Några mysterium
Vi fick se en tveksam träningslandskamp igår. Vad fick lagen ut av matchen förutom att svenskarna kanske fick lite bättre självförtroende? Vad höll norrmännen på med? Jag förstår det inte. Vad var det man ville uppnå genom att gå på halvfart inför en hemmapublik? Ett mysterium.
Det är svårt att analysera det svenska spelet eftersom det inte fanns några motståndare. Men det fanns ändå några positiva tecken:
Kontringsspelet och andrafas-spelet funkade bra.
Kim Andersson verkar på gång.
Arrhenius verkar bättre än någonsin.
Men det fanns också sådant som fortfarande inte ser lika bra ut.
Verkar inte Jonas Källman lika trött igen som han brukar vara i landslaget. Även det ett mysterium. Men han gjorde några snygga mål bl a från linjen.
Kim Ekdahl du Rietz är fortfarande ojämn och känns orutinerad. Men han skötte sig och gjorde några mål på egen hand. Men är det inte märkligt att Ola Lindgren inte kan uttala hans efternamn? Också ett mysterium.
Det uppställda spelet verkar fortfarande fantasilöst.
Och man har fortfarande svårt när motståndarna inte spelar ett 6-0 försvar.
Och det brändes alldeles för många frilägen. Det håller inte i VM.
Jag kan inte hjälpa det, men laget känns inte som ett semifinallag i VM.
Och det var synd att Jernemyr tydligen fortfarande var sjuk.
Till sist måste jag säga att EM-resan med Stefan Lövgren var en positiv överraskning. Det var intressant att höra honom samtala med Thierry Omeyer. Men hur Stefan kunde förstå fransmannens tyska var ett totalt mysterium. Snacka om grötig dialekt. Lövgren är i tv för att stanna. Jag ser fram emot de kommande programmen med andra världsstjärnor. Inom parantes kan jag konstatera att en världsstjärna i handboll inte lever särskilt glamoröst. Det är ljusår från fotboll t ex.
