sturmerfoul

Vilken glädje i det svenska laget igår efter rycket i slutet av matchen och vinsten mot Serbien. Det var härligt att se. Och vilket lyft av Kim Ekdahl du Rietz!

Före VM så spådde Staffan att Kim skulle bli den spelare som skulle slå igenom och det gjorde han med eftertryck igår. Jag har ibland gått hårt åt Kim i denna blogg, men inte för att jag tycker att han är dålig utan för att han inte hade hittat ett sätt att förvalta sin otroliga talang. Nu verkar han fungera mentalt och då kommer också framgångarna. Men jag tycker att superlativen efter matchen ändå var lite överdrivna. Ja, han var tungan på vågen när Sverige rycker men det är fortfarande för tidigt att lyfta honom så till skyarna som man gjorde i media efteråt. Och matchvinnaren tyckte jag var Johan Sjöstrand. Jag hade faktiskt utropat honom till "Man of the match" och inte Kim.

Jag gillade den svenska time-outen redan efter 10 minuter i första halvlek. Det kom i ett läge när det ännu inte var kris i laget, men med facit i hand så gjorde man rätt. Det tyder på fingertoppskänsla från Staffan/Ola. Och det tyder också på att Staffan och Olas samarbete fungerar. För risken med dubbelkommando är annars att man väntar för länge med att ta time-out eftersom man först måste konferera ledare emellan.

På det hela taget så var det en härlig match av svenskarna även om man inledde lite tamt och slarvigt. Den enda anmärkningen jag har är Larholms period i slutet på första och i början på andra när han försökte vinna matchen helt på egen hand och blev också helt riktigt bänkad ett tag. Framförallt förstod jag inte Larholms stressade avslut under de 15 sista sekunderna av första. Danmarks match mot Polen visade att mot Danmark måste man spela disciplinerat. Det går inte att skjuta huvudlöst och slänga bort bollar, då blir man totalt sönderkontrade. Så Larholm och Doder får hålla sig lite mer kalla på tisdag. Jag tror vi behöver en vinst mot Danmark för att åtminstone rädda en OS-kvalplats. Förhoppningsvis är Danmark då redan klara gruppvinnare och kanske vill vila sin första uppställning. Vi kan ju alltid hoppas.

Men först gäller det Kroatien ikväll. Det blir tufft men det är inte omöjligt. Vi får hoppas på ett bra försvars- och målvaktsspel. Och att missarna i anfallet minimeras. Det lär bli en rysare igen. Och jag vet inte om mina nerver klarar mycket mer.

Gårdagens dumhet stod återigen Ekwall för. Hur kan han klaga på publiken i Malmö och säga att de är mycket sämre på att stötta laget än publiken i Scandinavium? Det går för fasen inte att begära att 4 000 svenskar i Malmö Arena ska föra lika mycket väsen som 10 000 i Scandinavium! Hur tänkte han där? Jag är övertygad om att hade Danmark spelat i Göteborg och Sverige i Malmö så hade Malmöpubliken klassat ut Göteborgspubliken. Problemet i Malmö är att de flesta biljetterna köpts upp av danskar. Inte på att Malmöpubliken är dålig på att stötta.

Gillade inte heller Ekwalls sågning av sin isländske kollega häromdagen. Den töntige islänningen hade ju en alldeles för ful kofta enligt Ekwall. Snacka om att diskutera väsentligheter.

Men det blev ett hyfsat tryck på slutet igår och det kan vi tacka våra danska grannar för. De hejade faktist riktigt bra på Sverige och lär antagligen göra så ikväll också. Men inte på tisdag. Då kommer deras burop dränka den svenska publikens stöd.

Några ord om Danmarks match mot Polen. Polen förlorade under några minuter i mitten av första halvlek när man sköt hej vilt utan någon större tanke. Och Landin i det danska målet förvandlades till en vägg. Antagligen var man övertända i det polska laget. I andra halvlek visade man hur bra man är och åt sakta upp det danska överläget och var en missad straff och ett bortdömt mål från att vinna. Men jag måste beundra Wilbeks kyla i slutet. Han kalkylerade med att Polen inte skulle hinna att komma ikapp och väntade med sin time-out in i det sista. Men spelarna var också kalla. De sista 8-10 minuterna drog man medvetet ut på tiden och tog god tid på sig vid avkast och frikast. Det visar att laget har skaffat sig en mästerskapsrutin. Men det är helt otroligt vad Wilbek kan skälla på sina spelare. Det var flera som fick det varmt om öronen igår. Ännu ett bevis på att danskar är annorlunda än svenskar. Ett sådant ledarskap hade inte gått hem i Sverige.

Islands förlust mot Tyskland igår känns säkert tung på ön i Atlanten. Island hade behövt en vinst för att ha chansen till en semifinal. Nu pekar det mesta på att det blir Frankrike och Spanien i semifinalerna. Jag hörde en islänning säga igår att landet behöver en framgång i VM nu när landet är bankrutt. Kanske känner de isländska spelarna av det trycket. Jag börjar tro på Spanien. Vändningen mot Frankrike imponerar. Kanske blir det spanskt guld i år, för Frankrike känns trots allt inte lika bra som vanligt.

Till sist något om att vara anonym som bloggare. Det har sina fördelar att vara okänd. Igår så hamnade jag i korvkön bakom två elitseriespelare, en från H43 och en från Lugi. De analyserade Kim Ekdahl och det var inte enbart positiva omdömen. Det gav en inblick i vad spelare runt Kim tycker om honom. Och jag fick också höra hur man som elitspelare lever under ett VM-uppehåll (det handlar inte bara om träning precis). Det hade jag inte fått höra om de visste vem jag var.