För många skånska klubbar?
Skånska Dagbladet har idag en tvåsidig artikel om att det finns för många elitklubbar i Skåne och det måste bli färre för att ett SM-guld ska kunna hamna någon skånsk klubb. SKD: s sportchef, Artur G Bliding vill gå så långt som att det bara ska finnas tre elitlag i Skåne. Förutom att man låter IFK Ystads ordförande uttala sin tveksamhet, så är man helt säker i artikeln om att detta är rätt väg att gå.
Den här åsikten dyker konstigt nog upp med jämna mellanrum. Jag hade hoppats att den var död och begraven för länge sedan. För jag tror inte att färre klubbar kommer att bli en succé. Jag skulle vilja att de som tror på förslaget visar upp ett enda exempel på när en sammanslagning av klubbar har varit en lyckad satsning på lång sikt. Jag skulle bli förvånad om de lyckas hitta ett sådant exempel.
Argumentationen i Skånskan artikel är lite manipulativ. Man pratar om förnuft kontra själ och hjärta, dvs att de som är för idén är klokare än de som är mot. Att de som är motsträviga inte tänker med hjärnan, utan med hjärtat. Det är rent trams. Vi som är motståndare resonerar i högsta grad sakligt. Jag skulle vilja påstå att förespråkarna istället mest tänker med hjärtat. Man vill så gärna nå framgångar att man väljer att bortse från fakta.
På kort sikt kan man antagligen nå framgångar genom att sätta ihop ett lag med de bästa spelarna från flera klubbar, men på lång sikt så blir det garanterat en tillbakagång.
Om vi tar Lund som exempel. Skulle H43 och Lugi samverka, antingen genom att klubbarna går ihop eller att man bildar ett gemensamt elitlag och låter klubbarna syssla med ungdomsverksamhet, så får det ett antal negativa konsekvenser:
1. Rivaliteten mellan klubbarna ökar intresset i staden. Det i sin tur ökar antalet sponsorer och antalet åskådare. Ett elitlag leder alltså till att mängden sponsor- eller publikintäkter kommer att minska.
2. Antalet ungdomslag kommer att blir färre. Vi vet att ungdomslag är en viktig faktor för att locka sponsorer och åskådare, alltså kommer även detta att leda till att den totala mängden sponsor- eller publikintäkter minskar.
En sammanslagning kommer alltså inte leda till att handbollen växer och blir starkare i Lund. Efter några år har man istället för två elitlag, ett enda som ligger på samma nivå ekonomiskt och framgångsmässigt som de två tidigare.
Vad handbollen istället måste göra att är att bli mer professionella. Man måste driva klubbarna på ett helt annat sätt. Det är alldeles för många glada amatörer som jobbar. En väg att gå kan vara att bolagisera. Man måste börja våga tänka nytt och våga satsa. Idag är klubbarna nästan förlamade, delvis beror det naturligtvis på den ekonomiska situationen men det beror också på många i klubbarna är konservativa och idélösa samt saknar visioner eller mål att jobba mot.
Man måste också bli betydligt bättre på att sälja sin produkt. Jag har tjatat mig blå i den här bloggen över att det provas alldeles för lite nytt när det gäller marknadsföring och matcharrangemang. "Slaget i Malmö" var ett behövligt nytänk som visade att det går att nå framgångar om man bara våga.
De klubbar lyckas bli mer professionella kommer att växa och nå framgångar och det i sin tur leder till att de konkurrerar ut klubbar som jobbar kvar i det gamla. Då har man alltså nått dit Skånskan vill, en situation med färre elitlag, men man har nått dit via en annan väg. En väg som innebär helt andra ekonomisk förutsättningar för framtida framgångar.
Den här åsikten dyker konstigt nog upp med jämna mellanrum. Jag hade hoppats att den var död och begraven för länge sedan. För jag tror inte att färre klubbar kommer att bli en succé. Jag skulle vilja att de som tror på förslaget visar upp ett enda exempel på när en sammanslagning av klubbar har varit en lyckad satsning på lång sikt. Jag skulle bli förvånad om de lyckas hitta ett sådant exempel.
Argumentationen i Skånskan artikel är lite manipulativ. Man pratar om förnuft kontra själ och hjärta, dvs att de som är för idén är klokare än de som är mot. Att de som är motsträviga inte tänker med hjärnan, utan med hjärtat. Det är rent trams. Vi som är motståndare resonerar i högsta grad sakligt. Jag skulle vilja påstå att förespråkarna istället mest tänker med hjärtat. Man vill så gärna nå framgångar att man väljer att bortse från fakta.
På kort sikt kan man antagligen nå framgångar genom att sätta ihop ett lag med de bästa spelarna från flera klubbar, men på lång sikt så blir det garanterat en tillbakagång.
Om vi tar Lund som exempel. Skulle H43 och Lugi samverka, antingen genom att klubbarna går ihop eller att man bildar ett gemensamt elitlag och låter klubbarna syssla med ungdomsverksamhet, så får det ett antal negativa konsekvenser:
1. Rivaliteten mellan klubbarna ökar intresset i staden. Det i sin tur ökar antalet sponsorer och antalet åskådare. Ett elitlag leder alltså till att mängden sponsor- eller publikintäkter kommer att minska.
2. Antalet ungdomslag kommer att blir färre. Vi vet att ungdomslag är en viktig faktor för att locka sponsorer och åskådare, alltså kommer även detta att leda till att den totala mängden sponsor- eller publikintäkter minskar.
En sammanslagning kommer alltså inte leda till att handbollen växer och blir starkare i Lund. Efter några år har man istället för två elitlag, ett enda som ligger på samma nivå ekonomiskt och framgångsmässigt som de två tidigare.
Vad handbollen istället måste göra att är att bli mer professionella. Man måste driva klubbarna på ett helt annat sätt. Det är alldeles för många glada amatörer som jobbar. En väg att gå kan vara att bolagisera. Man måste börja våga tänka nytt och våga satsa. Idag är klubbarna nästan förlamade, delvis beror det naturligtvis på den ekonomiska situationen men det beror också på många i klubbarna är konservativa och idélösa samt saknar visioner eller mål att jobba mot.
Man måste också bli betydligt bättre på att sälja sin produkt. Jag har tjatat mig blå i den här bloggen över att det provas alldeles för lite nytt när det gäller marknadsföring och matcharrangemang. "Slaget i Malmö" var ett behövligt nytänk som visade att det går att nå framgångar om man bara våga.
De klubbar lyckas bli mer professionella kommer att växa och nå framgångar och det i sin tur leder till att de konkurrerar ut klubbar som jobbar kvar i det gamla. Då har man alltså nått dit Skånskan vill, en situation med färre elitlag, men man har nått dit via en annan väg. En väg som innebär helt andra ekonomisk förutsättningar för framtida framgångar.
Kommentarer
Trackback