sturmerfoul

Det blev en beydligt längre paus från bloggandet än vad jag hade trott. Det är bara att konstatera att jag har svårt att få loss tummarna.

 

Men nu blir det i alla fall några ord om lite av varje.

 

Först damlandslaget. Det blev som förväntat inga problem att slå ut Kosovo i VM-kvalet. Det var snarare så att det blev pinsamt att se hur stor skillnad i kvalitet det var mellan lagen. Förutom VM-platsen så var behållningen egentligen att flera nya talanger fick chansen att visa upp sig. Det hedrar Axnér att han ständigt lyfter fram nya spelare men om man ska vara ärlig så kör han ändå med samma spelare som alltid när det blir skarpt läge. Kul också att se Filippa Idéhn göra comeback. 

 

OV. Det har varit en historisk säsong för OV. Denna gång åkte man för en gångs skull inte ur elitserien. Istället gick man för första gången på hiskligt många år till slutspel. Och jag tänkte att nu har man chansen att gå till SM-final men så torskade man hemma mot Hammarby i första matchen. Det känns som om det avgjorde semifinalen. Jag tror inte att man klarar av att vinna borta mot Hammarby. Största chansen är väl i kväll. Hemmaförlusten berodde på en taktiskt vinst från Fahlgrens sida. Hammarby lyckades neutralisera OV: s viktigaste spelare Norrbrink och Astrup genom att täta till i mitten och det tog tid för OV att hitta ett motmedel. Men OV kom ändå tillbaka trots ett stort underläge och när de tog ledningen i andra halvlek så tänkte jag att nu vinner OV: Men då tog OV! time-out och efter den så spelade Hammarby ut OV genom att bl a spela med två mittsexor på linjen. Snöplig avslutning för OV. Men oavsett hur det går i semifinalspelet så ska OV vara nöjda med sin säsong och förhoppningsvis har årets framgång skapat ett större intresse i staden så att publiksiffrorna nästa säsong kan bli större. 

 

Och vad hände Ystad i går borta mot Sävehof? Jag trodde på tre raka segrar för Ystad och så går de och får nästan stortstryk i Partille. Underskattning?

 

Lugis kollaps för ett år sedan kan mycket väl leda till något gott, hur ont det ändå gör. Föreningen verkar må bättre än på länge. Sammanbrottet verkar ha lett till ett nyttigt uppvaknande. I stället för att jobba på i gamla hjulspår så verkar man se över hela verksamheten och nu jobbar man äntligen på ett smartare strategiskt sätt. Tidigare var man nog lite självgoda och bekväma men nu utstrålar man helt plötsligt en helt annan energi. Det kommer att ta lite tid så det gäller att som supporter ha tålamod men framtiden börjar trots allt se ljus ut. Man har t ex aldrig haft så många ungdomar i sin verksamhet som denna säsong och det kommer att ge resultat. Och att Emme Adebo kommit tillbaka och styr verksamheten känns verkligen som en garanti för att Lugi kommer att lyckas.

 

Damerna har fortfarande chansen att gå upp till elitserien. Man lyckades med minsta marginal ta sig till ett kval och där inledde man med två raka förluster mot Skövde och jag tänkte att nu är det kört. Men så lyckas man helt oväntat vinna borta och chansen finns kvar. Ikväll så är det dags igen mot Skövde och skulle det bli en ny vinst så skulle en femte avgörande matchen kännas helt oviss. Men det mesta talar trots allt för att Skövde fixar detta. Men kanske kan damerna ta steget upp nästa säsong istället. Men det tror jag inte att herrarna gör. De ska vara glada att de slapp kvala för att klara sig kvar i år och samma sak gäller nästa säsong. Detta trots att de äntligen får en skicklig tränare och trots några värvningar. Målet får kanske bli att slå H43 i nästa års derbyn. Kul att H43 äntligen har kravlat sig tillbaka till allsvenskan. Detta tack vare en bra ungdomsverksamhet. 

 

Såg i helgen Kiel bli tyska cupmästare. Det är egentligen helt otroligt hur stort handboll är i Tyskland. Tänk att final four i tyska cupen kan dra typ 20 000 åskådare en hel helg. Kiel verkar ha börjat hitta rätt igen i spelet. Jag trodde tidigare att Jicha skulle få kicken men nu lär han väl få vara kvar ett tag till. Och så kan jag konstatera att Eric Johansson numera spelar bättre i Kiel än i landslaget. Det måste bero på att Kiels spel passar honom bättre än landslagets. Kiel kommer däremot inte lyckas bli tyska mästare. Det verkar i en ovanligt jämn serie trots allt stå mellan Berlin och Melsungen. Vilken fantastisk tränare Parrondo är. Var han än hamnar så lyckas han. Melsungen som är ett lag med betydligt färre stjärnor än de andra topplagen kan mycket väl bli mästare och det är Parrondos förtjänst. 

 

Kul förresten för Apelgren i Pick Szeged. Först lyckas man slå ut PSG i Champions League genom att skrälla borta i Paris och för första gången på länge ta sig till kvartsfinal. Men den blir troligen för svår. Kan inte tänka mig att man lyckas slå Barcelona. Och nu i helgen blir man också för första gången på länge ungerska cupmästare genom att slå Vezprem. Klubbledningen måste vara nöjda. 

 

Till sist något om handbollens exponering. Landslagen drar trots allt publik. Och deras matcher går att se på tv för de flesta. Men klubbhandbollen går knappt att se för gemene man. Att som intresserad behöva hänvisas till en okänd och svindyr streamingtjänst kan knappast gynna handbollen. I år visas inte ens finalspelet i SVT. Jag fattar inte hur de ansvariga resonerar. Som det är nu så dödar man intresset för klubbhandboll och därmed på sikt även handbollen som helhet och i förlängningen även landslagen. Frågan är om det inte på sikt är bättre att teckna ett avtal där målet inte är att ge klubbarna så mycket pengar som möjligt utan där målet är att så många som möjligt ges möjlighet att titta. Men vad vet jag. Men orolig för framtiden är jag.