sturmerfoul

Jag gick som bekant länge och hade dåliga vibbar inför VM-kvalet. Det kändes som om det kunde gå åt helvete. Och naturligtvis så gick det precis så dåligt som jag trodde. Det svider verkligen. Det var precis som om platsen i VM kom i skymundan sen herrarna kvalade in till OS. Fokus i laget verkade ligga i London och inte i Spanien. Och det är bara att konstatera att Sverige fortfarande inte tillhör världstoppen och att de inte fixar att vinna matcher på halvfart.

Staffan Olsson sa i tv att man skulle analysera vad som gick fel. Och det kan inte vara så svårt. Anfallsspelet havererade i båda matcherna. Att Sverige blir utslagna trots att försvars- och målvaktsspel fungerade säger allt. Jag har sällan sett ett så slarvigt och ineffektiv anfallsspel. Det var stundtals riktigt pinsamt. Magnus Grahn pratar om praktfiasko och det är inga överord. Och även om jag tycker att det måste finnas kontinuitet i landslaget så tycker jag det är dags att ställa frågan om landslaget har rätt förbundskaptener? Är verkligen Staffan Olsson rätt person för jobbet? Men antagligen så är det inte hos tränarna det brister. Sanningen är tyvärr den att vi inte längre har tillräckligt bra spelare i landslaget. Utan Kim Andersson är det verkligen tunnt på nio meter. Och vi har ingen bra tvåvägsspelare som mitt sexa. Vi har mörka år framför oss.

Jag är rädd att det inte blir ett roligt OS för handbollsspelarna. Damerna som visat gott gry i träningsmatcherna mot Norge kommer inte att klara av den svåra gruppen medan herrarna som fick en drömlottning kommer att underprestera. Och vi som var så glada när båda landslagen kvalificerade sig till OS.