sturmerfoul

Säsongen närmar sig så sakta slutet. Nu är det klart med finalparen i Sverige.

 

När det gäller herrarna så gick Ystad som väntat till final även om jag tycker att Sävehof överraskade och gav ett bra motstånd. Det var inte långt från fem matcher. Det är ofta så med Partillegänget att när det är dags för slutspel så lyfter både herrarna och damerna sig. Det sitter trots allt en vinnarkultur i väggarna. Motståndarna till Ystad blev Hammarby. Före första matchen så hade jag OV som favorit men det visade sig att krafterna hade gått ur Helsingborgarna. Kanske knäcktes de redan i första matchen hemma. Förlusten där blev dyr. Hade lyckats vinna så hade det kanske sett annorlunda ut i de andra matcherna. Som det nu blev så var Hammarby bäst rakt igenom. De var egentligen det bästa laget även i den match som OV vann. Tränarmatchen vann också helt klart av Fahlgren. Han coachade betydligt smartare och verkar ha förberett laget på ett bättre sätt. Men OV är säkert mycket nöjda med sin säsong och det vore fan om inte framgångarna borde leda till större publiksiffror nästa säsong. .

 

Daernas final spelas mellan Sävehof och Skara.  Detta Sävehof som alltid verkar gå till final. Skara slog ut Skuru i tre raka i tre jämna matcher. Kanske lite överraskande men Skara var nära att gå till final förra året och jag tror att de har stor chans mot Sävehof om inte nerverna skulle spöka. Deras hemmaplansfördel kan mycket väl avgöra. 

 

Och Lugi förlorade än en gång i cupen mot H43. Det kan bli tuffa derbyn nästa år. Med den förlusten så är väl Lugi på åttondeplats av de skånska herrlagen. Vem hade trott det för några år sedan? Det blir en verklig utmaning för Ola och Robert Månsson att lyfta laget. Som gammal Lugifan så hoppas jag att de lyckas. Och jag hoppas att klubben kunnat samlat ihop tillräckligt med ekonomiska muskler för det krävs. Det går inte enbart att förlita sig på egna talanger även om Lugi är skickliga på att ta fram bra spelare. Men om man ser bort från det sportsliga så finns det mycket annat i Lugi som går åt rätt håll. Det var länge sedan klubben kändes så levande och vital.

 

Internationellt så är damlagen för final-four klara. Györi möter Axnérs Esbjerg och Metz med dotter Axnér möter Odense i semifinalerna. Starkt av Danmark att ha två lag i finalspelet. Men jag tror att finalen blir mellan Györi och Metz. 

 

Herrarnas finallag är inte klara men visst blir det Barcelona, Vezprem, Sporting Lissabon och Füchse Berlin. Det skulle vara kul med två nya lag i Köln. Och kul med ett portugisiskt lag. Har det skett någon gång innan? Handbollen i Portugal vinner hela tiden ny mark. Det är bara att se på Hammarbys portugis för att förstå hur bra handboll det spelas i landet. 

Det blev en beydligt längre paus från bloggandet än vad jag hade trott. Det är bara att konstatera att jag har svårt att få loss tummarna.

 

Men nu blir det i alla fall några ord om lite av varje.

 

Först damlandslaget. Det blev som förväntat inga problem att slå ut Kosovo i VM-kvalet. Det var snarare så att det blev pinsamt att se hur stor skillnad i kvalitet det var mellan lagen. Förutom VM-platsen så var behållningen egentligen att flera nya talanger fick chansen att visa upp sig. Det hedrar Axnér att han ständigt lyfter fram nya spelare men om man ska vara ärlig så kör han ändå med samma spelare som alltid när det blir skarpt läge. Kul också att se Filippa Idéhn göra comeback. 

 

OV. Det har varit en historisk säsong för OV. Denna gång åkte man för en gångs skull inte ur elitserien. Istället gick man för första gången på hiskligt många år till slutspel. Och jag tänkte att nu har man chansen att gå till SM-final men så torskade man hemma mot Hammarby i första matchen. Det känns som om det avgjorde semifinalen. Jag tror inte att man klarar av att vinna borta mot Hammarby. Största chansen är väl i kväll. Hemmaförlusten berodde på en taktiskt vinst från Fahlgrens sida. Hammarby lyckades neutralisera OV: s viktigaste spelare Norrbrink och Astrup genom att täta till i mitten och det tog tid för OV att hitta ett motmedel. Men OV kom ändå tillbaka trots ett stort underläge och när de tog ledningen i andra halvlek så tänkte jag att nu vinner OV: Men då tog OV! time-out och efter den så spelade Hammarby ut OV genom att bl a spela med två mittsexor på linjen. Snöplig avslutning för OV. Men oavsett hur det går i semifinalspelet så ska OV vara nöjda med sin säsong och förhoppningsvis har årets framgång skapat ett större intresse i staden så att publiksiffrorna nästa säsong kan bli större. 

 

Och vad hände Ystad i går borta mot Sävehof? Jag trodde på tre raka segrar för Ystad och så går de och får nästan stortstryk i Partille. Underskattning?

 

Lugis kollaps för ett år sedan kan mycket väl leda till något gott, hur ont det ändå gör. Föreningen verkar må bättre än på länge. Sammanbrottet verkar ha lett till ett nyttigt uppvaknande. I stället för att jobba på i gamla hjulspår så verkar man se över hela verksamheten och nu jobbar man äntligen på ett smartare strategiskt sätt. Tidigare var man nog lite självgoda och bekväma men nu utstrålar man helt plötsligt en helt annan energi. Det kommer att ta lite tid så det gäller att som supporter ha tålamod men framtiden börjar trots allt se ljus ut. Man har t ex aldrig haft så många ungdomar i sin verksamhet som denna säsong och det kommer att ge resultat. Och att Emme Adebo kommit tillbaka och styr verksamheten känns verkligen som en garanti för att Lugi kommer att lyckas.

 

Damerna har fortfarande chansen att gå upp till elitserien. Man lyckades med minsta marginal ta sig till ett kval och där inledde man med två raka förluster mot Skövde och jag tänkte att nu är det kört. Men så lyckas man helt oväntat vinna borta och chansen finns kvar. Ikväll så är det dags igen mot Skövde och skulle det bli en ny vinst så skulle en femte avgörande matchen kännas helt oviss. Men det mesta talar trots allt för att Skövde fixar detta. Men kanske kan damerna ta steget upp nästa säsong istället. Men det tror jag inte att herrarna gör. De ska vara glada att de slapp kvala för att klara sig kvar i år och samma sak gäller nästa säsong. Detta trots att de äntligen får en skicklig tränare och trots några värvningar. Målet får kanske bli att slå H43 i nästa års derbyn. Kul att H43 äntligen har kravlat sig tillbaka till allsvenskan. Detta tack vare en bra ungdomsverksamhet. 

 

Såg i helgen Kiel bli tyska cupmästare. Det är egentligen helt otroligt hur stort handboll är i Tyskland. Tänk att final four i tyska cupen kan dra typ 20 000 åskådare en hel helg. Kiel verkar ha börjat hitta rätt igen i spelet. Jag trodde tidigare att Jicha skulle få kicken men nu lär han väl få vara kvar ett tag till. Och så kan jag konstatera att Eric Johansson numera spelar bättre i Kiel än i landslaget. Det måste bero på att Kiels spel passar honom bättre än landslagets. Kiel kommer däremot inte lyckas bli tyska mästare. Det verkar i en ovanligt jämn serie trots allt stå mellan Berlin och Melsungen. Vilken fantastisk tränare Parrondo är. Var han än hamnar så lyckas han. Melsungen som är ett lag med betydligt färre stjärnor än de andra topplagen kan mycket väl bli mästare och det är Parrondos förtjänst. 

 

Kul förresten för Apelgren i Pick Szeged. Först lyckas man slå ut PSG i Champions League genom att skrälla borta i Paris och för första gången på länge ta sig till kvartsfinal. Men den blir troligen för svår. Kan inte tänka mig att man lyckas slå Barcelona. Och nu i helgen blir man också för första gången på länge ungerska cupmästare genom att slå Vezprem. Klubbledningen måste vara nöjda. 

 

Till sist något om handbollens exponering. Landslagen drar trots allt publik. Och deras matcher går att se på tv för de flesta. Men klubbhandbollen går knappt att se för gemene man. Att som intresserad behöva hänvisas till en okänd och svindyr streamingtjänst kan knappast gynna handbollen. I år visas inte ens finalspelet i SVT. Jag fattar inte hur de ansvariga resonerar. Som det är nu så dödar man intresset för klubbhandboll och därmed på sikt även handbollen som helhet och i förlängningen även landslagen. Frågan är om det inte på sikt är bättre att teckna ett avtal där målet inte är att ge klubbarna så mycket pengar som möjligt utan där målet är att så många som möjligt ges möjlighet att titta. Men vad vet jag. Men orolig för framtiden är jag. 

 

Det blev en längre paus i bloggandet än vad jag hade tänkt. Men så är livet ibland.

 

Under tiden så har det hänt ett och annat. Om jag ska börja med Lugi så är det en viktig slutomgång för seniorlagen om några dagar. När det gäller herrarna så undviker de kval om IFK Karlskrona tappar en poäng mot Drott på torsdag, i annat fall så krävs det att Lugi tar en poäng mot IFK Karlskrona borta på tisdagen därpå. Även om det på pappret ser ut som om det mesta pekar på att det ska gå Lugis väg så är inte jag helt övertygad. Vinner Karlskrona mot Drott så tror jag att de även slår Lugi. Jag tror att i en avgörande match så skulle Lugispelarna vara för nervösa. Så mitt hopp står till Drott.

 

Och damerna når kvalspel till elitserien om de slår Alingsås samtidigt som OV slår Kärra. Jag tror inte heller att detta går Lugis väg. Ett OV som inte har något att spela för tror jag inte sår Kärra. I så fall så blev Lovisa Delacs hjärnblödning i hemmamatchen mot Kärra avgörande. Varför var hon tvungen att orsaka en straff till Kärra i slutsekunden?

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Lugis säsong. Om herrarna inte åker ur så ska de vara glada men damerna borde trots allt ha kunnat ta steget upp. Spelartruppen är så pass bra att de åtminstone borde nå kvalplats. Sen kan jag inte låta bli att än en gång förundras över det sätt Lugi lyckades rasa samman som klubb. Vad var det för tomtar som satt i ledningen och som drev klubben nära konkursens brant? Det svider att till exempel jämföra med OV som har ett herrlag som når slutspel och ett damlag som var ytterst nära att gå upp i elitserien. Vad är det som OV just nu gör bättre än Lugi? Antagligen är de bättre på att dra in pengar men också bättre på att hitta rätt spelare. Lugis herrar ska inte ha sex andra skånska lag före sig i seriesystemet. Sjunde bästa skånelag är pinsamt. Nu verkar man ändå fått lite ordning på klubben. Ekonomin är bättre och man verkar jobba smartare och man syns betydligt mer. Vågar vi hoppas på att det bara går framåt nu?

 

Apropå Lugi så har Simon Jeppsson hamnat i Kolstad och där verkar han göra succe. Frågan är om han inte borde få chansen i landslaget igen? Förutom skyttekraft så är han också en bra passningsspelare. Jeppsson är lite av ett mysterium. Han skulle kunna bli hur bra som helst och ändå så verkar han aldrig ta sista steget mot världseliten. Eller så kommer det kanske nu?

 

Damerna spelade två landskamper mot Rumänien i förra veckan. Och Jamina Roberts blev firad rejält. Det är ett imponerande antal landskamper hon nu har gjort. Jag minns när jag så henne som barn- och ungdomsspelare. Även om hon tidigt utmärkte sig så trodde jag aldrig att hon skulle slå igenom som hon har gjort. Hon hade stora problem med sitt humör och jag trodde inte att hon skulle lära sig att hantera detta. Och så var hon ju varken särskilt lång eller vindsnabb. Men det är nog så att hon på det stora hela är komplett som spelare och då kan man gå långt. På sikt är jag fortfarande orolig för landslaget. Det finns inga riktiga talanger som knackar på dörren. Även om det var intressant att se Ofelia Shoai Hallberg och Charite Mumbongo. Men det är inte på deras positioner som det först och främst behöver hittas nya spelare. Och hur bra har inte Bundsen blivit? Helt otroligt! 

 

Bra är återigen Felix Claar. Kul att se att han är tillbaks i gammalt gott slag. Men jag blir lite orolig över att han tvingas dra ett tungt lass nu i Magdeburg när så många andra spelare är skadade. Han får verkligen ingen mjukstart. 

 

Det börjar jämna till sig i tyska herrligan. Fyra lag inom två poäng och ett Magdeburg som med vinster i de tre matcher de släpar efter med också kan haka på. Att Kiel trots allt är med i toppen är både förvånande och imponerande. Efter den dåliga starten på säsongen så trodde jag inte att de skulle vara med och slåss om titeln. Men Kiel är alltid Kiel. Det är svårt att tippa vem som blir mästare men jag undrar om inte Fûchse Berlin kan ta det i år. Gidsel kan mycket väl bli den som avgör.

 

 

 

 

Danmark vann som väntat. Men som de genomfört mästerskapet. Fullständigt ohotade rakt igenom. Frågan har ställts om detta är det bästa landslaget någonsin. Jag är beredd att svara JA.

 

Men först något om semifinalerna. Den mellan Kroatien och Frankrike var en rolig tillställning. Jag läste någonstans att Claes Hellgren hade sagt att allt går i pendelrörelser och att det mycket väl snart kan vara ett vinnande koncept att satsa på skytte. Och skytte var det som Kroatien hade i matchen mot Frankrike. De sköt fullständigt sönder Frankrike i första halvlek. Nu tror jag att det hade gått bättre för Franikrike om de haft Bolzinger i mål istället för Desbonnet i mål. Bolzingers större längd hade gjort det enklare för honom att rädda skotten utifrån. Men det var ändå imponerande att se tre skyttar på nio meter. I andra halvlek så trodde jag att Frankrike ändå skulle komma i kapp och förbi när de gick ut i ett offensivt försvar men Kroatien höll ut ivrigt påhejade av en fanatisk publik. Hade matchen gått på mer neutral mark så hade antagligen Frankrike vunnit. 

 

Den andra semifinalen mellan Danmark och Portugal blev en enkel vinst för Danmark även om Portugal precis som några andra lag hängde med hyfsat i början. Men jag tyckte att Portugal såg trötta ut. De var kanske nöjda med att nått semifinalen eller till och med festat lite för mycket inför matchen.

 

Matchen om tredje pris blev som det brukar. En lite avslagen match utan något större försvarsspel. Det var jämnt ändå in i slutet men Portugal missade kvitteringschansen i slutsekunderna. Men Frankrike är ett bättre lag än Portugal så det var väl rättvist att bronsmedaljen hamnade i Frankrike. Men Portugal är ett lag att räkna med i framtiden. Det var inte en engångshändelse att det gick bra i detta mästerskap. 

 

Finalen blev jämnare än vad jag trott men Danmark var aldrig hotade. Kroatien satsade på tufft spel men det var inget vinnande koncept. Det blev lite väl många onödiga utvisningar och framförallt blev det röda kortet på Mamic ett stort problem för kroaterna. Målvakten Kuzmanović gjorde väl sin sämsta match i mästerskapet. Och när danskarnas försvar samtidigt neutraliserade kroaternas skytte och Nielsen i mål som vanligt spikade igen så var kroaterna chanslösa. 

 

 

 

 

 

 

Så är alla kvartsfinaler spelade. Danmark vann programenligt. Men i slutet av första halvlek så lyckades ändå Brasilien störa Danmark, åtminstone lite grann. Men frågan är om det finns något lag som kan slå Danmark? Det känns omöjligt. Och hur länge det kommer att dröja innan Danmark förlorar en match? Som det känns nu så behöver både Gidsel och Nielsen i mål bli skadade samtidigt. 

 

Den andra kvartsfinalen blev betydligt jämnare. Före VM så trodde jag att Tyskland skulle gå till semifinal men de har inte spelat bra i VM så jag blev inte förvånad att Portugal vann. Och jag är dessutom glad att Portugal vann. De spelar en modernare och roligare handboll än tyskarna. Det kändes också lite som om de tyska spelarna trodde att de skulle vinna lätt. De kändes inte helt taggade. Hade inte Wolff i mål storspelat så hade Tyskland fått stortstryk.

 

Vi har alla varit bedrövade att Sverige gjorde sitt sämsta VM någonsin. Men vi spelade ändå oavgjort mot Portugal. Så egentligen var det bara i de två sista matcherna som Sverige underpresterade.

 

Det kommer att koka i Zagrebs arena ikväll men jag tror inte att det kommer att hjälpa. Frankrike känns för starka. Kul ändå att Kroatien är tillbaka i finrummet och har chans på medalj. 

 

Såg på Instagram att Lugi säger sig ha en strategi för att öka publikantalet, skapa festligare arrangemang och göra hemmaarenan till stadens mötesplats. Jag vill inte vara för elak men jag tror inte att man kommer att lyckas. Det hade varit kul att se den strategin på pränt. Vad är det Lugi tror man kan göra för att vända trenden?

 

 

Vilka rysare det blev igår! Två uddamålsvinster för Kroatien och Frankrike. 

 

I den första kvartsfinalen var egentligen Ungern det bästa laget och det kändes som om de skulle vinna men Kroatien gav aldrig upp trots ett antal underlägen. Och under matchens sista minut lyckades kroaterna både kvittera och göra ledningsmålet stöttade av ett otroligt publiktryck. Tänk vad vilja ändå har betydelse! Och så kan man undra när Ungern ska lyckas? Det är ett av de länder där handbollen är stark och där det finns pengar. Och man har flera bra spelare men lyftet för landslaget verkar dröja.

 

I den andra kvartsfinalen så var det Frankrike som hade greppet men egypterna gjorde som kroaterna och gav aldrig upp. Slutet blev dramatiskt. Egyptern kvitterar när det är tre sekunder kvar men Frankrike lyckas med ett snabbt avkast göra vinstmålet när det återstår tre tiondelar av matchen. Otroligt! 

 

Men det säger något om moralen i lag som Spanien och Frankrike. Det är inte en slump att Frankrike lyckades vinna. Är det jämnt på slutet så lägger de precis som Spanien in en växel till. Det är bara att tänka på Frankrikes kvittering i semifinalen mot Sverige i VM 2023 eller när man var ytterst nära att kvittera i semifinalen i EM 2022 men Sverige räddades av Palickas rumpräddning. Skillnaden är stor mot Sverige som i motsvarande lägen ofta blir fega och passiva.

 

Ser att jag i hastigheten blandade ihop semifinallagen igår men det spelar ingen roll. Det blir ändå samma finalpar. 

 

Har förresten inte USA gjort sitt bästa VM? Robert Hedin verkar ha gjort ett bra jobb. Igår förlorade de enbart med två bollar mot Polen och hamnade på plats tjugosex. 

Så blev fiaskot fullbordat. En förlust mot Norge också och så blev det den sämsta placeringen i VM någonsin. Landslaget känns som ett lag fullständigt i spillror. Vad var det som gick så fel?

 

Matchen mot Norge blev nästan en kopia av matchen mot Brasilien. Ett underläge direkt i matchen, en motståndarmålvakt som spikar igen och ett svenskt lag som inte verkade motiverade. Det kan inte vara en slump att det kommer två likadana matcher i rad. Det är flera saker som inte fungerar:Och en del av detta faller på Apelgrens ansvar. Visserligen har han haft kort tid på sig och samtidigt otur med skador men Sverige ska ändå inte behöva vara så bleka.

• Coachningen. Tycker att Apelgren varit passiv i sina byten. Det blev inget målvaktsbyte i söndags förrän mer än en tredjedel av matchen var spelad, trots att Palicka inte verkade ha sin dag. Och varför ens börja med Palicka? Och vad är det för försvarsspel som ledningen vill tillämpa? Och varför inte ta ut en full trupp? Varför inte prova Aspenbäck? Varför fick inte Edvardsson mer speltid när Gottfridsson inte var på topp?
• Generationsskifte. Det är tydligt att flera spelare är på nedgång. Det är verkligen inte Apelgrens fel men jag hoppas han inser att det är hög tid att börja spela in en ny generation. 
• Förutom Lagergren så verkade alla spelare vara ur form. Inte ens Carlsbogård, som brukar vara stabil, var bra. Det kan aldrig hända att alla spelare är ur slag samtidigt så det måste bero på något som Aplegren styr över.
• Viljan. Var fanns glöden? Också något som Apelgren styr över.
• Försvars- och målvaktsspelet. Har ett svenskt lag någon gång läckt så mycket?
• Anfallsspelet. Har ett svenskt lag någonsin missat så många öppna lägen?

Jag ställde frågan i förra inlägget om Sverige skulle slå Brasilien och utgick ifrån att Sverige visst skulle vinna men så blev det alltså inte. Besvikelsen är stor både hos spelare och supportrar.

 

Det var ett Sverige i spillror igår. Man inledde fegt och kom snabbt i ett underläge som man inte kunde komma tillbaka i från. Sverige var väl aldrig i ledning någon gång under matchen så Brasilien vann fullt rättvist. 

 

Efter matchen var det mycket prat om det usla försvars- och målvaktsspelet. Ja, de hänger ju samman. Ju bättre försvar desto fler målvaktsräddningar. Det blev ännu en match där Sverige hade betydligt färre räddningar än motståndarna. Vi visste före VM att försvarsspelet skulle ha brister men att de skulle vara så stora som de blev i VM var det väl ingen som trodde. Försvarsspelet som alltid varit Sveriges styrka är helt raserat och det kan inte bara bero på avsaknaden av Bergendahl och Darj utan det måste tränarna ta på sig. Med tanke på hur vilsna spelarna såg ut så kan man undra vilka direktiv spelarna fått.

 

Men igår så tyckte jag att matchen trots allt avgjordes av det usla anfallsspelet. Det var fegt, uddlöst och fruktansvärt ineffektivt. De svenska spelarna gjorde den brasilianska målvakten till en levande vägg. Hur många frilägen och straffar missades inte? Det är visserligen en duktig målvakt men man behöver inte sätta alla avslut i den höjd där målvakten är som bäst. 

 

Visst var det så att Apelgren hade kunnat ta in ytterligare en spelare i truppen? Nu när Eric Johansson match efter match totalt underpresterade så förstår jag inte varför man inte tog in t ex Lukas Nilsson.som ändå varit bra i Aalborg. 

 

Och någonstans saknade jag också en glöd i det svenska laget. Brasilianarna såg betydligt mer taggade ut. Det kan man också undra över. Kan det vara så att spelarna inte trodde på den svenska spelidén? Att de gav upp när det inte fungerade? Det känns inte heller som det Sverige som vi brukar se.

 

Det kan också bero på att flera spelare i laget sett sina bästa dagar och att en viss mätthet infunnit sig. Gottfridsson, Ekberg, Wanne, "Stycket" och Palicka är inte lika bra som de varit. Det är hög tid för ett generationsskifte.

 

Men det är som man brukar säga. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Vi får ge Apelgren tid att bygga ett nytt landslag. Men jag måste erkänna att jag är orolig för framtiden. Apelgren har trots allt inte gjort en helgjuten insats i VM. 

 

Undrar förresten om Solberg går hemma och myser. Nöjd att Sverige gjorde fiasko efter hans avhopp.

 

Om Sverige gjort mig besviken så har Italien i stället gjort mig glad. Jag har sett lagets matcher och förutom att de spelat bättre än vad jag på förväg hade trott så har laget strålat av en spelglädje som verkligen smittat av sig. Det måste vara det lag i VM med flest glada spelare. Antagligen njöt de av att äntligen vara med i VM. Det har varit roligt att se laget. Och de var inte så långt borta från en kvartsfinalplats. I matchen mot Tyskland så var det helt jämnt efter 20 minuter. Hade inte Wolff storspelat så hade det nog kunnat bli nervöst i det tyska laget. Det var först de sista 10 minuterna som Tyskland drog ifrån rejält. Det ska bli intressant att se om Italien kan ta ytterligare ett steg så att det inte dröjer så lång tid innan de spelar fler mästerskap. Jag roade mig förresten med att se om det skrevs något i italiensk press om lagets framgångar. Men det var inte något som hade uppmärksammats. Handboll är verkligen ingen stor sport i Italien.

 

Med undantag av Danmark så har detta VM inte varit en nordisk succé. På grund av Sveriges förslust mot Brasilien så försvann även Norges chanser. Det måste svida att arrangera ett VM när det går dåligt för laget. Frågan är om Jonas Wille får behålla jobbet. Kanske gjorde vinsten mot Spanien att han ändå får vara kvar. Och i går så vann Kroatien stort mot Island och antagligen så krossade man inte bara Island i matchen utan även deras drömmar om en kvartsfinal. Nu får Island hoppas att Slovenien slår Kroatien annars är även Island ute ur VM. När hände det senast att enbart ett nordiskt lag når kvartsfinal?

 

Men ur ett större handbollsperspektiv så skadar det inte att lag som Brasilien och Portugal går vidare. Handbollen behöver växa internationellt. Det behövs en större bredd för att skapa ett större intresse. Så ur den synvinkeln så var det bra att Sverige och Norge underpresterade även om det svider. 

 

 

 

 

 

 

Ännu en oavgjord match. Men Sverige är hittills obesegrade. Det trodde jag inte före VM.

 

Men nog borde det ha blivit två vinster i stället för två oavgjorda. 

 

I matchen mot Spanien så kan man återigen konstatera att Sverige har en tendens att vika ner sig i slutet av matcherna. Man blir fega. Hur många matcher har vi inte upplevt samma utveckling? På Bengans tid så visste man att Sverige inte skulle förlora om laget ledde med två bollar med några minuter kvar. Men nu för tiden så vet man att det lika gärna kan bli en förlust. Tråkigt!

 

Mot Portugal igår så var målvaktsspelet obefintligt. Det hör inte till vanligheterna. Det kändes nästan som om Sverige hade kunnat spela 7 mot 6 hela matchen eftersom målvakterna inte tog några skott. Palicka i all ära men i går var han konstant felplacerad. Han ville kanske för mycket. Och Norsten var ännu sämre. I ärlighetens namn ska dock sägas att försvarsspelet också var obefintligt. Målvakterna fick inte mycket till hjälp.

 

Har aldrig sett en svenskt landslag läcka så mycket. Är det så svårt att ersätta Bergendahl och Darj?

 

Men mellanrundan är jämn. Sverige kan mycket väl vinna gruppen men kan också lika gärna missa kvartsfinalen. Matchen mot Norge kommer att bli avgörande. För visst kommer Sverige slå Brasilien?

 

Norge kändes helt uträknade större delen av matchen i går mot Spanien. Men samtidigt som Spanien slog av på takten och verkade tycka att de redan vunnit så sprattlade helt plötsligt Norge till och fick ett jäkla driv i spelet. De vände och vann med en boll. Det såg jag inte komma. Nu har Norge helt plötsligt chansen till en kvartsfinal men det räcker att Portugal vinner sin match mot Chile samtidigt som Spanien vinner sina återstående två mot Brasilien och Portugal så är Norge utan chans när de möter Sverige. Ett inte helt otänkbart scenario. 

 

Så bra Lagergren varit VM. Hoppas det sitter i. Men Gud så dålig Eric Johansson är. Ett mysterium. Vad har hänt? Och så har vi Sandell som väl är den mest ojämna spelaren i landslaget. Han verkar lika gärna kunna göra åtta mål som att missa åtta frilägen. Och visst känns Gottfridsson bara tröttare och tröttare, stabbigare och stabbigare? Jag saknar Claar.

 

Kanske skulle Lukas Nilsson varit med. Han hade garanterat gjort några mål. 

 

Nu håller vi tummarna att det blir två raka vinster mot Brasilien och Norge så att det åtminstone kan bli en kvartsfinal. 

 

 

Så var de enkla motståndarna avklarade. Japan blev ju inget problem trots mina farhågor. Kanske hade det sett annorlunda ut om de bästa japanska spelarna hade varit med.

 

Men nu börjar allvaret. Nu väntar Spanien, Portugal, Norge och Brasilien. Det mycket väl bli fyra förluster. För det svenska försvarsspelet är verkligen inte bra om man bortser från målvakterna som inte har gjort bort sig. Jag saknar Bergendahl och Darj. Och framåt har det hittills inte heller varit helt problemfritt. 

 

Bäst hittills i Sverige har var varit Lagergren, Möller och målvakterna. Sämst har Eric Johansson varit. Han har verkligen inte har hittat formen. Jag kan inte begripa varför han inte skjuter någonting utifrån. Hoppas att han kommer igång. Det lär behövas i de kommande matcherna. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det finns en hel del som ändå ser bra ut i det svenska spelet så tror ändå att det kommer att bli ett antal vinster i mellanrundan. 

 

Och så har vi haft en läktarskandal. De Nordmakedonska fansen skämde ut sig i förrgår. En annan läktarskandal är att det är så lite folk på läktarna i Norge. Är handbollsintresset så dåligt i Norge trots damernas framgångar? Inte konstigt i så fall att Vipers lägger ner. Det kanske bara är längdskidåkning som räknas i Norge?

 

I dag är det flera intressanta matcher så det kommer att bli en del handbollstittande för min del. Kan Norge slå Portugal? Hur går det mellan Ungern och Nederländerna? Vem går vidare av Schweiz och Polen?

 

Aftonbladet lät nyligen tolv experter tippa VM. Jag tycker att de tippade lite märkligt när det gällde lagen i semifinal. Enbart fyra stycken av expterterna hade Tyskland bland de fyra bästa. Ett Tyskland som helt klart är på uppgång och som gick till OS-final i somras. Det kändes lite märkligt. Även om Tyskland hittills inte imponerat i VM så tror jag ändå att de går till semifinal. Däremot hade några slängt i Egypten, Ungern, Norge och Island bland de fyra bästa. Det tror jag inte kommer att hända.

 

Men vi får se.

 

 

 

 

 

 

 

 

I morgon börjar som bekant VM för herrar. Roligt även om man redan vet vilket lag som kommer att vinna och det blir naturligtvis våra grannar Danmark. Glädjen minskas också av att mästerskapen kommer för ofta. Tycker fortfarande att alla mästerskap ska spelas var fjärde år. Då hade det ändå blivit tre mästerskap på fyra år, dvs nästan ett varje år. 

 

Men precis som för de svenska damerna ska man inte ha för högt ställda förväntningar på herrarna.

Som Mikaela Mässing sa i SVT. Laget får sikta på platserna fem till sex. Bättre är laget inte just nu. Genrepen mot Island visade att det svenska spelet är otroligt ojämnt. Oftast såg det krampaktigt ut och det hackade betänkligt men så plötsligt kunde det blixtra till. Det är helt klart att tajmingen inte är på plats. Och några spelare var förvånansvärt bleka som t ex Eric Johansson och Gottfridsson. Kul dock att både Palicka och Norsten var bra i mål. Och sen tyckte jag att den sent inkallade  Forsell Schefvert gjorde ett bra försvarsarbete.

 

Och inte blir det bättre av skadorna på Claar, Bergendahl och Darj. 

 

Jag tror det kan bli riktigt tufft redan i öppningsmatchen mot Japan. Jag kommer att sätta en slant på Japansk vinst. 

 

Vi får bortse från detta mästerskap och istället hoppas att Apelgren kommer att lyckas i framtiden. Vi måste ge honom tid. 

 

Apropå Mikaela Mässing. Jag tycker att hon är en bra expert i tv. Hon kan handboll och vågar säga vad hon tycker. Det sistnämnda tycker jag är viktigt om man ska vara expert i sändningarna. 

 

Jag har ibland skrivit något om Boden Handboll. Det är verkligen roligt att det finns ett nordligt lag som lyckas i handboll. Igår slog de på hemmaplan Lugis damer. En match som Lugihandboll på Instagram beskrev som ett "klassikermöte" som oftast ägt rum i högsta serien. Det var väl att ta i. Så många gånger har lagen trots allt inte mötts. .

 

Men det är verkligen jämnt i toppen av damallsvenskan. Fem lag inom två poäng. Och jag som tidigare var rätt säker på att Lugi skulle gå upp till elitserien är alls inte lika säker längre. Risken är stor att det varken blir direktuppflyttning eller kval. Det oroar mig. Hur kommer det att gå för Lugi som förening om de saknar representation i högsta serien under en längre period?

 

Ännu ett nytt år, ännu ett nytt handbollsår. Alltid lika spännande att fundera på vad som ska hända under året. 

 

VIlket land blir världsmästare respektive europamästare? Vilka lag vinner Champions League? Vilka blir svenska mästare?

 

Här kommer en gissning.

 

När det gäller mästerskapen så vinner Danmark respektive Norge. Inget konstigt eller överraskande med det. 

 

Champions League för herrar vinns av Weszprem och Metz när det gäller damerna. 

 

Svenska herrmästare blir Ystad och Skuru för damerna. 

 

Apropå herrarnas elitserie så har verkligen proppen gått ur OV. Vilken december de har gjort! Helt plötsligt ligger de på femte plats. Förutom bra värvningar, där framförallt Marcus Norrbrink verkligen gjort avtryck, så har laget skaffat sig ett självförtroende. Tidigare år så har man förlorat jämna matcher i slutet men nu vinner man dessa. Rätt imponerande! Nu har jag svårt att tänka mig att de åker ur. Däremot är inte slutspelsplatsen helt säker. Och semifinal som vissa börjat hoppas på tror jag trots allt ligger långt borta.

 

Lundaspelen är slut för denna gång och det var härliga dagar. Jag trodde innan att Danmark skulle göra storslam men det var ju helt fel. Lugi vann lika många titlar som de danska lagen sammantaget. Även om Lugis seniorlag har haft problem så kan man ändå lugnas av att ungdomsverksamheten fortfarande är bra. 

 

Jag såg Skånesports intervju med Johan Zanotti efter Lugis vinst mot OV i damallsvenskan under Lundaspelen. Jag blir fan rätt irriterad över att Zanotti kallar spelarna i sitt lag för höns. Det spelar ingen roll om det sägs med kärlek eller om tjejerna tycker det är ok. Det är helt klart ett förminskande och sexistiskt uttalande, ett förlegat uttryck som inte ska sägas i vår tid. Inte blir det bättre av att Skånesports intervjuare hakar på och också kallar spelarna för höns. Så jäkla dåligt av en Lugitränare. Det kan knappast vara förenligt med Lugis vinröda principer. Tråkigt att en kompetent tränare inte vet bättre.

 

 

Igår invigdes Lundaspelen i handboll. Det är väl 45:e upplagan så 50-års jubileet närmar sig. Vid sidan av Partille Cup är det Sveriges största handbollsturnering. Och det är alltid lika härligt att se alla dessa unga handbollsspelare från olika delar av världen. Och jag blir alltid lika imponerad av arrangemanget. Tänk alla dessa ideella eldsjälar som jobbar i princip gratis nästan dygnet runt. Det finns fortfarande ett föreningssverige. 

 

För mig är det en del av julfirandet att sätta mig i någon av hallarna och se vilka kommande stjärnor som dyker upp. Det brukar alltid finnas flera som utmärker sig och listan över landslagsspelare som passerat revy är lång. 

 

Som vanligt lär det bli så att de danska lagen nästan tar hem rubbet. Vilken stormakt Danmark har blivit i handboll!

 

Och så något om Lugi. Ser att herrarna lånat in en spelare från OV. Förr var det alltid tvärtom. Och förr så mötte damer och herrar Sävehof samtidigt som det var Lundaspelen. Nu möter damerna OV och herrarna Vinslöv. Det är verkligen andra tider nu. 

 

 

 

 

 

 

Det blev ingen dansk vinst igår, trots allt. Lite besviken blev jag men det är väl inget mot vad de blev i Danmark. Men jag kan inget annat än att bli imponerad av Norge. Vilken maskin de är år efter år. Nästan alltid i final och ofta kommer de hem med guld. Men man kan undra hur det ska gå för norskorna nu när den mångårige tränaren Thorir Hergeirsson slutar. Thorir och Montpelliers fd tränare, vad han nu heter, är båda unika i sitt ledarskap. I en värld där tränarna konstant byts ut så har de varit kvar år efter år. Det finns helt klart mycket som är positivt med att vara kvar som tränare under en lång tid. Kanske ska inte klubbarna alltid vara så snabba med att byta ut tränare.

 

Finalen igår var jämn i första halvlek. Danmark började bäst och kunde ha ryckt åt sig en större ledning. Och då vet man inte vad som hade hänt. Kanske hade Norge börjat skaka på manchetten. Men så som det ofta blir så kom Norge i kapp och förbi. Mycket tack vare Silje Solberg i mål. Hon vann målvaktskampen klart mot min nya favorit Anna Kristensen.

 

Jag trodde att matchen skulle vara jämn även i andra halvlek med Danmark föll ihop helt. Tränaren Jesper Jensen menade att det stor del berodde på bristande rutin. Och det kan kanske stämma. Norge vinner ofta eftersom de vet att de kommer att vinna. De blir sällan oroliga eller nervösa. Jesper Jensen fick frågan efteråt varför han inte bytte målvakt när Anna Kristensen slutade rädda de norska avsluten. Något som jag också tyckte var riktigt konstigt. Jag är av övertygelsen att om en målvakt inte räddar sju-åtta skott i rad så ska man byta målvakt. Jensen svarade att han tyckte försvaret var dåligt och inte målvakten och eftersom försvaret läckte så hade det inte hjälpt att byta. Och när han till sist tänkte att han skulle byta så var matchen redan körd så då fick Kristensen stå kvar. Men det går inte riktigt att förstå. Om nu matchen var körd kunde han lika gärna ha bytt. 

 

Att Jensen gjort ett bra jobb med landslaget kan dock inte diskuteras. Han har tagit medalj i varje mästerskap sen han tog över. Och skillnaden i kvalitet mellan Danmark och Sverige har ökat. 

 

Apropå Sverige så har det tydligen enligt förbundet varit en hatstorm mot det svenska landslaget. Det är möjligt att det är så men jag tror också att mycket av det som betraktas som hat enbart är berättigad kritik. Jag undrar om det jag skrivit om laget också klassificeras som hat av förbundet? Och det kan inte komma som en överraskning att laget blir kritiserat när de underpresterar. Inte heller kan det komma som en överraskning att supportrar blir besvikna och reagerar när de haft stora förväntningar på laget som sedan inte uppfyllts. 

 

En sak gladde mig dock igår och det var att Ungern tog bronsmedaljerna. Det var ungerskorna värda. De är helt klart på uppgång och varje gång det kommer ett nytt lag som kan utmana om medaljerna så blir jag glad. Det gynnar inte handbollen om toppen är alldeles för smal. Och sen mår jag alltid lika gott när ett stöddigt franskt landslag får en knäpp på näsan.

 

Ikväll tänkte jag se matchen OV-Malmö på plats. Jojo-laget OV har i år lyckats ta hem ett antal poäng i jämna matcher, till skillnad från tidigare säsonger. Nu är man på väg mot nytt poängrekord och det vore väl fan om man inte för en gångs skull skulle kunna hänga kvar i elitserien till nästa år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Så Sverige avslutade med en vinst trots allt. Det kom lite oväntat men det gör väl att tjejerna åker hem med en lite bättre känsla. Det var en jämn match som saknade ett vettigt försvarsspel från båda lagen. Men Sverige visade lite större vilja i anfallsmässigt än Nederländerna i andra halvlek och det räckte till vinst. Igår visade Jamina Roberts äntligen lite vilja och var bra framåt. Hon och Emma Lindqvist var bäst igår.. 

 

Men om man ser till hela EM så har tjejerna varit förvånansvärt bleka. Emma Lindqvist har varit bäst och jämnast. Men det är alldeles för många som underpresterat. Jag hade förväntat mig mycket mer av Jamina Roberts, Jenny Carlson, Linn Blohm och Johanna Bundsen. Natalie Hagman har som vanligt öst in mål men jag tycker att hon vek ner sig i matcherna mot Ungern och Frankrike. Tyra Axnér visade att hon fortfarande har en bra bit kvar till toppen. Hon är fortfarande alldeles för valpig och spelar utan att ha huvudet påslaget. Kristin Thorleifsdottir tillför inte mycket framåt. Elin Hansson har sett sina bästa dagar. Övriga har gjort vad de kunnat. 

 

Axnér har en hel del jobb framför sig. Med tanke på att motståndarna numera verkar ha lärt sig Sveriges spel så måste det uppfinnas något nytt. Generationsväxlingen måste börja starta. Laget behöver hitta en riktig mittnia. Och gärna ännu en bra offensiv mittsexa. Sen måste de bästa spelarna få mer avlastning. Axnér envisas med att matcha några få spelare hårt. Jag förstår att dessa är bäst men de orkar inte dra lasset i en hel turnering.  

 

Finallagen blev de väntade. Jag blev imponerad av hur Danmark manövrerade ut Frankrike. Jag är inte så förtjust i fransk handboll, varken herrarna eller damerna. Jag tycker Frankrike spelar en lite väl försvarsinriktad handboll och så stör jag mig på deras kaxiga attityd. Så det var skönt att de fick sig en liten knäpp på näsan. Och så måste jag säga att jag är förtjust i Danmarks målvakt Anna Kristensen. Vilken målvakt! Hon ser lite skranglig ut men verkar otroligt smart och gör oftast helt rätt val. Jag tror Danmark mycket väl kan det guld de väntat länge på. Det lär, om möjligt, i så fall öka handbollsintresset ännu mer i Danmark. 

 

Det ska bli en intressant final. Och så hoppas jag att Ungern tar brons. Det kan det unga och talangfulla laget vara värt.