Eftersnack

I dagens Sydsvenska finns det en artikel om Lugidamernas förlust igår. Jag reagar på två uttalanden. För det första skyller Natalie Hagman på den tunna!!! truppen. Vad är det för trams? Även om Sabina Jacobsen, Sanna Åstrand och Mia Rademacher är borta så spelar man ju med systrarna Larsson, Hagman själv och Therese Wallter. Då kan man knappast skylla på skador och tunn trupp. Och dessutom hade Spårvägen också ett antal spelar borta pga sjukdom och skador.

Men det som retar mig mest är Dragan Brljevic. Han går ut och skyller förlusterna på att nyförvärven är för dåligt tränade och att de har fel fokus. Han till och med drar till med att han inte förstår hur de gamla klubbarna skött spelarnas träning. Det är inget särskilt lysande ledarskap att hänga ut nyförvärven på det här viset. Hur mycket mer självförtroende får man av det? Och hur välkommen känner man sig? Det här gör det inte mycket lättare att prestera precis. Och dessutom håller inte logiken. Hur dåligt tränade kan man vara när man värvas till Lugi som förstärkningar? Antingen har man värvat fel eller så klarar man inte av att utnyttja deras kapacitet. Var är förresten självkritiken? Finns det inget som Dragan själv kunde gjort bättre? Togs time-outen vid rätt tillfälle? De ideliga spelarbytena och rokaderna på plan, var de effektiva?

Jag gillade inte Dragan speciellt mycket innan och gör det definitivt ännu mindre nu. Med en sådan attityd finns det en stor risk att det Påhlmanska guldprojektet inte når sitt mål i år heller. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0