Vad hände där?
Jag har tydligen totalt missat att handbollsbloggarnas hack-kyckling domarbasen Kjell Eliasson lämnat sitt uppdrag. Tydligen så lämnade han sitt uppdrag veckan före SM-finalerna. Ett sådant beslut måste han ha fattat i ett tillstånd av upprördhet.
Jag kan inte låta bli att undra vad det var som fick honom att fatta detta hastiga beslut. Men jag skulle inte bli förvånad om händelsekedjan är i närheten av detta: Det var tydligt att Kjell under hela säsongen valde att fortsätta sin linje eller sitt sätt arbete trots all kritik, han valde alltså att utmana sina kritiker däribland Staffan Olsson, och antagligen gjorde han det i tron att han hade förbundet bakom sig. Men sen är det mycket troligt att han insåg att förlorat stödet och alltså förlorat fighten och att han då i en känsla av att vara sviken lämnade sina uppdrag.
Att han tydligen ångrade sig och ville komma tillbaka visar att beslutet inte var genomtänkt och antagligen fattades när han var ur balans.
Och det faktum att han inte togs tillbaka visar att han faktiskt hade förlorat stödet från förbundet.
Jag kan inte tycka synd om Kjell. Vi var flera som efterlyste mer ödmjukhet och smidighet från hans sida. Hade han bara lyssnat så hade han kanske varit kvar. Men av någon anledning så steg nog uppdraget honom åt huvudet.
Nu får vi se hur ersättaren Björn Ericsson kommer att sköta uppdraget. En sak är säker, det lär inte bli på samma sätt som Kjell.
Jag kan inte låta bli att undra vad det var som fick honom att fatta detta hastiga beslut. Men jag skulle inte bli förvånad om händelsekedjan är i närheten av detta: Det var tydligt att Kjell under hela säsongen valde att fortsätta sin linje eller sitt sätt arbete trots all kritik, han valde alltså att utmana sina kritiker däribland Staffan Olsson, och antagligen gjorde han det i tron att han hade förbundet bakom sig. Men sen är det mycket troligt att han insåg att förlorat stödet och alltså förlorat fighten och att han då i en känsla av att vara sviken lämnade sina uppdrag.
Att han tydligen ångrade sig och ville komma tillbaka visar att beslutet inte var genomtänkt och antagligen fattades när han var ur balans.
Och det faktum att han inte togs tillbaka visar att han faktiskt hade förlorat stödet från förbundet.
Jag kan inte tycka synd om Kjell. Vi var flera som efterlyste mer ödmjukhet och smidighet från hans sida. Hade han bara lyssnat så hade han kanske varit kvar. Men av någon anledning så steg nog uppdraget honom åt huvudet.
Nu får vi se hur ersättaren Björn Ericsson kommer att sköta uppdraget. En sak är säker, det lär inte bli på samma sätt som Kjell.
Kommentarer
Trackback
