sturmerfoul

Alingsås och Kristianstad är väl de lag som spelar tuffast i elitserien men också fulast. Handboll ska vara hårt, tufft och intensivt. Men att spela fult och ojuste hör inte till handbollen. Jag gillar inte knuffar i ryggen, knytnävar  eller armbågar i magen eller i ansiktet, filmningar och drag i skottarmen. Tyvärr så går båda dessa lag ofta över gränsen. Det är inte tufft utan fegt. Och ofta viker också domarna också ner sig framförallt på hemmaplan inför landets mest enögda publik. Det är också fegt. Fredrik Teerns sedvanliga övergrepp var betydligt fulare än Jakob Wikman Modigs smågruffande och ändå ledde båda till rött kort. Fegt!

 

Lugi är ojämnt i är. Först ytterst nära att ta poäng borta mot Alingsås och sen stora problem hemma mot Karlskrona. Spelet hackar betydligt mellan varven. Mycket beror nog på att Simon Jeppson är så ojämn. Han som enkelt skulle kunna göra mål från 11-13 meter envisas med att stångas på 7 meter. I stället för att skjuta så väljer han nästan alltid att passa. Igår sköt han sitt första skott först efter 20 minuter och då avstämt. Det måste sitta i huvudet.

 

I början av säsongen var det publikfest när Lugi spelade hemma. Bra stämning och mycket folk på läktarna. Det kändes som om något hade hänt. Men nu har det återgått till det vanliga. Liten publik och tyst i arenan. Det var kul så länge det varade.

 

Årets glädjeämne i Lugi är Alfred Jönsson. Vad månde bliva? Andreas Arrman är nog inte riktigt den mittnia Lugi hoppats på.

 

Både Ystad och Kristianstad går bra internationellt. Det visar trots allt att svensk elitserie inte är så dålig.

 

Nu närmar sig damernas mästerskap. Oturligt nog så lämnade Helle Thomsen landslaget. En klar försvagning. Hur kunde förbundet släppa henne? Det svider nu när det finns så många bra spelare. Vi får se hur det går men jag räknar inte med någon medalj.