sturmerfoul

Några av gårdagens frågetecken rätades ut efter hand. De flesta svaren handlade om Axnérs taktiska genidrag. Frankrike skulle besegra genom skytte från distans. Det var därför Dano bänkades.

 

Och Axnérs dotter bänkades i andra halvlek på grund av en skada.

 

Men någonstans har Axnér gått vilse i taktiken. Det är mycket möjligt att skyttekraft är lösningen för att slå Frankrike men då måste man ha denna i laget. Men Sverige har inga bra skyttar, knappast någon skytt alls. Tyra Axnér, Nina Koppang och Kristin Thorleifsdottir som väl är de enda skyttarna är inte tillräckligt bra. Det gör ju att det känns fullständigt meningslöst att ta fram en taktisk plan när man inte har några spelare som kan följa den. Om skytte är enda möjligheten att slå Frankrike så kan Sverige lika gärna lämna w-o med nuvarande spelare. Det visade matchen med all tydlighet igår. Skyttet var pinsamt dåligt. Antingen får man ta ut andra spelare eller så får man faktiskt försöka hitta på något annat. Men förlusten berodde inte enbart på taktiken. Det var många som också underpresterade, kanske tagna av stundens allvar.

 

I en radiointervju idag så presenterades Tyra Axnér som den som brukar rädda laget när det kärvar. Ett rätt märkligt uttalande. Hon har gjort ett lysande inhopp. Det mot Danmark i EM förra året. Men jag vågar påstå att det var en engångshändelse. Det kommer inte hända igen. Jag tror däremot att hon har alla förutsättningar att bli en bärande spelare i Sverige på sikt men hon är ingen frälsare idag. Men någonstans i mitt bakhuvud skaver misstanken om att även pappa Tomas ser henne som en frälsare, att han också tror att allt löser sig om hon kommer in på plan. Det är alltid svårt att vara objektiv och analytisk när det kommer till ens egna kött och blod.

 

Nu får vi se hur det går mot Danmark. Men jag har svårt att tänka mig att det ska bli en svensk vinst. Det skulle i så fall bero på att Danmark fortfarande är helt förstörda över den missade finalchansen.