Nu är vi flera som har börjat prata om en förtroendekris inom handbollen. Det är bara att läsa Sydsvenskan, Skånska Dagbladet eller varför inte lyssna på Magnus Grahn. Det är logiskt för vad ska man annars säga om det lotteri som handbollsmatcherna börjar bli? När reglerna inte längre behöver följas av domare och delegater. Och när uppenbara felbeslut inte behöver rättas till.
Det var med viss nyfikenhet jag inväntade handbollsförbundets tävlingskommitté yttrande över Lugis protest. Att det skulle bli ett avslag var ju en självklarhet. Tävlingskommitténs funktion är inte att opartiskt behandla protester utan att fundera ut ett skäl till varför protester ska avslås. När hände det senast egentligen att en protest godkändes?
Så svaret var väntat. Kommittén går på samma linje som när Guif protesterade över ett mål som helt klart gjordes när matchtiden var slut. Matchdelegater har precis som dommarna rätt att fatta felaktiga domslut.
Men jag är nog inte den ende som tycker att det hade varit bra för handbollen om kommittén någon gång yttrade sig om ett fel har eller inte har begåtts. Gjorde Lugi mål innan matchtiden tagit slut eller ej? Kan en matchdelegat som sitter 25 meter bort från situationen och med ögonen på klockan verkligen kan avgöra om ett mål görs i rätt tid eller ej? Det hade varit befriande att för en gångs skull höra ett omdöme i sakfrågan. Men nu när man istället väljer att bortse från om ett domslut är felaktigt eller ej så tror jag att det bara spär på den fortroendekris som börjar växa fram runt handbollen. Som det är nu så kan domarna döma hur som helst och hur uppseendeväckande fel som helst utan att de förfördelade lagen har någon som helst chans till upprättelse. Det är märkligt. Man vill alltså från förbundet hellre skydda domarna och delegaterna än själva handbollen. Det kan bara innebära att man väljer att riskera att handbollen tappar i popularitet.
Oavsett allt snack om att klockan i SVT: s sändning inte är tillförlitlig eller att matchsirenen ljöd innan Lugis mål gjordes så kvarstår fakta. Lugi hade fyra sekunder på sig att göra mål och bollen lämnar Tingsvall hand efter tre sekunder. Målet är alltså korrekt med marginal och borde ha godkänts. Det krävs ingen sofistikerad utrustning för att se att målet felaktigt dömdes bort. Det räcker med ett enkelt stoppur.
Lika klart är det att Peter Hansson inte rimligt kunde avgöra om målet gjordes inte i tid eller inte. För det krävs övernaturliga krafter som Peter med största sannolikhet saknar. Tror inte att han är någon Stål- eller Spindelman. Och jag kan fortfarande inte ta till mig att Peter verkligen på allvar kunde tro att han var säker.
Händelsen visar bara hur snabbt man kan rasera ett livslångt uppbyggt förtroendekapital. Allt renomé som Peter har från sin domartid försvann på en sekund. Istället för att ha ett rykte om att vara en legendarisk domare så går numera Peter runt med en dumstrut på huvudet efter att försökt vara bror Duktig. Mannen har nu reducerats till ett skämt.
Jag är glad att Lugi väljer att överklaga tävlingskommitténs beslut till Riksidrottsförbundet.
Med tanke på att två matcher i slutspelet avgjorts på felaktiga grunder så borde förbundet fundera på hur man kan göra för att undvika att liknande situationer inträffar. Är det kanske dags att införa videogranskning? Utan tvekan så behöver domare och delegater bli skickligare. Idag ligger svensk domarstandard långt efter den internationella. Domarkåren behöver också lära sig att vara ödmjuka inför uppdraget så att man är försiktigare med att fatta tvärsäkra idiotbeslut.
Lite synd är det också om Drott som inte kunde gå till en final av egen kraft utan behövde domarhjälp i sista hemmamatchen och av Peter Hansson i den avgörande matchen. Det måste kännas så där även i Halmstad. Hur det än går i finalen så kommer Drott att för evigt att förknippas med en skandal.
Men måste också ge en känga till Lugi. Det kan dröja länge innan man får en chans igen att gå till final. Och man borde ha fixat en finalplats i år. Även om skadorna på Gummi, Hippe och Cleverly inte gjorde saken enklare.
I första bortamatchen mot Drott coachar Axnér bort segern genom att vara alltför passiv i slutet av matchen. Att Lugi kan spela fem minuter utan att göra mål utan att Axnér gör något som ledare är ett underbetyg.
I den avgörande matchen går det inte att snacka sig till en utvisning som Tingsvall gör eller att dra på sig en fullständig utvisning som Milosevic gjorde. Snacka om att ha fokus på fel ställe.
Man kan också se Drotts finalplats som en seger för en mer rutinerad tränare. Sivertssons många guld som tränare ger en erfarenhet som Axnér ännu inte kan matcha. Jag kan bara konstatera att Sivertsson coachade smartare än Axnér.
Man kan kanske också se Drotts finalplats som att Sivertsson väger tyngre än Axnér i handbolls-Sverige. Axnér har kanske trampat för många på tårna.
Nu kan det mycket väl istället bli starten på en lång rad av guld till Kristianstad. Kristianstad lär bara bli starkare och starkare de närmaste åren. Det blir svårt för andra lag att ta guld framöver. Men det är skönt att Sävehofs dominans på herrsidan är bruten. Det kan man bl a tacka Peter Möller för som ville ha Bagarn som tränare.
Det är förresten bara att konstatera att värvningen av Cleverly aldrig betalade sig. Ännu en av Lugis märkliga värvningar.
Det är också direkt löjeväckande av Lugis speaker säga att Lugis klack till hör Sverigeeliten. Lugi har ju inte ens klack. Det räcker inte med Kulan, Marco och Momma för att säga att man har en klack. Inte när resten består av några barn..Det krävs betydligt mer. Och för att vara en klack så måste man även stötta sitt lag i motgång. Det går inte att sitta tyst när bortalaget leder. Det är hög tid att Lugi gör ett allvarligt försöka att få en klack på plats. Dra ihop ett gång och låt dem gå på fotboll eller hockey så att de lär sig hur man stöttar sitt lag.
Det är också oroendeväckande att så få ungdomar vill stötta Lugi. Drott samlade 500 fans i den avgörande matchen. Lugi lyckades få med sig 100 stycken, där pensionärer och barnfamiljer dominerade, i den sista bortamatchen. Det är skillnad det.
Just nu är jag fortfarande förbannad på handbollsförbundet och Peter Hansson. Och är så innerligt trött på handbollen. Jag har därför allvarligt funderat på att lägga ner bloggen. Det känns inte särskilt lockande att försöka bidra till att öka handbollsintresset när det känns som om handbollen håller på att falla sönder pga inkompetens från domare och delegater. Kan tänka mig att det är många som säger att det inte är en dag för tidigt om bloggen läggs ner. Hur jag gör beror på om jag känner mig motiverad att se en handbollsmatch nästa år. Har jag återfått intresset så lär jag fortsätta att blogga och vara en böld i ..... för Lugi och förbundet. Vi får se hur det blir.