Berg och dalbana
Det är ångestskapande att se damerna spela i VM. Det är helt otroligt hur man kan ha så olika nivåer i spelet under en match, från bra spel till totalt haveri. Mot Kongo en usel första halvlek följd av en hyfsad andra. Mot Brasilien riktigt bra spel i mitten av matchen följt av ett totalt ras under de sista 10-15 minuterna under vilka man nästan tappar en åttamålsledning. Det är ofattbart många tekniska fel och idiotbeslut, som t ex när Linnea Torstensson, när det återstår mindre än en minut och man leder med en boll och Sverige går till anfall, direkt passar tillbaka till målvakten varpå domarna höjer handen för passivt spel. Ibland verkar hjärnorna totalt bortkopplade. Det kan inte vara lätt att vara tränare för laget. Sverige borde antagligen tacka galningen Gunnar Prokov i Hypo att han vägrade släppa fyra spelare varav stjärnan och kantspelaren Alexandra Nascimento till VM. Hon kunde blivit tungan på vågen. Men Brasilien är ett lag på gång. Kan kanske ta medalj i hemma-OS om några år.
Nu gäller det att hålla hela vägen mot Frankrike, ett Frankrike som förlorade mot Brasilien. Vinst och avancemanget från gruppspelet är klart. Det bör gå vägen.
Jag hörde en gång en ungdomsledare i H43 förklara för sitt pojklag att damhandboll inte är handboll, utan en helt annan sport. Jag tyckte då att det var ett anmärkningsvärt uttalande och att det var olämpligt att tuta i killar att tjejer inte kan spela handboll. Men när jag ser domarna hittills i VM så börjar jag undra om inte de också tycker att det är en annan sport. Det måste vara frustrerande för spelare från den danska ligan, som är vana att kunna spela tufft i försvaret, att man helt plötsligt i VM i det närmaste inte ens får röra vid varandra. Det gynnar inte precis Sverige att inte få lov att smälla på i försvaret.
