sturmerfoul

Här gick man och var orolig inför matchen mot Slovakien. Och oron fanns ju där även efter första halvlek. Men vilken andra halvlek av de svenska herrarna. Vilken ketchupeffekt! Det var ju helt otroligt. Kan inte minnas att jag sett något liknande sen Sverige spöade Island i semifinalen 2002. Så otroligt härligt och förlösande. En sån här match har vi längtat efter i snart 10 år.

Men jag håller med Axnér. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Det är för tidigt att tro att det ska bli medaljer. Vi ska först besegra Argentina och Sydkorea. Och sen måste vi slå Polen och något lag i mellanrundan för att överhuvudtaget ha chans till medalj. Och Argentina kan man bli lite orolig för. Först poäng mot Sydkorea och sedan bara en uddamålsförlust mot Polen. Men låt oss njuta av glädjen över utklassningen igår.

Vilken match av Johan Sjöstrand (inte Sjöström som Ekwall kallade honom igår). Måste kännas skönt för Staffan/Ola att få bevisat att uttagningen inte var fel. Men resten av laget gjorde också en lysande insats. Jag satt i början och förbannade att man fortsatte att missa frilägen: men sen så började Ekberg och Källman göra det ena målet efter det andra. Källman verkade otroligt laddad och jag hoppas verkligen att det sitter i hela turneringen och att han inte mattas som han tyvärr brukar göra. Vilken lyft Larholm innebär! Och vilken revansch för Mattias Gustafsson, som har varit ifrågasatt under hösten! Och vilket försvarsarbete av Karlsson och Jernemyr! Ja, så kan man fortsätta att hylla den ene efter den andre.

Men inte hade vi några hemmadomare inte. Tyckte att domarna gick hårt åt svenskarnas försvarsspel.

Nu återstår som sagt bara för laget att behålla denna intensitet och vilja till de andra matcherna. I så fall kan det bära långt.

Och vilket publiktryck! Det svider lite att jag inte var på plats. I Sydsvenskan skriver Anja Gatu att Malmöpubliken får svårt att matcha trycket i Scandinavium. Och så är det antagligen. Jag tror inte att vi tröga skåningar klarar av att hålla samma tryck.

Och så något om After Dark programmet. Jag börjar bli lite trött på Ekwall som ibland är alldeles för krystad. Man behöver inte alltid vinkla till det så in i helvete. Och jag tycker att Axnér tar för sig för lite. Det är lite som att Lövgren och Hellgren inte bryr sig om vad Axnér säger. Och att kalla alla tre för de vassaste handbollstungorna är väl att ta i. Hellgren har väl ingen särskilt vass tunga. Knappt Lövgren heller. Tycker fortfarande att Handbollsklubben och After Dark kan vara lite mer seriöst och lite mer djupgående. Det blir fortfarande för snuttigt, ytligt och tramsigt.