Uppgivenhet
Vad har hänt? En jämn match mot Montenegro och helt plötsligt är det rena undergångsstämningen. Man får inte glömma att Montenegro är bättre än vad många verkar tro. Och då är det inte så konstigt att matchen blev jämn. Så varför går Axnér och Hellgren helt plötsligt ut och säger att Sverige suger? Jag förstår det inte riktigt. Vad är man ute efter? Uppmärksamhet kring den egna personen? Eller är det uttryck för besvikelse över att Sverige just nu inte dominerar i världen?
Axnér skriver att vårt landslag tillhör bottenskrapet i Europa. Och att vår chans i det kommande hemma-mästerskapet är att vi kommer med något nytt och eget.
Hellgren hakar på säger på HEH att Sverige måste komma på något nytt och revolutionerande och att vi tappat i slagkraft på målvaktssidan.
Riktig så illa är det inte. Å andra sidan är Lövgren lika fel på det när han i tv säger att Sverige borde bli 1:a, 2:a och 3:a i kvalgruppen.
Sanningen är väl att Sverige ligger strax under topplagen, men absolut inte i bottenskrapet. Sverige kommer att gå till mellanrundan, men det blir inget semifinalspel. Så är det. Och det är väl ingen katastrof. Och det betyder inte heller att Sverige aldrig mer kommer att nå toppen.
Visst nyckeln till en återkomst i världstoppen kan vara att komma på något nytt och revolutionerande, men framgången kan också komma av att vi någon gång helt enkelt råkar få ett antal världsstjärnor samtidigt i landslaget. Jag tror att slumpen har stor betydelse.
Men ska jag vara ärligt så tycker jag också att det finns mycket som kan göras bättre i svensk handboll.
Handbollen måste bli bättre på att marknadsföra sig och på det viset skaffa sig ett större ekonomiskt utrymme.
Man bör också prova nya grepp. Kanske ska man avdramatisera SM-spelen för barn och ungdomar som i praktiken leder till utslagning i alltför tidiga år. På nära håll kan jag se hur många talanger som kasseras i Lugi eftersom de just nu inte anses platsa i SM-lagen eller i seniorlagen. Och likadant är det väl i alla andra klubbar i Sverige.
Spelarutvecklingen måste bli bättre. Vi når fortfarande framgångar med våra ungdomslandslag, men vad händer sen? Hur många når landslaget?
Och så har vi det här med inställning. Axnér är inte fel ute när han säger att dagens elitspelare inte är beredda att satsa fullt ut på handboll. Och satsar man inte fullt ut så når man inte heller så långt som man skulle kunna. Men det här handlar mer om hur det är i samhället i stort. Det är verkligen en utmaning att försöka ändra den sk tidsandan.
En gång i tiden så tog Danmark efter det som vi gjorde i Sverige. Nu är det hög tid att vi åker över sundet och börjar studera vad de håller på med. Det känns som om vårt grannland mer är i fronten när det gäller att utveckla handbollen än vad vi svenskar är. Hoppas inte att stoltheten hindrar oss från att ta efter det som danskarna gör bättre.
Men nog fan behöver vi lite framtidstro. Man kan inte deppa ner sig som Axnér och Hellgren verkar göra.
Axnér skriver att vårt landslag tillhör bottenskrapet i Europa. Och att vår chans i det kommande hemma-mästerskapet är att vi kommer med något nytt och eget.
Hellgren hakar på säger på HEH att Sverige måste komma på något nytt och revolutionerande och att vi tappat i slagkraft på målvaktssidan.
Riktig så illa är det inte. Å andra sidan är Lövgren lika fel på det när han i tv säger att Sverige borde bli 1:a, 2:a och 3:a i kvalgruppen.
Sanningen är väl att Sverige ligger strax under topplagen, men absolut inte i bottenskrapet. Sverige kommer att gå till mellanrundan, men det blir inget semifinalspel. Så är det. Och det är väl ingen katastrof. Och det betyder inte heller att Sverige aldrig mer kommer att nå toppen.
Visst nyckeln till en återkomst i världstoppen kan vara att komma på något nytt och revolutionerande, men framgången kan också komma av att vi någon gång helt enkelt råkar få ett antal världsstjärnor samtidigt i landslaget. Jag tror att slumpen har stor betydelse.
Men ska jag vara ärligt så tycker jag också att det finns mycket som kan göras bättre i svensk handboll.
Handbollen måste bli bättre på att marknadsföra sig och på det viset skaffa sig ett större ekonomiskt utrymme.
Man bör också prova nya grepp. Kanske ska man avdramatisera SM-spelen för barn och ungdomar som i praktiken leder till utslagning i alltför tidiga år. På nära håll kan jag se hur många talanger som kasseras i Lugi eftersom de just nu inte anses platsa i SM-lagen eller i seniorlagen. Och likadant är det väl i alla andra klubbar i Sverige.
Spelarutvecklingen måste bli bättre. Vi når fortfarande framgångar med våra ungdomslandslag, men vad händer sen? Hur många når landslaget?
Och så har vi det här med inställning. Axnér är inte fel ute när han säger att dagens elitspelare inte är beredda att satsa fullt ut på handboll. Och satsar man inte fullt ut så når man inte heller så långt som man skulle kunna. Men det här handlar mer om hur det är i samhället i stort. Det är verkligen en utmaning att försöka ändra den sk tidsandan.
En gång i tiden så tog Danmark efter det som vi gjorde i Sverige. Nu är det hög tid att vi åker över sundet och börjar studera vad de håller på med. Det känns som om vårt grannland mer är i fronten när det gäller att utveckla handbollen än vad vi svenskar är. Hoppas inte att stoltheten hindrar oss från att ta efter det som danskarna gör bättre.
Men nog fan behöver vi lite framtidstro. Man kan inte deppa ner sig som Axnér och Hellgren verkar göra.
Kommentarer
Postat av: !
Bra rutet! Dessutom blir denna blogg bättre och bättre. Keep up!
Postat av: Sturmerfoul
Tack för stödet! En gör sitt bästa men det är inte alltid så lätt att komma på något att skriva om. För att inte tala om att skriva sådant som är intressant.
Trackback
