Detta Polen
Det börjar bli en följetong, det här med Sveriges matcher mot Polen. Visserligen är handbollsvärlden relativt liten, men det är ändå lite märkligt att det återigen blir nya matcher mot Bogdan Wentas lag. Det kanske inte är en slump att Polen är det enda land som sjunger om Sverige i sin nationalsång, det gör inte ens vi i "Du gamla, du fria". Axnér pratar om drömlottning och visst är det en dröm att Frankrike är på andra halvan och att antagligen grupp D är den svagaste. Men det innebär inte att det är en motorväg fram till finalspelet. Polen, Korea, Slovakien och Argentina är inga dåliga lag. Sverige bör dock bli sämst 2:a i gruppen, men jag kommer antagligen att vara nervös före alla gruppmatcher av rädsla att Sverige kommer att göra en plattmatch mot något lag. Sveriges största svaghet de senaste åren har ju varit bristande stabilitet.
Återstår att se om Marcus Ahlm gör comeback i landslaget. Det krävs antagligen om Sverige ska bli topp 4. Sverige måste förbättra det offensiva linjespelet. Försvarsspelet kan också bli bättre och jag hade hade gärna sett Jernemyr i truppen.
Har de senaste dagarna varit ute och rest i den svenska handbollens maktcentra. Jag passerade bl a Alingsås, Vårgårda och Skövde. Skåne kan tycka vad det vill, men handbollens tyngdpunkt ligger i västra Sverige. Jag missade för första gången på 10 år Partille Cup och det kändes konstigt. Partille Cup har varit en av årets höjdpunkter under många år, så det kändes riktigt tomt att inte stå på Heden. Men det får bli ett besök nästa år i stället.
Säsongens spelschema är spikat. Lugis herrar rivstartar med ett derby mot Ystad. En bra test på hur den dynamiska duon Zanotti och Axnér har lyckats förbereda laget under sommaren. Men frågan är inte om den hetaste matchen blir Lugidamernas premiär mot nykomlingen H43/Lundagård. Det borde garantera en av årets bästa publiksiffror i damserien. Det ska bli intressant att följa "kvarterslaget" H43/Lundagård i elitserien. Jag tror inte att de åker ur, utan att de hamnar i mitten av serien.
