Trött
Här kommer ett långt och deprimerat inlägg.
Som ni säkert märkt har jag börjat bli trött på handboll och på att blogga. Och inte blir jag mer sugen på handboll när jag läser tidningen City idag. Lugis ordförande Thomas Persson går ut och föreslår att Lugi och H43 slås ihop, åtminstone på seniorsidan. Och jag blir så trött. Det här idiotförslaget kommer av någon anledning upp med jämna mellarum i debatten. Precis som om det skulle lösa handbollens problem i Lund.
Motiveringen till förslaget är kort sagt att publiken viker i Lund och man menar att det beror på klubbarnas uteblivna sportsliga framgångar. Bildar man en gemensam klubb så skulle det möjliggöra större sponsorintäkter, större sportsliga framgångar och därmed även ett större publikintresse. På ytan låter det som ett vettigt förslag men om man funderar ett snäpp längre så inser man att argumentationen inte håller.
I år har Lugi gått till slutspel för första gången på tre säsonger. Man har alltså uppnått sportsliga framgångar och då borde publiken ha ökat enligt argumentationen för att slå ihop klubbarna. Men tvärtom så har publiken minskat. Sportsliga framgångar är alltså ingen garanti för att publiken börjar komma till matcherna. Därmed så har ju faktiskt huvudargumentet motbevisats.
Men förslaget att slå ihop Lugi och H43 dyker inte enbart upp för att det verkar vara ett bra förslag, utan kanske främst för att det är ett bekvämt förslag. För förslaget tar bort fokus från den egna verksamhetens eventuella brister och man slipper konfronteras med betydligt svårare interna problem. Och det måste utan tvekan kännas skönt för en pressad styrelse.
När Thomas Persson återkom som ordförande i Lugi så höll han ett tal där han lovade att se över Lugis organisation. Det lät som en nödvändig programförklaring men inget har gjorts. Och ändå är det denna väg Lugi måste gå om man vill växa, inte genom att slå ihop sig med H43. Lugi måste våga att ställa följande frågor: jobbar vi på rätt sätt? vad kan vi göra annorlunda? vad kan vi bli bättre på? har vi rätt personer i styrelsen och i kommittéerna? har vi rätt anställda? Jobbiga frågor men nödvändiga. Undrar om Lugi någon gång vågar gå igenom ett sådant stålbad? Inom parantes så måste jag också säga att samma frågor borde hela handbolls-Sverige ställa sig, från förbund till klubbar. För de vikande publiksiffrorna beror på att handbollen är dålig på att sälja in sin produkt hos sponsorer och allmänhet. Det är detta som är grundproblemet och det är det som man måste sikta in sig på. Handen på hjärtat, även om det är jobbigt att ta till sig, så är det bara att inse de flesta faktiskt tycker det är rätt tråkigt att gå på handboll i Arenan. Ett "HK Lund" gör det antagligen inte roligare.
Jag är rädd att om förslaget genomförs så innebär det tvärtemot förhoppningarna att handbollen skulle växa att man istället helt och hållet tar död på handbollsintresset i Lund. För om det nu inte räcker med sportsliga framgångar för locka åskådare så undrar jag om ett profillöst "HK Lund" där man sålt bort klubbkänsla och klubbrivalitet verkligen skulle kunna locka någon publik. Jag är faktiskt mycket tveksam om jag själv skulle vilja stötta ett "HK Lund" och då är jag ändå en fanatisk handbollsfan. Och med tanke på att varken Lugis eller H43:s organisation är kompetenta nog att få nuvarande klubbar att växa, så lär man knappast kunna förvalta en storklubb.
Till sist. Jag kan tänka mig att Thomas Persson vill lyfta fram AG Köpenhamn som ett lyckat exempel på framgångar för en nybildad klubb. Men det är en dålig jämförelse. Här har man inte ensidigt jobbat med att bygga upp ett storlag, man har parallellt också jobbat med arrangemangen för att göra matcherna till en fest och inte minst lyckats locka sponsorer. Den förmågan eller viljan saknas faktiskt i Lund.
Min förhoppning är att förslaget om att slå ihop Lugi och H43 en gång för alla begravs. Och som tur är verkar det åtminstone finnas någon som har lite vett. I dagens artikel så ställer sig H43: s ordförande Bo Uddenäs helt avvisande till förslaget. Det känns verkligen skönt.
Som ni säkert märkt har jag börjat bli trött på handboll och på att blogga. Och inte blir jag mer sugen på handboll när jag läser tidningen City idag. Lugis ordförande Thomas Persson går ut och föreslår att Lugi och H43 slås ihop, åtminstone på seniorsidan. Och jag blir så trött. Det här idiotförslaget kommer av någon anledning upp med jämna mellarum i debatten. Precis som om det skulle lösa handbollens problem i Lund.
Motiveringen till förslaget är kort sagt att publiken viker i Lund och man menar att det beror på klubbarnas uteblivna sportsliga framgångar. Bildar man en gemensam klubb så skulle det möjliggöra större sponsorintäkter, större sportsliga framgångar och därmed även ett större publikintresse. På ytan låter det som ett vettigt förslag men om man funderar ett snäpp längre så inser man att argumentationen inte håller.
I år har Lugi gått till slutspel för första gången på tre säsonger. Man har alltså uppnått sportsliga framgångar och då borde publiken ha ökat enligt argumentationen för att slå ihop klubbarna. Men tvärtom så har publiken minskat. Sportsliga framgångar är alltså ingen garanti för att publiken börjar komma till matcherna. Därmed så har ju faktiskt huvudargumentet motbevisats.
Men förslaget att slå ihop Lugi och H43 dyker inte enbart upp för att det verkar vara ett bra förslag, utan kanske främst för att det är ett bekvämt förslag. För förslaget tar bort fokus från den egna verksamhetens eventuella brister och man slipper konfronteras med betydligt svårare interna problem. Och det måste utan tvekan kännas skönt för en pressad styrelse.
När Thomas Persson återkom som ordförande i Lugi så höll han ett tal där han lovade att se över Lugis organisation. Det lät som en nödvändig programförklaring men inget har gjorts. Och ändå är det denna väg Lugi måste gå om man vill växa, inte genom att slå ihop sig med H43. Lugi måste våga att ställa följande frågor: jobbar vi på rätt sätt? vad kan vi göra annorlunda? vad kan vi bli bättre på? har vi rätt personer i styrelsen och i kommittéerna? har vi rätt anställda? Jobbiga frågor men nödvändiga. Undrar om Lugi någon gång vågar gå igenom ett sådant stålbad? Inom parantes så måste jag också säga att samma frågor borde hela handbolls-Sverige ställa sig, från förbund till klubbar. För de vikande publiksiffrorna beror på att handbollen är dålig på att sälja in sin produkt hos sponsorer och allmänhet. Det är detta som är grundproblemet och det är det som man måste sikta in sig på. Handen på hjärtat, även om det är jobbigt att ta till sig, så är det bara att inse de flesta faktiskt tycker det är rätt tråkigt att gå på handboll i Arenan. Ett "HK Lund" gör det antagligen inte roligare.
Jag är rädd att om förslaget genomförs så innebär det tvärtemot förhoppningarna att handbollen skulle växa att man istället helt och hållet tar död på handbollsintresset i Lund. För om det nu inte räcker med sportsliga framgångar för locka åskådare så undrar jag om ett profillöst "HK Lund" där man sålt bort klubbkänsla och klubbrivalitet verkligen skulle kunna locka någon publik. Jag är faktiskt mycket tveksam om jag själv skulle vilja stötta ett "HK Lund" och då är jag ändå en fanatisk handbollsfan. Och med tanke på att varken Lugis eller H43:s organisation är kompetenta nog att få nuvarande klubbar att växa, så lär man knappast kunna förvalta en storklubb.
Till sist. Jag kan tänka mig att Thomas Persson vill lyfta fram AG Köpenhamn som ett lyckat exempel på framgångar för en nybildad klubb. Men det är en dålig jämförelse. Här har man inte ensidigt jobbat med att bygga upp ett storlag, man har parallellt också jobbat med arrangemangen för att göra matcherna till en fest och inte minst lyckats locka sponsorer. Den förmågan eller viljan saknas faktiskt i Lund.
Min förhoppning är att förslaget om att slå ihop Lugi och H43 en gång för alla begravs. Och som tur är verkar det åtminstone finnas någon som har lite vett. I dagens artikel så ställer sig H43: s ordförande Bo Uddenäs helt avvisande till förslaget. Det känns verkligen skönt.
Kommentarer
Trackback
