sturmerfoul

Avbytarbänken hade ett intressant inlägg för någon dag sedan om bristen på duktiga vänster nior. I inlägget nämndes att han tycker att Kim Ekdahl ska växa till sig innan han spelar i landslaget, att han är för valpig fortfarande.

Nu vet jag inte om Kim just är valpig. Det handlar nog istället om ett märkligt psyke. Kim är ett fantastiskt spelarmaterial. Få kan mäta sig med hans fysik och han är komplett som spelare. Han har ett bra skott, är snabb och genombrottsstark och börjar bli bra i försvaret, men psyket är däremot inte lika starkt. Jag vet inte om det beror på att han haft det för lätt i ungdomsåren. Han skulle kunna göra hur många mål som helst i elitseriematcherna, men ändå så knyter det sig ibland. Det är precis som om han inte kan bestämma sig om han ska skjuta, gå genombrott eller spela in till linjen eller kanterna. Och det kanske lätt kan bli så när man är bra på det mesta. Han är lite som Zlatan eller Kim Andersson som har allt förspänt men som ändå inte är några kliniska avslutare.

Men så är det även något mer med psyket. Han verkar ha märkliga skador som dyker upp och som ingen kan förklara. Det är bara han som upptäcker dem. Han har (eller haft) märkliga tränings- och matvanor och han verkar ha konstiga funderingar om livet. Han är allt en rätt udda typ.

Jag kan bara hoppas att allt någon dag faller på plats, så att han blommar ut till den storspelar han skulle kunna bli. Varför inte Sveriges motsvarighet till Karabatic?

Men jag kan också tänka mig att Kim mycket väl i en snar framtid kan få för sig helt plötsligt att sluta med handboll. Det räcker antagligen med att det dyker upp något annat som han tycker verkar roligare i livet. Men som sagt jag hoppas den dagen dröjer. Framförallt för Lugis skull, för utan Kim lär det inte bli så många poöng i år.