sturmerfoul

Sitter här fortfarande bedrövad och nedlagen efter gårdagens finalmatcher. Förlusten för Lugis herrar svider fortfarande.

 

Men först damernas final. 38-20 till Sävehof!! Vad mer kan jag säga? Sävehof står i särklass i Sverige. Hur länge kommer dominansen att finnas kvar?

 

Och så herrfinalen. Det var ett guld som Lugi gav bort snarare än ett som Alingsås tog. Lugi var det bättre laget och borde ha vunnit. Men så är idrotten. Den är inte alltid logisk.

 

Det muttrades efteråt bland Lugifansen om att Lugi alltid har oflyt. Än är det inte glömt att Peter Hansson under sin karriär två gånger på mycket tveksama grunder hindrat Lugi att nå sitt mål. Och visst hade Lugi oflyt igår. Domarna dömde t ex bort fyra-fem regelrätta mål för att ge Lugi frikast. Alingsås hade två stolpskott som gick ut till egen spelare. Ernstssons otäcka skada skakade laget och gjorde att man tappade fokus i slutet av matchen. Hade Hippes ribbskott i slutet av matchen träffat mål så hade det troligen åtminstone blivit förlängning.

 

Men i ärlighetens namn så tror jag också att finalnerver och Lugiandan spelade en stor roll.

 

Det var ovanligt många onödiga tekniska fel från Lugis sida. Det handlade om tappade bollar, bollar som träffade fötterna, skott utanför mål etc.

 

Nu tänker jag sticka ut hakan. Lugiandan innebär att vi som på något sätt håller på med handboll i Lund, det må vara spelare, ledare, bloggare eller supportrar, kanske inte brinner för handbollen på samma sätt som jag tror andra gör. För många i Lund är handbollen trots allt ett tidsfördriv eller en lek och det finns annat som är viktigare i livet.

 

Det är bara att jämföra Lugiklacken med Alingsås klacken före finalmatchen. När lagen värmde upp på plan före matchen så laddade Lugifansen i arenans barer medan Alingsås fans mangrant stod på läktaren och gav energi till sitt lag. Eller att ca 2000 blå fans åker i flera timmar för att ta sig till Malmö. Det hade aldrig Lugifansen gjort. Det är tydliga skillnader i hur man stöttar sitt lag. Och hur mycket man brinner för handbollen och sitt lag. Den här Lugiandan förklarar också varför Lugis spelare får för sig att flipplobba när det är straff eller när man har chansen att rycka loss i en fyramålsledning. Eller när man i slutet riskerar att tappa guldet till Alingsås får för sig att göra en japan. Ett lag som verkligen går för guld trycker in bollen istället för att chansa med finesser. Tror att Lugi fortfarande behöver bli mer fokuserat på målet istället för på vägen. Hur charmigt det än är med Swinging Lugi.

 

 

Till sist måste jag också lyfta fram Alingsås. Vilket gäng till kämpar! Man vände till vinst borta mot Guif i slutsekunderna och till vinst igår i slutminuterna! Starkt gjort. Här pratar man verkligen om vinnarskallar. Jag lyfter på hatten i beundran.

 

Och jag undrar hur Sävehofs Peter Möller fortsätter att motivera sitt beslut att kicka Mikael Franzén. Efter sparken har Sävehof inte tagit guld och nu tar Mikael guld igen med Alingsås. Möllers motivering då: "Det var en felvärvning, sånt händer. Vi var medvetna om att det var en oprövad tränare, men vi hade hoppats att laget skulle vara längre fram vid det här laget. Det taktiska har fallit djupt, det märks för de initierade.." känns ännu konstigare idag.