Inga träd växer upp i himlen
Så Alingsås gick inte obesegrade genom elitserien. Det känns rätt skönt. Det gör tabellen jämnare och det gör väl att de blås kaxighet tonas ner en aning. Det var väl inte helt oväntat att det blev just Hammarby som blev första lag att besegra Alingsås. Hammarby hade säkert en hel del revanschlusta.
Men det var ingen höjdarmatch precis igår. Tempot var obefintligt och Hammarby vinner mer för att Alingsås var bleka än för att man spelade bra själv. Men Micke Åström gjorde en stark insats i målet. Hur många gånger har jag inte sett honom spika igen målet i Lunds gamla idrottshall? Hans insats i går väckte många minnen.
Två andra spelare som utmärkte sig:
Hammarbys Fredrik Pettersson med sju mål. Men det stör mig att han är så osmidig i sina avslut. Han kan bara skjuta om han står på golvet. Och de flesta, om inte rent av alla, målen igår så står han inne i målområdet innan han skjuter. Det är helt ofattbart att inte domarna ser detta och dömer bort att han är nere. Det är ju så jäkla tydligt.
Alingsås Marcus Enström. Jag är nästan lika lyrisk som herr Hellgren. Vilken speed och vilken spänst! Och dessutom verkar han kylig i läget och det har han även varit Champions League. Han bör kunna bli något stort.
Domarna ja. Det är intressant att se hur olika man kan uppfatta saker och ting. Det var två situationer där det var rätt oklart om bollen var inne men där jag tyckte tvärtom mot domarna. Hammarby missar ett mål där jag tycker bollen är inne och Alingsås får ett där jag tycker att bollen defintitivt inte är inne. Det visar hur svårt det är att döma.
Och så var det Handbollsklubben. Tycker att Jihde innebär ett lyft för handbollssändingarna. Men Handbollsklubben känns fortfarande för snuttigt. För många ämnen på för kort tid.
Och vad gjorde Annika Wiel Friden där? Visserligen kan det ha varit premiärnerver men hon gjorde ett ytterst blekt intryck. Och vad har hon presterat för att kvalificera sig till Handbollsklubben? Ett blogginlägg som retat upp landslaget och fått viss uppmärksamhet. Räcker det för att vara intressant i tv? Jag kan erkänna att jag inte läst hennes blogg tidigare, men gjorde så innan idag, och fattar ännu mindre nu. Vad är det som hon skriver som är så analytiskt och välgrundat? Den här bloggen kanske inte är så lysnade heller men den handlar defintitvt mer om handboll än hennes. Jag är otroligt trött på bloggar som mest handlar om den egna personen. Hur kul är det att läsa om vad man köpt för kläder eller ätit för mat eller lyssnar på för musik eller hur ens skugga ser ut i sol eller hur det är att bo på hotell osv. Vilket ego har man inte om man tror att den egna personen är intressant för andra. Ska man ha andra bloggare i Handbollsklubben så kan man ju välja Avbytarbänken. Det hade tillfört kompetens.
Men det var ingen höjdarmatch precis igår. Tempot var obefintligt och Hammarby vinner mer för att Alingsås var bleka än för att man spelade bra själv. Men Micke Åström gjorde en stark insats i målet. Hur många gånger har jag inte sett honom spika igen målet i Lunds gamla idrottshall? Hans insats i går väckte många minnen.
Två andra spelare som utmärkte sig:
Hammarbys Fredrik Pettersson med sju mål. Men det stör mig att han är så osmidig i sina avslut. Han kan bara skjuta om han står på golvet. Och de flesta, om inte rent av alla, målen igår så står han inne i målområdet innan han skjuter. Det är helt ofattbart att inte domarna ser detta och dömer bort att han är nere. Det är ju så jäkla tydligt.
Alingsås Marcus Enström. Jag är nästan lika lyrisk som herr Hellgren. Vilken speed och vilken spänst! Och dessutom verkar han kylig i läget och det har han även varit Champions League. Han bör kunna bli något stort.
Domarna ja. Det är intressant att se hur olika man kan uppfatta saker och ting. Det var två situationer där det var rätt oklart om bollen var inne men där jag tyckte tvärtom mot domarna. Hammarby missar ett mål där jag tycker bollen är inne och Alingsås får ett där jag tycker att bollen defintitivt inte är inne. Det visar hur svårt det är att döma.
Och så var det Handbollsklubben. Tycker att Jihde innebär ett lyft för handbollssändingarna. Men Handbollsklubben känns fortfarande för snuttigt. För många ämnen på för kort tid.
Och vad gjorde Annika Wiel Friden där? Visserligen kan det ha varit premiärnerver men hon gjorde ett ytterst blekt intryck. Och vad har hon presterat för att kvalificera sig till Handbollsklubben? Ett blogginlägg som retat upp landslaget och fått viss uppmärksamhet. Räcker det för att vara intressant i tv? Jag kan erkänna att jag inte läst hennes blogg tidigare, men gjorde så innan idag, och fattar ännu mindre nu. Vad är det som hon skriver som är så analytiskt och välgrundat? Den här bloggen kanske inte är så lysnade heller men den handlar defintitvt mer om handboll än hennes. Jag är otroligt trött på bloggar som mest handlar om den egna personen. Hur kul är det att läsa om vad man köpt för kläder eller ätit för mat eller lyssnar på för musik eller hur ens skugga ser ut i sol eller hur det är att bo på hotell osv. Vilket ego har man inte om man tror att den egna personen är intressant för andra. Ska man ha andra bloggare i Handbollsklubben så kan man ju välja Avbytarbänken. Det hade tillfört kompetens.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Avbytarbänken...nja...tycker edan det är för mycket AHK-hysteri. Kräftgång i CL, pinsamheter kring HEH och Eliasson och ett lag som visserligen.
Nej, låt Axnér få tycka ännu mer, ta bort Annica, Perlskog och för Guds skull Hellgren.
Postat av: Funderar
"Det gör tabellen jämnare och det gör väl att de blås kaxighet tonas ner en aning"
På vilket sätt har Alingsås varit kaxiga? Motivera gärna. Tycker tvärtom att AHK haft en ganska ödmjuk inställning till sin topplacering.
Postat av: Jocke
Alingsås som klubb har inte varit kaxiga, deras supportrar däremot börjar gå åtminstonde mig på nerverna...
Trackback