Kusinen från landet
Handboll borde kännas 2000-tal men känns alldeles för ofta som något gammaldags. Lite som en relik från tiden runt andra världskriget.
Många hallar är fortfarande gamla och för små. Arrangemangen är antingen amatörmässiga eller så rullar de på i gamla hjulspår. Marknadsföringen är oftast rätt usel.
Handbollen är inne i en ond cirkel. Hallarna styr man oftast inte över själv, utan man hänvisas till kommunernas goda vilja. Och för att väcka publikintresset och dra in mer sponsorintäkter så behöver man satsa mer pengar, vilket de flesta klubbar inte har. Så hur vända spiralen?
När det gäller hallar så borde klubbarna försöka få till stånd ett samarbete mellan näringsliv och kommun. Det är bra att kunna dela kostnaderna. Lund är ett bra exempel på där man hittade en lösning med både privata och kommunala intressen.
Men när det gäller arrangemangen borde man kunna vara mer kreativa. Det borde gå att genomföra häftigare arrangemang, utan att kostnaderna för den skull behöver skjuta i höjden. Det borde finnas gott om kreativa krafter i skolor och på t ex företag i reklam/media branschen, som klubbarna skulle kunna utnyttja. Men ett problem är att dessa kreativa krafter ofta inte pratar samma språk som arrangemangs/marknadsansvariga i klubbarna. Jag vet exempel där personer från t ex media kommit in i föreningar för att sedan inom en rätt kort tid ge upp. De har motiverat avhoppen med att de inte når fram, att klubbarna inte förstår eller orkar med förändringar.
Jag hörde en intervju med en från Ystad IF: s styrelse med anledning av att de både hade bra ekonomi och hyfsat sportsliga resultat. Personen sa något i stil med att de jobbade genom att dela upp arbetsuppgifterna i klart avgränsade områden. Inom dessa områden så hade man sedan letat efter folk som var extra duktiga inom sitt område. Resultatet var att man hade många experter som jobbade i föreningen. Det låter som en klok strategi. I många föreningar är det annars precis tvärtom. Här har man eldsjälar som jobbar med allt möjligt även med sådant man egentligen inte är så bra på. Lite handlar det om att dessa eldsjälar har svårt att delegera och tappa kontrollen. Men för att få in nya idéer kring arrangemang och marknadsföring så krävs det att man inser att sin egen begränsning. Lite handlar det också om att föreningslivet inte är särskilt lockande för unga med nya kreativa idéer.
Men det går knappast heller att göra som Lugi försökte i vintras. Man letade efter ett marknadsföringsproffs som kunde jobba på halvtid för Lugi. Jag vet inte hur det gick, men jag blir förvånad om man hittade någon. För är man ett proffs så vill man väl knappast jobba halvtid och kan man tänka sig att jobba halvtid är man knappast ett proffs.
