Kommentatorer
Kom helt plötsligt att tänka på svenska tv kommentatorer. Inte är de några höjdare precis. Några exempel.
Allas vårt bottennapp är ju Roger Blomqvist som efter alla dessa år som kommentator fortfarande inte lärt sig de mest elementära handbollsregler. Det säger antagligen nog något om hans intelligens. Men han har ett försonande drag han verkar i alla fall gilla handboll och är faktiskt rätt engagerad.
Chris Härenstam har jag för mig spelat handboll. Då förväntar jag mig att han borde kunna mer och inte göra ¨så många missar, som han trots allt gör i sändning. Jag har ett favoritminne från hans tid på Eurosport då han kommenterade ett mål som en färgad spelare gjorde i ungefär de här ordalagen: "Det här var ett ovanligt snyggt och tekniskt mål av en neger. Såna brukar ju ha problem med tekniken".
Perlskog tycker jag är ok, om än lite väl anonym.
Och så har vi allas gullegris Peter Jihde. En skicklig tv människa men som verkar drabbats av hybris. När programledaren blir större eller uppmärksammas mer än det han ska kommentera eller leda så är det något som är fel.
Sen har vi våra experter.
Claes Hellgren, som visserligen är ett intrimmat radarpar med Robert Perlskog, men som verkar vara ute och cykla ibland. Hans analyser och förklaringar är minst sagt skumma. Hur många olika målvaktstekniker har han inte hittat på under sändningarna?
Tomas Ryde i TV4 tycker jag är urbota tråkig och har en trist machoattityd. Däremot tycker jag att han är en skicklig tränare och ledare.
Per Johansson gillar jag. Han är rätt kul. Han är saklig och analyserande på ett buttert och lite småcharmigt sätt men ibland så verkar det som om han tappar fokus och försvinner bort i något slags privat funderande. Jag tror att han har svårt att identifiera sig som expert i tv. Det känns som om han tycker att situationen är absurd.
Och så har vi Nollan Grahn. Jag gillar också honom. Lite väl Hammarbyfrälst för att vara objektiv kanske.
Till sist så har vi Axnér under VM. Här hade vi en som kom upp-pumpad med adrenalin och skulle vara lika fräck som i sin blogg. Han mattades under turneringen och det kändes som om de andra drev med honom. Men han har intressanta och genomtänkta analyser både i tv och i sin blogg. Men jag tycker att han kunde tona ner sina försök att alltid vara så cool. Det gör att budskapet ibland försvinner i alla häftiga one-liners.
Allas vårt bottennapp är ju Roger Blomqvist som efter alla dessa år som kommentator fortfarande inte lärt sig de mest elementära handbollsregler. Det säger antagligen nog något om hans intelligens. Men han har ett försonande drag han verkar i alla fall gilla handboll och är faktiskt rätt engagerad.
Chris Härenstam har jag för mig spelat handboll. Då förväntar jag mig att han borde kunna mer och inte göra ¨så många missar, som han trots allt gör i sändning. Jag har ett favoritminne från hans tid på Eurosport då han kommenterade ett mål som en färgad spelare gjorde i ungefär de här ordalagen: "Det här var ett ovanligt snyggt och tekniskt mål av en neger. Såna brukar ju ha problem med tekniken".
Perlskog tycker jag är ok, om än lite väl anonym.
Och så har vi allas gullegris Peter Jihde. En skicklig tv människa men som verkar drabbats av hybris. När programledaren blir större eller uppmärksammas mer än det han ska kommentera eller leda så är det något som är fel.
Sen har vi våra experter.
Claes Hellgren, som visserligen är ett intrimmat radarpar med Robert Perlskog, men som verkar vara ute och cykla ibland. Hans analyser och förklaringar är minst sagt skumma. Hur många olika målvaktstekniker har han inte hittat på under sändningarna?
Tomas Ryde i TV4 tycker jag är urbota tråkig och har en trist machoattityd. Däremot tycker jag att han är en skicklig tränare och ledare.
Per Johansson gillar jag. Han är rätt kul. Han är saklig och analyserande på ett buttert och lite småcharmigt sätt men ibland så verkar det som om han tappar fokus och försvinner bort i något slags privat funderande. Jag tror att han har svårt att identifiera sig som expert i tv. Det känns som om han tycker att situationen är absurd.
Och så har vi Nollan Grahn. Jag gillar också honom. Lite väl Hammarbyfrälst för att vara objektiv kanske.
Till sist så har vi Axnér under VM. Här hade vi en som kom upp-pumpad med adrenalin och skulle vara lika fräck som i sin blogg. Han mattades under turneringen och det kändes som om de andra drev med honom. Men han har intressanta och genomtänkta analyser både i tv och i sin blogg. Men jag tycker att han kunde tona ner sina försök att alltid vara så cool. Det gör att budskapet ibland försvinner i alla häftiga one-liners.
Kommentarer
Trackback
