sturmerfoul

Malmö FF spelade en viktig match i guldstriden, det regnade och blåste ute och matchen sändes i tv. Enligt Lugis sportchef skulle detta innebära att det var helt omöjligt att locka Lundaborna till en handbollsmatch. Och ändå kom närmare 3000 för att se svenska landslaget möta Ukraina. Vad kan man lära av detta?

 

1. Det är inte de yttre omständigheterna som avgör om publiken kommer till match, utan matchen, själva arrangemanget.

2. Vill man öka publikantalet måste man alltså göra arrangemanget mer intressant.

3. Och man måste göra Lundaborna medvetna om att det finns något intressant att se i Arenan.

 

Tänk om Lugi!

 

Och tänk om det alltid kunna finnas runt 3000 på Lugis matcher och att det var samma stämning som i torsdags! Hur kul hade det inte varit. Bara en sån sak som en speaker som samspelade med publiken och som gick att höra vad han sa. Vilken skillnad från Lugis ordinarie speaker.

 

Vad gäller själva landskampen så var matchen så där. Inte gick spelet på räls precis. Det var en stor skillnad från OS. Men stundtals så glimtade det till. Niclas Ekberg visade än en gång att han numera är en världsspelare. Jesper Nielsen skötte sig bra i mittförsvaret. Han kämpade och slet med den äran, även om han gick bort sig några gånger i ivern. Johan Jakobsson visade att om han får skjuta ostört så har han ett jäkla bra skott. Men inte kan han ersätta Kim Andersson inte. Sjöstrand i mål hade en trög start men kom tillbaka i andra halvlek. Det var antagligen tur annars kunde det gått illa mot ett betydligt sämre Ukraina.

 

Det blev till sist en vinst men målskillnaden på fyra kan visa sig vara en nackdel i slutet av kvalet, så det svider lite. Det var onödigt.