Folkhemmet

Jag kan inte hjälpa det men handboll har fortfarande en fot i 40-talets folkhem. Man har inte riktigt hängt med i utvecklingen. Allt för många hallar luktar klister, svett, liniment och damm. Och klubbarna leds i många fall av personer som inte vågar, vill eller har förmågan att utveckla verksamheten.

I efterdyningarna av H43: s ekonomiska sammanbrott så publicerade Sydsvenska Dagbladet ett antal intervjuer. När jag läser dessa uttalanden så tappar jag ärligt talat en hel del av hoppet om handbollens framtid.

De flesta verkar eniga om att sydvästra Skåne inte kan rymma tre elitlag på herrsidan och att det i Lund bara kan finnas plats för ett enda eftersom sponsormarknaden inte är tillräckligt stor. Man utgår alltså från att sponsormarknaden är av en enda viss storlek och att den inte kan växa. Det är så korkat så jag baxnar.

Självklart kan man få antalet sponsorer till handbollen att växa. Det finns naturligtvis ingen naturlag som säger att pengarna inte skulle räcka till fler lag i Skåne. Kan man bara göra ett attraktivt paket av en handbollsmatch så att antalet åskådare växer så kan man också locka fler sponsorer. Det gäller att spänna bågen men istället så viker man ner sig och säger att det är omöjligt att få sponsormarknaden att växa. Hur fasiken ska man då kunna närma sig andra sporter i popularitet? Jag retar mig otroligt på att man så tydligt gett upp.

Fortfarande  tror många klubbar att det räcker att sätta upp en handbollsmatch så kommer publiken. Men så är det inte. Man måste marknadsföra handbollen och locka med annat än bara handboll. Den som har kraft och vilja att utveckla konceptet kommer att bli en vinnare. Och en vinnare lär man inte bli när Lugis sportchef Emme Adébo gör analysen att Lugi på kort sikt kommer att förlora men på lång sikt vinna på H43: s ekonomiska problem. Jag förstår ingenting. Det måste ju vara tvärtom. På kort sikt kan Lugi gynnas men på lång sikt förlorar handbollen i Lund. Om man inte har kompetensen att förstå läget hur ska man då kunna utveckla Lugis verksamhet?

Tyvärr har handbollen en lång väg att vandra. När ett juniorlandslag i hockey och t ex italiensk fotboll får större uppmärksamhet än ett handbolls-EM så inser man hur mycket arbete som återstår i handbollsvärlden. Tyvärr sitter jag här och börjar ge upp. Var finns visionerna? Var finns viljan? Var finns kompetensen? Var finns modet?

Och kom nu inte med någon kommentar om att jag borde ge några konkreta förslag och inte bara gnälla. Det är faktiskt inte mitt mandat. Jag har inte något uppdrag inom handbollen. 

 

Kommentarer
Postat av: Världmästare på läktaren

När den stora massan tappar intresse så gör media det också. Det leder till mindre publik på matcherna. Sponsorerna backar ur eftersom sponsringen blir mer välgörenhet än reklam. Samtidigt så ökar spelarlönerna och kring kostnaderna runt lagen och den viktigaste punkten av allt är att inte en jävel idag av dom yngre generationerna jobbar ideellt samtidigt som dom äldre generationerna som är den ideella stommen bara blir äldre och äldre. Det kommer leda till väldigt höga kostnader i framtiden.



Så ditt lilla försvarstal "Det är faktiskt inte mitt mandat. Jag har inte något uppdrag inom handbollen." säger mer än dina synpunkter för det betyder att någon annan ska göra jobbet för att du ska kunna njuta på läktaren, skärpning!

2012-01-23 @ 10:08:16
Postat av: Okunskap

...kanske är därför Emme är sportchef i Lugi, en av Sveriges största handbollsklubbar, och du ett okunnigt läktarproffs, som alltid verkar tro att du hade gjort jobbet bättre. Märks tydligt att du aldrig jobbat i eller med ett elitlag inom idrott!

2012-01-23 @ 15:01:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0