Uppvisning
Det blev en riktig uppvisning från Sävehofs sida under SM-finalerna. Sävehof demonstrerade uttryckligen vilken förening som är bäst i Sverige. Det var imponerande att se. I Sydsvenskan skrev en journalist något i stil med att handboll är en enkel sport där 14 spelare springer omkring och slåss om en boll i 60 minuter och där Sävehof vinner. Och så känns det faktiskt.
Man kan undra vad Sävehof gör som inte andra föreningar gör? Varför man lyckas när andra misslyckas? En del beror säkert på rutin och på att framgångar föder framgångar. Men det beror säkert också på att man internt jobbar på ett annat sätt än många andra föreningar.
Jag hade ju tippat en enkel seger för Sävehof i damfinalen men efter en halvlek så började jag tvivla på mitt tips. Men sen blev det ju som förväntat i andra halvlek. Den utskåpningen var inte att leka med. Det hjälper inte att Lugi har ett ett bra försvarsspel när man under hela säsongen har varit så otroligt dåliga framåt. Allt har hängt på Nathalie Hagman och Maria Adler individuella prestationer. Och när Hagman var skadad och Adler var riktigt dållig under finalen så föll Lugis anfallsspel sönder och samman helt och hållet i andra halvlek. Det var nästan pinsamt att se. Maria Adler är ett mysterium. Hon är så otroligt ojämn och jag undrar varför? Beror det bara på det mentala eller är hon dåligt tränad fysiskt? Det ser nästan så ut. Kan det vara så att hon inte tränar tillräckligt bra utan tror att hon bara kan klara sig på sin storlek? Hoppas det inte är så för då kommer hon aldrig att sista steget och bli den stjärna hon har förutsättningarna att bli.
Herrfinalen blev som sagt också en uppvisning från Sävehofs sida. Jag hade förväntat mig ett större motstånd från Kristianstads sida men man var tydligt tagna av stundens allvar. Det fanns inte samma kämparglöd som i matcherna mot Guif. Men det kanske inte var att vänta. Så som Kristianstad jublade efter att ha gått till final så kändes det som om man mentalt redan hade nått målet. Det gick nog inte att ställa om till finalen.
Finaldagens behållning var annars Kristianstadpubliken. Det var häftigt att se allt det orangea. Det var en härlig fest långt innan finalmatchen: på tågen, på krogar och utanför arenan. Och jag fick rysningar under de 10-15 minuterna före inspringet. Det är så sällan man i handbollen får uppleva en publik som börjar heja på det viset långt före match. Vi får hoppas att Kristianstad alltid går till final så att det blir tryck under finalerna. Kan inte låta bli att nämna att Lugi hade ca 1000 åskådare på plats men det märktes knappt. Allt snack om Lund som handbollsstad och Lugi som Lunds stolthet är bara tomma ord. När det kommer till kritan så är det inte många i Lund som bryr sig om handboll.
Hela arrangemanget har också förbättrats under åren. Inspringet var riktigt häftigt med all pyroteknik. Som det kändes i lördags så hoppas jag att man väljer att fortsätta med en SM-finaldag och inte en matchserie.
Man kan undra vad Sävehof gör som inte andra föreningar gör? Varför man lyckas när andra misslyckas? En del beror säkert på rutin och på att framgångar föder framgångar. Men det beror säkert också på att man internt jobbar på ett annat sätt än många andra föreningar.
Jag hade ju tippat en enkel seger för Sävehof i damfinalen men efter en halvlek så började jag tvivla på mitt tips. Men sen blev det ju som förväntat i andra halvlek. Den utskåpningen var inte att leka med. Det hjälper inte att Lugi har ett ett bra försvarsspel när man under hela säsongen har varit så otroligt dåliga framåt. Allt har hängt på Nathalie Hagman och Maria Adler individuella prestationer. Och när Hagman var skadad och Adler var riktigt dållig under finalen så föll Lugis anfallsspel sönder och samman helt och hållet i andra halvlek. Det var nästan pinsamt att se. Maria Adler är ett mysterium. Hon är så otroligt ojämn och jag undrar varför? Beror det bara på det mentala eller är hon dåligt tränad fysiskt? Det ser nästan så ut. Kan det vara så att hon inte tränar tillräckligt bra utan tror att hon bara kan klara sig på sin storlek? Hoppas det inte är så för då kommer hon aldrig att sista steget och bli den stjärna hon har förutsättningarna att bli.
Herrfinalen blev som sagt också en uppvisning från Sävehofs sida. Jag hade förväntat mig ett större motstånd från Kristianstads sida men man var tydligt tagna av stundens allvar. Det fanns inte samma kämparglöd som i matcherna mot Guif. Men det kanske inte var att vänta. Så som Kristianstad jublade efter att ha gått till final så kändes det som om man mentalt redan hade nått målet. Det gick nog inte att ställa om till finalen.
Finaldagens behållning var annars Kristianstadpubliken. Det var häftigt att se allt det orangea. Det var en härlig fest långt innan finalmatchen: på tågen, på krogar och utanför arenan. Och jag fick rysningar under de 10-15 minuterna före inspringet. Det är så sällan man i handbollen får uppleva en publik som börjar heja på det viset långt före match. Vi får hoppas att Kristianstad alltid går till final så att det blir tryck under finalerna. Kan inte låta bli att nämna att Lugi hade ca 1000 åskådare på plats men det märktes knappt. Allt snack om Lund som handbollsstad och Lugi som Lunds stolthet är bara tomma ord. När det kommer till kritan så är det inte många i Lund som bryr sig om handboll.
Hela arrangemanget har också förbättrats under åren. Inspringet var riktigt häftigt med all pyroteknik. Som det kändes i lördags så hoppas jag att man väljer att fortsätta med en SM-finaldag och inte en matchserie.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ta nu o njut av sommaren och fotbolls EM så ses vi till hösten igen, FORZA LUGI !!
Trackback
