några ord om lite av varje.

 

Först damlandslaget. Det blev som förväntat inga problem att slå ut Kosovo i VM-kvalet. Det var snarare så att det blev pinsamt att se hur stor skillnad i kvalitet det var mellan lagen. Förutom VM-platsen så var behållningen egentligen att flera nya talanger fick chansen att visa upp sig. Det hedrar Axnér att han ständigt lyfter fram nya spelare men om man ska vara ärlig så kör han ändå med samma spelare som alltid när det blir skarpt läge. Kul också att se Filippa Idéhn göra comeback. 

 

OV. Det har varit en historisk säsong för OV. Denna gång åkte man för en gångs skull inte ur elitserien. Istället gick man för första gången på hiskligt många år till slutspel. Och jag tänkte att nu har man chansen att gå till SM-final men så torskade man hemma mot Hammarby i första matchen. Det känns som om det avgjorde semifinalen. Jag tror inte att man klarar av att vinna borta mot Hammarby. Största chansen är väl i kväll. Hemmaförlusten berodde på en taktiskt vinst från Fahlgrens sida. Hammarby lyckades neutralisera OV: s viktigaste spelare Norrbrink och Astrup genom att täta till i mitten och det tog tid för OV att hitta ett motmedel. Men OV kom ändå tillbaka trots ett stort underläge och när de tog ledningen i andra halvlek så tänkte jag att nu vinner OV: Men då tog OV! time-out och efter den så spelade Hammarby ut OV genom att bl a spela med två mittsexor på linjen. Snöplig avslutning för OV. Men oavsett hur det går i semifinalspelet så ska OV vara nöjda med sin säsong och förhoppningsvis har årets framgång skapat ett större intresse i staden så att publiksiffrorna nästa säsong kan bli större. 

 

Och vad hände Ystad i går borta mot Sävehof? Jag trodde på tre raka segrar för Ystad och så går de och får nästan stortstryk i Partille. Underskattning?

 

Lugis kollaps för ett år sedan kan mycket väl leda till något gott, hur ont det ändå gör. Föreningen verkar må bättre än på länge. Sammanbrottet verkar ha lett till ett nyttigt uppvaknande. I stället för att jobba på i gamla hjulspår så verkar man se över hela verksamheten och nu jobbar man äntligen på ett smartare strategiskt sätt. Tidigare var man nog lite självgoda och bekväma men nu utstrålar man helt plötsligt en helt annan energi. Det kommer att ta lite tid så det gäller att som supporter ha tålamod men framtiden börjar trots allt se ljus ut. Man har t ex aldrig haft så många ungdomar i sin verksamhet som denna säsong och det kommer att ge resultat. Och att Emme Adebo kommit tillbaka och styr verksamheten känns verkligen som en garanti för att Lugi kommer att lyckas.

 

Damerna har fortfarande chansen att gå upp till elitserien. Man lyckades med minsta marginal ta sig till ett kval och där inledde man med två raka förluster mot Skövde och jag tänkte att nu är det kört. Men så lyckas man helt oväntat vinna borta och chansen finns kvar. Ikväll så är det dags igen mot Skövde och skulle det bli en ny vinst så skulle en femte avgörande matchen kännas helt oviss. Men det mesta talar trots allt för att Skövde fixar detta. Men kanske kan damerna ta steget upp nästa säsong istället. Men det tror jag inte att herrarna gör. De ska vara glada att de slapp kvala för att klara sig kvar i år och samma sak gäller nästa säsong. Detta trots att de äntligen får en skicklig tränare och trots några värvningar. Målet får kanske bli att slå H43 i nästa års derbyn. Kul att H43 äntligen har kravlat sig tillbaka till allsvenskan. Detta tack vare en bra ungdomsverksamhet. 

 

Såg i helgen Kiel bli tyska cupmästare. Det är egentligen helt otroligt hur stort handboll är i Tyskland. Tänk att final four i tyska cupen kan dra typ 20 000 åskådare en hel helg. Kiel verkar ha börjat hitta rätt igen i spelet. Jag trodde tidigare att Jicha skulle få kicken men nu lär han väl få vara kvar ett tag till. Och så kan jag konstatera att Eric Johansson numera spelar bättre i Kiel än i landslaget. Det måste bero på att Kiels spel passar honom bättre än landslagets. Kiel kommer däremot inte lyckas bli tyska mästare. Det verkar i en ovanligt jämn serie trots allt stå mellan Berlin och Melsungen. Vilken fantastisk tränare Parrondo är. Var han än hamnar så lyckas han. Melsungen som är ett lag med betydligt färre stjärnor än de andra topplagen kan mycket väl bli mästare och det är Parrondos förtjänst. 

 

Kul förresten för Apelgren i Pick Szeged. Först lyckas man slå ut PSG i Champions League genom att skrälla borta i Paris och för första gången på länge ta sig till kvartsfinal. Men den blir troligen för svår. Kan inte tänka mig att man lyckas slå Barcelona. Och nu i helgen blir man också för första gången på länge ungerska cupmästare genom att slå Vezprem. Klubbledningen måste vara nöjda. 

 

Till sist något om handbollens exponering. Landslagen drar trots allt publik. Och deras matcher går att se på tv för de flesta. Men klubbhandbollen går knappt att se för gemene man. Att som intresserad behöva hänvisas till en okänd och svindyr streamingtjänst kan knappast gynna handbollen. I år visas inte ens finalspelet i SVT. Jag fattar inte hur de ansvariga resonerar. Som det är nu så dödar man intresset för klubbhandboll och därmed på sikt även handbollen som helhet och i förlängningen även landslagen. Frågan är om det inte på sikt är bättre att teckna ett avtal där målet inte är att ge klubbarna så mycket pengar som möjligt utan där målet är att så många som möjligt ges möjlighet att titta. Men vad vet jag. Men orolig för framtiden är jag. 

 

Det blev en längre paus i bloggandet än vad jag hade tänkt. Men så är livet ibland.

 

Under tiden så har det hänt ett och annat. Om jag ska börja med Lugi så är det en viktig slutomgång för seniorlagen om några dagar. När det gäller herrarna så undviker de kval om IFK Karlskrona tappar en poäng mot Drott på torsdag, i annat fall så krävs det att Lugi tar en poäng mot IFK Karlskrona borta på tisdagen därpå. Även om det på pappret ser ut som om det mesta pekar på att det ska gå Lugis väg så är inte jag helt övertygad. Vinner Karlskrona mot Drott så tror jag att de även slår Lugi. Jag tror att i en avgörande match så skulle Lugispelarna vara för nervösa. Så mitt hopp står till Drott.

 

Och damerna når kvalspel till elitserien om de slår Alingsås samtidigt som OV slår Kärra. Jag tror inte heller att detta går Lugis väg. Ett OV som inte har något att spela för tror jag inte sår Kärra. I så fall så blev Lovisa Delacs hjärnblödning i hemmamatchen mot Kärra avgörande. Varför var hon tvungen att orsaka en straff till Kärra i slutsekunden?

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Lugis säsong. Om herrarna inte åker ur så ska de vara glada men damerna borde trots allt ha kunnat ta steget upp. Spelartruppen är så pass bra att de åtminstone borde nå kvalplats. Sen kan jag inte låta bli att än en gång förundras över det sätt Lugi lyckades rasa samman som klubb. Vad var det för tomtar som satt i ledningen och som drev klubben nära konkursens brant? Det svider att till exempel jämföra med OV som har ett herrlag som når slutspel och ett damlag som var ytterst nära att gå upp i elitserien. Vad är det som OV just nu gör bättre än Lugi? Antagligen är de bättre på att dra in pengar men också bättre på att hitta rätt spelare. Lugis herrar ska inte ha sex andra skånska lag före sig i seriesystemet. Sjunde bästa skånelag är pinsamt. Nu verkar man ändå fått lite ordning på klubben. Ekonomin är bättre och man verkar jobba smartare och man syns betydligt mer. Vågar vi hoppas på att det bara går framåt nu?

 

Apropå Lugi så har Simon Jeppsson hamnat i Kolstad och där verkar han göra succe. Frågan är om han inte borde få chansen i landslaget igen? Förutom skyttekraft så är han också en bra passningsspelare. Jeppsson är lite av ett mysterium. Han skulle kunna bli hur bra som helst och ändå så verkar han aldrig ta sista steget mot världseliten. Eller så kommer det kanske nu?

 

Damerna spelade två landskamper mot Rumänien i förra veckan. Och Jamina Roberts blev firad rejält. Det är ett imponerande antal landskamper hon nu har gjort. Jag minns när jag så henne som barn- och ungdomsspelare. Även om hon tidigt utmärkte sig så trodde jag aldrig att hon skulle slå igenom som hon har gjort. Hon hade stora problem med sitt humör och jag trodde inte att hon skulle lära sig att hantera detta. Och så var hon ju varken särskilt lång eller vindsnabb. Men det är nog så att hon på det stora hela är komplett som spelare och då kan man gå långt. På sikt är jag fortfarande orolig för landslaget. Det finns inga riktiga talanger som knackar på dörren. Även om det var intressant att se Ofelia Shoai Hallberg och Charite Mumbongo. Men det är inte på deras positioner som det först och främst behöver hittas nya spelare. Och hur bra har inte Bundsen blivit? Helt otroligt! 

 

Bra är återigen Felix Claar. Kul att se att han är tillbaks i gammalt gott slag. Men jag blir lite orolig över att han tvingas dra ett tungt lass nu i Magdeburg när så många andra spelare är skadade. Han får verkligen ingen mjukstart. 

 

Det börjar jämna till sig i tyska herrligan. Fyra lag inom två poäng och ett Magdeburg som med vinster i de tre matcher de släpar efter med också kan haka på. Att Kiel trots allt är med i toppen är både förvånande och imponerande. Efter den dåliga starten på säsongen så trodde jag inte att de skulle vara med och slåss om titeln. Men Kiel är alltid Kiel. Det är svårt att tippa vem som blir mästare men jag undrar om inte Fûchse Berlin kan ta det i år. Gidsel kan mycket väl bli den som avgör.

 

 

 

 

Danmark vann som väntat. Men som de genomfört mästerskapet. Fullständigt ohotade rakt igenom. Frågan har ställts om detta är det bästa landslaget någonsin. Jag är beredd att svara JA.

 

Men först något om semifinalerna. Den mellan Kroatien och Frankrike var en rolig tillställning. Jag läste någonstans att Claes Hellgren hade sagt att allt går i pendelrörelser och att det mycket väl snart kan vara ett vinnande koncept att satsa på skytte. Och skytte var det som Kroatien hade i matchen mot Frankrike. De sköt fullständigt sönder Frankrike i första halvlek. Nu tror jag att det hade gått bättre för Franikrike om de haft Bolzinger i mål istället för Desbonnet i mål. Bolzingers större längd hade gjort det enklare för honom att rädda skotten utifrån. Men det var ändå imponerande att se tre skyttar på nio meter. I andra halvlek så trodde jag att Frankrike ändå skulle komma i kapp och förbi när de gick ut i ett offensivt försvar men Kroatien höll ut ivrigt påhejade av en fanatisk publik. Hade matchen gått på mer neutral mark så hade antagligen Frankrike vunnit. 

 

Den andra semifinalen mellan Danmark och Portugal blev en enkel vinst för Danmark även om Portugal precis som några andra lag hängde med hyfsat i början. Men jag tyckte att Portugal såg trötta ut. De var kanske nöjda med att nått semifinalen eller till och med festat lite för mycket inför matchen.

 

Matchen om tredje pris blev som det brukar. En lite avslagen match utan något större försvarsspel. Det var jämnt ändå in i slutet men Portugal missade kvitteringschansen i slutsekunderna. Men Frankrike är ett bättre lag än Portugal så det var väl rättvist att bronsmedaljen hamnade i Frankrike. Men Portugal är ett lag att räkna med i framtiden. Det var inte en engångshändelse att det gick bra i detta mästerskap. 

 

Finalen blev jämnare än vad jag trott men Danmark var aldrig hotade. Kroatien satsade på tufft spel men det var inget vinnande koncept. Det blev lite väl många onödiga utvisningar och framförallt blev det röda kortet på Mamic ett stort problem för kroaterna. Målvakten Kuzmanović gjorde väl sin sämsta match i mästerskapet. Och när danskarnas försvar samtidigt neutraliserade kroaternas skytte och Nielsen i mål som vanligt spikade igen så var kroaterna chanslösa. 

 

 

 

 

 

 

Så är alla kvartsfinaler spelade. Danmark vann programenligt. Men i slutet av första halvlek så lyckades ändå Brasilien störa Danmark, åtminstone lite grann. Men frågan är om det finns något lag som kan slå Danmark? Det känns omöjligt. Och hur länge det kommer att dröja innan Danmark förlorar en match? Som det känns nu så behöver både Gidsel och Nielsen i mål bli skadade samtidigt. 

 

Den andra kvartsfinalen blev betydligt jämnare. Före VM så trodde jag att Tyskland skulle gå till semifinal men de har inte spelat bra i VM så jag blev inte förvånad att Portugal vann. Och jag är dessutom glad att Portugal vann. De spelar en modernare och roligare handboll än tyskarna. Det kändes också lite som om de tyska spelarna trodde att de skulle vinna lätt. De kändes inte helt taggade. Hade inte Wolff i mål storspelat så hade Tyskland fått stortstryk.

 

Vi har alla varit bedrövade att Sverige gjorde sitt sämsta VM någonsin. Men vi spelade ändå oavgjort mot Portugal. Så egentligen var det bara i de två sista matcherna som Sverige underpresterade.

 

Det kommer att koka i Zagrebs arena ikväll men jag tror inte att det kommer att hjälpa. Frankrike känns för starka. Kul ändå att Kroatien är tillbaka i finrummet och har chans på medalj. 

 

Såg på Instagram att Lugi säger sig ha en strategi för att öka publikantalet, skapa festligare arrangemang och göra hemmaarenan till stadens mötesplats. Jag vill inte vara för elak men jag tror inte att man kommer att lyckas. Det hade varit kul att se den strategin på pränt. Vad är det Lugi tror man kan göra för att vända trenden?

 

 

Vilka rysare det blev igår! Två uddamålsvinster för Kroatien och Frankrike. 

 

I den första kvartsfinalen var egentligen Ungern det bästa laget och det kändes som om de skulle vinna men Kroatien gav aldrig upp trots ett antal underlägen. Och under matchens sista minut lyckades kroaterna både kvittera och göra ledningsmålet stöttade av ett otroligt publiktryck. Tänk vad vilja ändå har betydelse! Och så kan man undra när Ungern ska lyckas? Det är ett av de länder där handbollen är stark och där det finns pengar. Och man har flera bra spelare men lyftet för landslaget verkar dröja.

 

I den andra kvartsfinalen så var det Frankrike som hade greppet men egypterna gjorde som kroaterna och gav aldrig upp. Slutet blev dramatiskt. Egyptern kvitterar när det är tre sekunder kvar men Frankrike lyckas med ett snabbt avkast göra vinstmålet när det återstår tre tiondelar av matchen. Otroligt! 

 

Men det säger något om moralen i lag som Spanien och Frankrike. Det är inte en slump att Frankrike lyckades vinna. Är det jämnt på slutet så lägger de precis som Spanien in en växel till. Det är bara att tänka på Frankrikes kvittering i semifinalen mot Sverige i VM 2023 eller när man var ytterst nära att kvittera i semifinalen i EM 2022 men Sverige räddades av Palickas rumpräddning. Skillnaden är stor mot Sverige som i motsvarande lägen ofta blir fega och passiva.

 

Ser att jag i hastigheten blandade ihop semifinallagen igår men det spelar ingen roll. Det blir ändå samma finalpar. 

 

Har förresten inte USA gjort sitt bästa VM? Robert Hedin verkar ha gjort ett bra jobb. Igår förlorade de enbart med två bollar mot Polen och hamnade på plats tjugosex. 

Så blev fiaskot fullbordat. En förlust mot Norge också och så blev det den sämsta placeringen i VM någonsin. Landslaget känns som ett lag fullständigt i spillror. Vad var det som gick så fel?

 

Matchen mot Norge blev nästan en kopia av matchen mot Brasilien. Ett underläge direkt i matchen, en motståndarmålvakt som spikar igen och ett svenskt lag som inte verkade motiverade. Det kan inte vara en slump att det kommer två likadana matcher i rad. Det är flera saker som inte fungerar:Och en del av detta faller på Apelgrens ansvar. Visserligen har han haft kort tid på sig och samtidigt otur med skador men Sverige ska ändå inte behöva vara så bleka.

• Coachningen. Tycker att Apelgren varit passiv i sina byten. Det blev inget målvaktsbyte i söndags förrän mer än en tredjedel av matchen var spelad, trots att Palicka inte verkade ha sin dag. Och varför ens börja med Palicka? Och vad är det för försvarsspel som ledningen vill tillämpa? Och varför inte ta ut en full trupp? Varför inte prova Aspenbäck? Varför fick inte Edvardsson mer speltid när Gottfridsson inte var på topp?
• Generationsskifte. Det är tydligt att flera spelare är på nedgång. Det är verkligen inte Apelgrens fel men jag hoppas han inser att det är hög tid att börja spela in en ny generation. 
• Förutom Lagergren så verkade alla spelare vara ur form. Inte ens Carlsbogård, som brukar vara stabil, var bra. Det kan aldrig hända att alla spelare är ur slag samtidigt så det måste bero på något som Aplegren styr över.
• Viljan. Var fanns glöden? Också något som Apelgren styr över.
• Försvars- och målvaktsspelet. Har ett svenskt lag någon gång läckt så mycket?
• Anfallsspelet. Har ett svenskt lag någonsin missat så många öppna lägen?

Jag ställde frågan i förra inlägget om Sverige skulle slå Brasilien och utgick ifrån att Sverige visst skulle vinna men så blev det alltså inte. Besvikelsen är stor både hos spelare och supportrar.

 

Det var ett Sverige i spillror igår. Man inledde fegt och kom snabbt i ett underläge som man inte kunde komma tillbaka i från. Sverige var väl aldrig i ledning någon gång under matchen så Brasilien vann fullt rättvist. 

 

Efter matchen var det mycket prat om det usla försvars- och målvaktsspelet. Ja, de hänger ju samman. Ju bättre försvar desto fler målvaktsräddningar. Det blev ännu en match där Sverige hade betydligt färre räddningar än motståndarna. Vi visste före VM att försvarsspelet skulle ha brister men att de skulle vara så stora som de blev i VM var det väl ingen som trodde. Försvarsspelet som alltid varit Sveriges styrka är helt raserat och det kan inte bara bero på avsaknaden av Bergendahl och Darj utan det måste tränarna ta på sig. Med tanke på hur vilsna spelarna såg ut så kan man undra vilka direktiv spelarna fått.

 

Men igår så tyckte jag att matchen trots allt avgjordes av det usla anfallsspelet. Det var fegt, uddlöst och fruktansvärt ineffektivt. De svenska spelarna gjorde den brasilianska målvakten till en levande vägg. Hur många frilägen och straffar missades inte? Det är visserligen en duktig målvakt men man behöver inte sätta alla avslut i den höjd där målvakten är som bäst. 

 

Visst var det så att Apelgren hade kunnat ta in ytterligare en spelare i truppen? Nu när Eric Johansson match efter match totalt underpresterade så förstår jag inte varför man inte tog in t ex Lukas Nilsson.som ändå varit bra i Aalborg. 

 

Och någonstans saknade jag också en glöd i det svenska laget. Brasilianarna såg betydligt mer taggade ut. Det kan man också undra över. Kan det vara så att spelarna inte trodde på den svenska spelidén? Att de gav upp när det inte fungerade? Det känns inte heller som det Sverige som vi brukar se.

 

Det kan också bero på att flera spelare i laget sett sina bästa dagar och att en viss mätthet infunnit sig. Gottfridsson, Ekberg, Wanne, "Stycket" och Palicka är inte lika bra som de varit. Det är hög tid för ett generationsskifte.

 

Men det är som man brukar säga. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Vi får ge Apelgren tid att bygga ett nytt landslag. Men jag måste erkänna att jag är orolig för framtiden. Apelgren har trots allt inte gjort en helgjuten insats i VM. 

 

Undrar förresten om Solberg går hemma och myser. Nöjd att Sverige gjorde fiasko efter hans avhopp.

 

Om Sverige gjort mig besviken så har Italien i stället gjort mig glad. Jag har sett lagets matcher och förutom att de spelat bättre än vad jag på förväg hade trott så har laget strålat av en spelglädje som verkligen smittat av sig. Det måste vara det lag i VM med flest glada spelare. Antagligen njöt de av att äntligen vara med i VM. Det har varit roligt att se laget. Och de var inte så långt borta från en kvartsfinalplats. I matchen mot Tyskland så var det helt jämnt efter 20 minuter. Hade inte Wolff storspelat så hade det nog kunnat bli nervöst i det tyska laget. Det var först de sista 10 minuterna som Tyskland drog ifrån rejält. Det ska bli intressant att se om Italien kan ta ytterligare ett steg så att det inte dröjer så lång tid innan de spelar fler mästerskap. Jag roade mig förresten med att se om det skrevs något i italiensk press om lagets framgångar. Men det var inte något som hade uppmärksammats. Handboll är verkligen ingen stor sport i Italien.

 

Med undantag av Danmark så har detta VM inte varit en nordisk succé. På grund av Sveriges förslust mot Brasilien så försvann även Norges chanser. Det måste svida att arrangera ett VM när det går dåligt för laget. Frågan är om Jonas Wille får behålla jobbet. Kanske gjorde vinsten mot Spanien att han ändå får vara kvar. Och i går så vann Kroatien stort mot Island och antagligen så krossade man inte bara Island i matchen utan även deras drömmar om en kvartsfinal. Nu får Island hoppas att Slovenien slår Kroatien annars är även Island ute ur VM. När hände det senast att enbart ett nordiskt lag når kvartsfinal?

 

Men ur ett större handbollsperspektiv så skadar det inte att lag som Brasilien och Portugal går vidare. Handbollen behöver växa internationellt. Det behövs en större bredd för att skapa ett större intresse. Så ur den synvinkeln så var det bra att Sverige och Norge underpresterade även om det svider. 

 

 

 

 

 

 

Ännu en oavgjord match. Men Sverige är hittills obesegrade. Det trodde jag inte före VM.

 

Men nog borde det ha blivit två vinster i stället för två oavgjorda. 

 

I matchen mot Spanien så kan man återigen konstatera att Sverige har en tendens att vika ner sig i slutet av matcherna. Man blir fega. Hur många matcher har vi inte upplevt samma utveckling? På Bengans tid så visste man att Sverige inte skulle förlora om laget ledde med två bollar med några minuter kvar. Men nu för tiden så vet man att det lika gärna kan bli en förlust. Tråkigt!

 

Mot Portugal igår så var målvaktsspelet obefintligt. Det hör inte till vanligheterna. Det kändes nästan som om Sverige hade kunnat spela 7 mot 6 hela matchen eftersom målvakterna inte tog några skott. Palicka i all ära men i går var han konstant felplacerad. Han ville kanske för mycket. Och Norsten var ännu sämre. I ärlighetens namn ska dock sägas att försvarsspelet också var obefintligt. Målvakterna fick inte mycket till hjälp.

 

Har aldrig sett en svenskt landslag läcka så mycket. Är det så svårt att ersätta Bergendahl och Darj?

 

Men mellanrundan är jämn. Sverige kan mycket väl vinna gruppen men kan också lika gärna missa kvartsfinalen. Matchen mot Norge kommer att bli avgörande. För visst kommer Sverige slå Brasilien?

 

Norge kändes helt uträknade större delen av matchen i går mot Spanien. Men samtidigt som Spanien slog av på takten och verkade tycka att de redan vunnit så sprattlade helt plötsligt Norge till och fick ett jäkla driv i spelet. De vände och vann med en boll. Det såg jag inte komma. Nu har Norge helt plötsligt chansen till en kvartsfinal men det räcker att Portugal vinner sin match mot Chile samtidigt som Spanien vinner sina återstående två mot Brasilien och Portugal så är Norge utan chans när de möter Sverige. Ett inte helt otänkbart scenario. 

 

Så bra Lagergren varit VM. Hoppas det sitter i. Men Gud så dålig Eric Johansson är. Ett mysterium. Vad har hänt? Och så har vi Sandell som väl är den mest ojämna spelaren i landslaget. Han verkar lika gärna kunna göra åtta mål som att missa åtta frilägen. Och visst känns Gottfridsson bara tröttare och tröttare, stabbigare och stabbigare? Jag saknar Claar.

 

Kanske skulle Lukas Nilsson varit med. Han hade garanterat gjort några mål. 

 

Nu håller vi tummarna att det blir två raka vinster mot Brasilien och Norge så att det åtminstone kan bli en kvartsfinal. 

 

 

Så var de enkla motståndarna avklarade. Japan blev ju inget problem trots mina farhågor. Kanske hade det sett annorlunda ut om de bästa japanska spelarna hade varit med.

 

Men nu börjar allvaret. Nu väntar Spanien, Portugal, Norge och Brasilien. Det mycket väl bli fyra förluster. För det svenska försvarsspelet är verkligen inte bra om man bortser från målvakterna som inte har gjort bort sig. Jag saknar Bergendahl och Darj. Och framåt har det hittills inte heller varit helt problemfritt. 

 

Bäst hittills i Sverige har var varit Lagergren, Möller och målvakterna. Sämst har Eric Johansson varit. Han har verkligen inte har hittat formen. Jag kan inte begripa varför han inte skjuter någonting utifrån. Hoppas att han kommer igång. Det lär behövas i de kommande matcherna. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det finns en hel del som ändå ser bra ut i det svenska spelet så tror ändå att det kommer att bli ett antal vinster i mellanrundan. 

 

Och så har vi haft en läktarskandal. De Nordmakedonska fansen skämde ut sig i förrgår. En annan läktarskandal är att det är så lite folk på läktarna i Norge. Är handbollsintresset så dåligt i Norge trots damernas framgångar? Inte konstigt i så fall att Vipers lägger ner. Det kanske bara är längdskidåkning som räknas i Norge?

 

I dag är det flera intressanta matcher så det kommer att bli en del handbollstittande för min del. Kan Norge slå Portugal? Hur går det mellan Ungern och Nederländerna? Vem går vidare av Schweiz och Polen?

 

Aftonbladet lät nyligen tolv experter tippa VM. Jag tycker att de tippade lite märkligt när det gällde lagen i semifinal. Enbart fyra stycken av expterterna hade Tyskland bland de fyra bästa. Ett Tyskland som helt klart är på uppgång och som gick till OS-final i somras. Det kändes lite märkligt. Även om Tyskland hittills inte imponerat i VM så tror jag ändå att de går till semifinal. Däremot hade några slängt i Egypten, Ungern, Norge och Island bland de fyra bästa. Det tror jag inte kommer att hända.

 

Men vi får se.

 

 

 

 

 

 

 

 

I morgon börjar som bekant VM för herrar. Roligt även om man redan vet vilket lag som kommer att vinna och det blir naturligtvis våra grannar Danmark. Glädjen minskas också av att mästerskapen kommer för ofta. Tycker fortfarande att alla mästerskap ska spelas var fjärde år. Då hade det ändå blivit tre mästerskap på fyra år, dvs nästan ett varje år. 

 

Men precis som för de svenska damerna ska man inte ha för högt ställda förväntningar på herrarna.

Som Mikaela Mässing sa i SVT. Laget får sikta på platserna fem till sex. Bättre är laget inte just nu. Genrepen mot Island visade att det svenska spelet är otroligt ojämnt. Oftast såg det krampaktigt ut och det hackade betänkligt men så plötsligt kunde det blixtra till. Det är helt klart att tajmingen inte är på plats. Och några spelare var förvånansvärt bleka som t ex Eric Johansson och Gottfridsson. Kul dock att både Palicka och Norsten var bra i mål. Och sen tyckte jag att den sent inkallade  Forsell Schefvert gjorde ett bra försvarsarbete.

 

Och inte blir det bättre av skadorna på Claar, Bergendahl och Darj. 

 

Jag tror det kan bli riktigt tufft redan i öppningsmatchen mot Japan. Jag kommer att sätta en slant på Japansk vinst. 

 

Vi får bortse från detta mästerskap och istället hoppas att Apelgren kommer att lyckas i framtiden. Vi måste ge honom tid. 

 

Apropå Mikaela Mässing. Jag tycker att hon är en bra expert i tv. Hon kan handboll och vågar säga vad hon tycker. Det sistnämnda tycker jag är viktigt om man ska vara expert i sändningarna. 

 

Jag har ibland skrivit något om Boden Handboll. Det är verkligen roligt att det finns ett nordligt lag som lyckas i handboll. Igår slog de på hemmaplan Lugis damer. En match som Lugihandboll på Instagram beskrev som ett "klassikermöte" som oftast ägt rum i högsta serien. Det var väl att ta i. Så många gånger har lagen trots allt inte mötts. .

 

Men det är verkligen jämnt i toppen av damallsvenskan. Fem lag inom två poäng. Och jag som tidigare var rätt säker på att Lugi skulle gå upp till elitserien är alls inte lika säker längre. Risken är stor att det varken blir direktuppflyttning eller kval. Det oroar mig. Hur kommer det att gå för Lugi som förening om de saknar representation i högsta serien under en längre period?