Revansch
Vilken revansch för Kim Andersson som jag undrade vad han gjorde i truppen. Igår var han riktigt bra och jag sitter här och undrar vad det kom från. Men det var inte bara Kim som lyfte, hela laget tog revansch. Vilken skillnad det var på inställning. Och visst svider bottennappet mot Argentina. Det var så onödigt.
Och det här gången fick vi äntligen domare som inte visade ut för varje liten fysisk beröring. Det var en tuff match men som inte gick över gränsen. Antagligen gynnar det Sverige att få domare som accepterar hårt fysiskt spel.
Jag vill inte gärna vara kritisk en dag som denna, men kan inte låta bli att nämna att vi har problem på H6. Det håller inte att Ekberg missar så mycket. Han har ju missat betydligt fler avslut än vad han gjort mål. Det verkar som om han är för stressad i avsluten. Istället för att titta på vad målvakten gör så verkar han bara kasta i väg bollen utan tanke. Vilken skillnad det är om man jämför med de danska kantspelarna. Vi behöver en säkrare Ekberg i mellanrundan.
Nu hoppas jag verkligen att svenskarna köper upp alla biljetter som finns kvar så att laget får lite stöttning i Malmö trots allt. Jag har dragit mitt strå till stacken och kommer naturligtvis vara på plats. Danskarna kommer antagligen att dominera i publiken men inte blir det lika många som igår.
I går ja. Måste också nämna att jag var dansk för en kväll. Jag fick uppleva en röd/vit fest i Malmö Arena igår. Det var både på gott och ont. Det var magiskt att höra 10 000 danskar sjunga nationalsången a capella. Det var mäktigt. Och det var häftigt att se alla röd/vita färger. Men danskarna borde också lära av Goa gubbar från Göteborg som hade skrivit på ett lakan i Scandianavium "Inte hata bara älska". För danskarna visade sitt berömda hat och främlingsförakt genom att bua under Kroatiens nationalsång och sedan bua varje gång en kroat rörde bollen. Som ni vet gillar jag inte när man är osportslig mot motståndarna istället för att stötta sitt eget lag. Danskarnas uppträdande gav lite dålig smak i munnen. Då var det betydligt roligare (svensk betydelse) att se ett lakan med texten "Nu tar vi Skåne tilbage" eller en svensk flagga med texten "Jag önskar att jag var dansk".
Publiken lyfter det danska laget. Nu blir de trots allt farliga i VM. Att vinna klart mot både Serbien och Kroatien imponerar verkligen. Wilbek är en fantastisk coach. Efter en jämn matchinledning så rörde han om i laget och vips så gick det betydligt bättre. Men den största orsaken till Danmarks vinst var väl det obefintliga kroatiska målvaktsspelet. De rörde knappt bollen under matchen. Så Söndergaard och Hansen hade rena julafton med sitt skytte. En plats i semifinalen känns given för danskarna nu.
En än gång. Vilket pucko jag är. Hur kunde jag tvivla på killarna?
Ja, jag tycker det är mycket märkligt hur man kan tro att det som tagit år att bygga upp skulle tappas bort helt pga en dålig match. Nä, jag tror att det är nåt stort på gång. Jag törs inte tro på medalj (kanske) men jag tror på spelet och den mentala styrka som laget har idag. Vem vet? Det kanske blir guld i OS? Laget har ju precis BÖRJAT sin "tid", unga duktiga spelare som har många år kvar i laget ger iaf mej hopp om en ny storhetstid. Hihihi, inte som Bengan boys kanske, men vaddå? Jag tar vad jag får!
Nä, jag såg fram emot matchen mot Polen med glädje, nu skulle vi få se hur Sverige EGENTLIGEN ska spela.
Och du, jag har en ny favorit, han heter Kim, men inte Andersson.
Det är lite tråkigt med Kim-hatet i Sverige. Tycker faktiskt inte Kim A har varit så dålig i tidigare turneringar som folk vill göra gällande. Danskars gemyt är ngt som hela Sverige har gått på. Danskar kan vara ett ganska drygt och otrevligt folk. Fortsätt bloggandet. Jag kikar flera gånger om dagen efter nytt inlägg
Ja, Stena Olsson och andra har gjort ett gott reklamjobb.
Minns sommaren 1986 när hela Sverige vakade på nätterna för att följa de danska roliganerna i Mexico-VM och "vi är röde..." spelades och sjöngs på varenda fest.
När Sverige spelade semifinal i USA 94 valde DR att visa Tysklands match i stället.
Fast vi svenskar kan nog förvisso uppfattas som lite dryga också.
Jag upplevde f.ö. en intressant kontrast igår när jag kom hem och såg polenmatchen i repris.
I Scandinavium en speaker som skulle göra succé på vilken julgransplundring som helst. Och på TV4 ett kommentatorspar som gör sitt bästa för att ta död på all eventuell eufori som tittarna kan tänkas drabbas av.
Det är nog bara Robert Perlskog som kan sitta och orera om målskillnad och missad straff samtidigt som svensk herrhandbolls största bragd på nio år fullbordas.
Då saknar man den svenska lagomheten lite.
Bragd? Såg du finalen innan oss andra? Det laget har lyckats med nu är att ta sig till mellanrundan med fler poäng än noll poäng. Bragd? Snacka om urvattnat ord.
Blir det semi kan vi börja använda superlativ. Innan dess räcker det att lyssna på Hellgren, Enligt han är allt som händer på planen fullständigt fantastiskt.
Allt är väl relativt, likaså begreppet bragd (som f.ö. inte är något superlativ, utan ett helt vanligt substantiv, urvattnat eller inte).
Jo, med tanke på att Anja inte fick bragdguldet så krävs det inte så mycket för att något ska benämnas bragd.
