sturmerfoul

Så förlorade Sverige även den sista matchen. Det innebär tre raka förluster, men inte i någon match har Sverige förlorat stort. Det har varit jämnt men varken flytet eller det rätta virket har funnits när det behövdes som mest. Jihde började prata om fiasko, men det har det ju inte varit. Sverige var rankade 12: a och vi missade den platsen precis. Och vi var flera som inte trodde att Sverige skulle gå vidare: Avbytarbänken, Bent Nyegaard, undertecknad och många fler. Så egentligen var det mer väntat än fiasko.

Det är rätt frustrerande att Sverige varit så nära men ändå inte lyckats. Slovenien kändes som ett bottennapp men de har visat sig vara ett taktisk drivet lag med stor skicklighet, vilket de visade i matcherna mot övriga lag i gruppen. Så förlusten var inte ett fiasko.

Men det är ändå något som inte stämmer i Sverige. Många spelare har inte kommit upp i den nivå vi har rätt att förvänta oss. I gårdagens Skånska Dagbladet så chattade HK Malmös tränare, "Proppen", med läsarna. Han fick bl a frågan om varför svenskarna viker ner sig när det drar ihop sig och hur man ska bygga upp självförtroendet igen. Han tyckte inte att svenskarna vikit ner sig, men helt klart har man inte visat kyla när det stod och vägde i matcherna. Det kanske har varit mer tal om orutin än att man vikit ner sig, men helt klart så funkar inte laget när det är utsatt för press. 

Ola och Staffan får ta en stor del av ansvaret för varför laget inte verkar ha tillräckligt självförtroende. Av någon anledning så kan man helt klart inte bygga upp en stark självkänsla. Rent taktiskt verkar det också finnas brister. Varför fick en Källman som återigen underleverar så mycket speltid på bekostnad av Petersen? Varför väntade man så sent med att spela 5-1 mot Tyskland? Varför var man inte mer förberedd på Sloveniens offensiva försvar?

Sen är ju en viktig faktor att våra målvakter inte kom upp i Skofs och Szmal standard. För att Sverige ska lyckas krävs det en bättre räddningsprocent. De har hållit en godkänd nivå men för att laget ska lyfta krävs att man
ligger på 45-50 % i någon match.

En annan sak jag funderat på är om landslaget inte hade behövt en M9: a som är bättre på att sätta andra spelare i läget än vad Lukas och Dalibor är. Deras styrka är mer att själva vara farliga. De är bättre på att själv göra mål än att spela fram andra. Man kan jämföra med Sloveniens Zorman som själv inte är något större hot, men som är otrolig på att spela fram sina lagkamrater. Men vem denne M9: a vet jag inte just nu. Men det känns som om Lukas och Dalibor är för lika i sitt spelsätt. Jag tror det hade varit bra med ett alternativ.

Avbytarbänken och Lövgren har delat ut betyg till spelarna. Jag tänker också göra ett försök med en femgradig skala.

Dan Beutler 3 - En bra match mot Slovenien men sedan lite mer mänsklig.

Johan Sjöstrand - spelade för lite för att betygsättas.

Mattias Andersson 3 - Riktigt bra mot Tyskland och kunde kanske fått mer speltid mot Polen.

Robert Arrhenius 2,5 - En bra match mot Tyskland men de andra inhoppen var inte så lyckade.

Mattias Gustafsson 3 - Visade bättre vilja och förmåga än Arrhenius.

Jonas Källman 2 - Varför går det så ofta så dåligt i landslaget? Varför verkar han tappa självförtroende, vilja och energi i landslaget? Beror det på ledarna eller på att han känner för stor press? Det är ett mysterium.

Niclas Ekberg 3 - Att vara så pass säker i straffskyttet som debutant är starkt. Kunde dock ha satt fler lägen från kanten.

Janne Lennartsson 1 - För att vara doktorand i matematik så fattar han de mest märkliga (korkade) beslut under den lilla speltid han fick.

Fredrik Petersen 3 - Borde fått mer speltid istället för Källman. Missade dock några avslut i onödan.

Kim Ekdahl du Rietz 3 - Pigga inhopp. Kunde kanske ha fått mer speltid.

Fredrik Larsson 2,5 - Var lite blek när han fick chansen. Visade dock att han utvecklats i Spanien.

Dalibor Doder 3 - Visar mod. Men spelet flöt ändå inte riktigt. Borde ha fått mer speltid.

Lukas Karlsson 3 - Var inte lika bra som jag hade förväntat mig. Formtoppen var inte där. Men visar härlig energi och är trots allt målfarlig.

Kim Andersson 3 - Var totalt obefintlig mot Slovenien. Började skjuta lite mer mot Polen och var riktigt bra mot Tyskland. Jag hånade honom före matchen, men han visade förvånansvärt stor moral mot Tyskland. Visade att han är viktig, men det är så jäkla frustrerande att han bara i en match av tre visar vad han kan. Men han ska naturligtvis inte lämna landslaget, trots att han verkar fundera på att göra så.

Tobias Karlsson 2 - Är viktig i försvaret, men drog på sig alldeles för många onödiga utvisningar mot Slovenien och Polen. Mot Tyskland tyckte jag att han var blek. Ett av skälen till varför det läckte som ett såll i första halvlek.

Oscar Carlén 2 - Är också ett mysterium. Var tog all kaxighet vägen? Framåt var han en stor besvikelse, men bakåt fungerade det hyfsat. Men var kanske den spelare som visade störst brist på självförtroende.

Nu gick det som det gick. Men jag är bekymrad över att laget inte fick chansen att möta fler lag. De behöver skaffa mer erfarenhet från mästerskapsmatcher. Nu blir det ännu svårare att utveckla laget.

Sen är det också oturligt att resultatet i EM inte var den bästa marknadsföringen för nästa års VM i Sverige. Nu blir det inte precis lättare att sälja dessa alltför dyra biljetter.

På frågan om Ola och Staffan ska lämna landslaget måste jag svara att det tycker jag inte. De bör i alla fall få chansen över VM. Jag är emot att byta tränare för ofta, man måste få chansen under några år att förverkliga sin idé. Och bortsett detta EM så har man inte misslyckats tidigare. Så även om jag kan se vissa brister i ledarskapet så bör de få chansen ett tag till.