Medaljerna

Så var EM för herrar färdigt för denna gång. Det har varit en rolig turnering med många skrällar och jämna spännande matcher. Och en helt otroligt publikfest! Men semifinalförlusten mot Frankrike sitter fortfarande som yxhugg i själen. Det kommer svida länge. 
 
Det var någon som sa att alla handbollsfinaler bör gå i Tyskland. Inte mig emot. EM finalerna kan också gå i Köln precis som herrarnas Champions Leauge-finaler. Handbollsintresset i Tyskland och Danmark är i en klass för sig samtidigt som handbollen hemma i Sverige sakta tynar bort. Intresset minskar alltmer och medelåldern är hög. Därför är det svårt att förstå att svensk handboll väljer att visa seriematcherna på en streamingplattform som både är okänd och alldeles för dyr. Det är så man medverkar till att ta död på handbollsintresset. Ett riktigt självmål.
 
Det blev till sist brons för herrarna och en plats i OS. Vackert så! Jag var före EM tveksam till om det överhuvudtaget skulle bli en medalj. Jag tycker att laget är lite ojämnt i nivå. I sina bästa stunder är det världsklass men man är inte alltid där. Så även igår. Första halvlek lysande och sen nästan krampaktigt i andra. Hur många gånger har inte Palicka räddat laget i EM? Det är ändå ett svaghetstecken. Och igår var det inga domare som dömde bort svenskarna, trots publiktrycket. Annars känns det som om det är vanligare idag att Sverige förfördelas jämfört med Bengans guldår.
 
Palicka har som sagt varit suverän i EM. Lysande har även Claar, Karlsson, Darj och Carlsbogård varit. Gottfridsson, Wanne och Lagergren har haft det tyngre och varit betydligt ojämnare men ändå rätt bra. Och övriga får man väl ändå ge godkänt en dag som denna. Solberg har valt att gå hela tiden på spelarna och inte enbart matcha de som är i bäst form. Det är möjligt att det är ett framgångsrecept. Det kändes som om övriga lag som spelade igår var tröttare än det svenska. 
 
Finalen vanns av Frankrike, vilket på ett sätt känns obegripligt. De skulle inte ens gå till final och de har verkligen inte spelat bra i EM. Men stjärnorna i Danmark kändes slitna. Danmark hade nio räddningar mer än Frankrike men lyckades ändå inte vinna. Gidsel och Pytlick har fått spela för mycket i EM, vilket är rätt obegripligt. Varför har de matchats så hårt? De borde ha kunnat vilat mer. Men Danmark är inte outstanding utan denna duo och utan sitt skickliga målvaktspar. Sverige hade säkert haft goda chanser att slå Danmark.
 
Jag brukar av princip aldrig heja på Frankrike. Det har jag inte gjort sen VM finalen i Paris 2001 då laget betedde sig fruktansvärt osportsligt när de hade besegrat Sverige. Men igår när jag såg att det satt danska supportrar i publiken med guldhattar på huvudet så tänkte jag att nu har storhetsvansinnet ändå slagit till i Danmark och då gjorde det mig inte så mycket att Frankrike vann. Men spelar Frankrike inte en rätt tråkig handboll ändå? Men man får ge dem att de verkar vara mentalt starka.
 
Årets All star-team var lika obegripligt som det brukar. Hur kan man ta ut Wanne, som absolut inte varit bästa vänsterkant, men inte Claar?
 
Men även om EM är slut så finns det en hel del rolig handboll kvar att se. Vi har den svenska handbollen, tyska och danska ligorna, Champions League och OS till sommaren. För en handbollsnörd tar det aldrig slut.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0