sturmerfoul

Såg två internationella matcher i söndags. Lugi mot Csurgói på plats och Sävehof mot Vardar på tv. Först några ord om Sävehof. Även om det svider att laget är så överlägset i elitserien så måste jag säga att det är riktigt roligt att vi äntligen har ett damlag som tillhör europaeliten. Tror att tjejerna lärt sig mycket under året. Hade man dessutom undvikit skador så hade det kanske rent av gått ännu bättre. Bundsen i mål gjorde ännu en stormatch. Vad månde bliva! Jag tror som sagt att hon kommer att bli en given landslagsspelare. Hon har längden och tekniken.

 

Att svensk klubbhandboll står sig gott internationellt visade också Lugi. Efter en slarvig inledning så dominerade man i andra halvlek och borde ha vunnit med fler mål än vad man gjorde. Det kan också komma att kosta avancemanget om nu ungrarna och Lugi skulle hamna på samma poäng. Men om jag räknar rätt så räcker en vinst mot Hannover på lördag för att säkra avancemanget. Det var för övrigt ett bra tag sen jag hade så roligt på en Lugimatch. Det berodde inte enbart på att Lugi spelade ovanligt bra och att matchen höll en hög nivå, utan det främsta skälet var att det för en gångs skull var bra stämning i hallen under hela matchen. Trots att det kom färre än hälften till arenan än på derbyt i veckan så var publiktrycket mycket större. Rätt märkligt egentligen, men kul. Tydligen skäms inte lundaborna för att heja när det är utländskt motstånd. Förstår dock inte varför Lugi inte hade ansträngt sig för att locka mer publik eller varför man inte hade gjort en endaste liten ynka grej för att göra arrangemanget roligare. Brände man allt krutet på derbyt? Men som sagt, trots liten publik och trots att Lugi inte försökte skapa något festligt så blev det ändå riktigt roligt. Hoppas det blir lika roligt på lördag mot Hannover.

 

Men jag undrar hur man resonerar i Lugileden. Går man vidare i EHF-cupen så är det trots allt mycket troligt att man inte har orken att lyckas i slutspelet. Prioriterar man europaspeleet? Ser man det som läropengar för framtiden?

 

Kristianstad har däremot haft det märkligt tungt i EHF-cupen. Beror det på att man valt att prioritera slutspelet eller har man ett sätt att spela som inte fungerar internationellt?

 

Är det fler än jag som börjar längta efter slutspelen? Börjar bli trött på serielunken.