Festen som försvann

Sällan har jag upplevt en sådan hajp inför ett handbollsmästerskap som i år. Det var verkligen bäddat för fest. Det pratades om att Sverige aldrig haft ett så bra landslag, att vi gick för guld och att läktarna skulle fyllas! Men så kom två tråkiga men väntade förluster och allt rann ut i sanden. Blev det en fest? Nja, det kan man väl inte direkt påstå. 
 
De allt för höga biljettpriserna gjorde så att läktarna inte fylldes. VM-generalen hävdar fortfarande att det var en vettig prismodell och att han räknar med en rejäl vinst.Grattis men i min bok är det lite väl kortsiktigt tänkt. De hade varit bättre om vinsten hade varit lite lägre men att istället högre publiksiffor hade skapat ett större intresse för handbollen. Det hade förbundet vunnit på i längden. 
 
Och allt snack om att Sverige aldrig haft ett bättre landslag verkar ingen kännas vid längre. Nu pratas det istället om att vi är en bit efter de tre giganterna: Spanien, Frankrike och Danmark. Det är i alla fall vad Solberg säger. Men dessa är lag som man före VM sa att man mycket väl kunde besegra. Det verkar som om Solberg inte vill kännas vid att laget inte har varit lika bra som förra året. 
 
För försvaret har blivit mycket sämre. 39 insläppta mål mot Spanien, som normalt sett inte gör så många, mål talar sitt tydliga språk. Och jag undrar återigen om det kan bero på att Boquist inte är kvar? Varken Solberg eller Apelgren är väl några försvarsspecialister. Och när försvarsspelet inte är på plats så fungerar varken målvaktsspel eller anfall. Det blir inga kontringar eller snabba anfall. 
 
Enligt förbundet var det nödvändigt att sparka Boquist för att laget skulle ta ett steg till. Är förbundet nöjt nu? Har laget gått framåt?
 
En helt annan sak är att man som förbundskapten ska få välja sin assistent. Det ska man naturligtvis ha rätt i att göra. Solberg gjode inget fel som ville byta ut Boquist. Men bespara mig fåniga efterkonstruktioner om vad som var skälet. Förbundet borde ha sagt som det var. 
 
Jag är ledsen men jag börjar undra om Solberg är lite för halsstarrig? Han verkar veta bäst och verkar inte alltid ta in råd från andra. Efter matchen igår så fick han frågan om varför Bergendahl inte fick mer speltid. Han svarade då att han tyckte att Darj hade varit bättre i försvaret än Bergendahl. Hur är detta möjligt? Var är objektiviteten? Darj har ju varit sämre både framåt och bakåt. Är detta ännu ett exempel på att Solberg inte kan se svagheter hos sina favoriter? Efter gårdagsförlusten har det pratats om alternativa försvar för Sverige men även detta är Solberg emot. Sverige ska för evigt enbart spela 6-0. Och varför ville han inte ha Gottfridsson på bänken? Han hade ju inte tagit in en ersättare för honom och bytte inte särskilt många spelare i de två sista matcherna så vad är problemet? Det kändes enbart som en fånig principfråga från Solbergs sida. Och varför dröjde första time-outen i andra halvlek? Det var uppenbart redan efter 30 sekunder att Sverige skulle få problem med Spaniens offensiva försvar och att svenskarna blev passiva. Jag tror det krävs en dos ödmjukhet och öppenhet från Solbergs sida och framgångarna ska fortsätta. Annars är jag rädd att landslaget redan haft sin tid. 
 
Och så kan jag inte låta bli att tycka att handbollen är farligt ute. Det börjar bli mycket som känns osportsligt. Domare som misstänks för fuffens, riggade turneringar där vissa lag gynnas och andra missgynnas, spelare som konsekvent tar för många steg, spelare som ständigt filmar och kantspelare som alltid står i målområdet när de avslutar. Det är en utveckling som oroar. Framförallt filmningar är ett oskick. I en sport som går så fort och som har så många kroppskontakter blir det så otroligt svårt att döma rätt om spelarna filmar. I detta VM har några spelare visats ut för filmningar men jag börjar tycka att borde fundera på hårdare straff. Varför inte rött kort för uppenbara filmningar?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0